The Worst Album Covers In The World – Spoof kaskadkräks

Gamla skivomslag har den senaste tiden fått ett rejält uppsving då flera fotoböcker kommit ut på temat. Värst eller rättare sagt populärast har väl de svenska dansbandsomslagen från sjuttiotalet varit. Band som Garvis och Gert-Johnnys skivomslag går inte av för hackor. För att göra en lång historia kort så köpte jag Nick DiFonzos bok The Worst Album Covers In The World för någon vecka sedan. The Worst Album Covers In The World ska vi nu titta närmare på. Vi snackar alltså om en fotobok ungefär lika stor som en vinylsingel, om 96 sidor. Om genuint fula omslag.

I boken går Nick igenom (han skriver fyra rader om varje album) 80 olika skivomslag som han samlat på sig under åren. Samtliga visas med ett foto om ca 12x12cm. Efter att ha bläddrat lite i boken och konstaterat att den var billig slog jag till. Väl hemma i soffan satte jag igång att botanisera bland all sköns hemskheter. Det första som slog mig var att väldigt många grupper var religiösa, något som syntes tydligt på omslagen. Det andra som slog mig var att här fanns en del riktigt hemska alster, men att jag helt klart sett värre. Ge mig 800:- och en tur till Myrorna så har jag material till en bok som med lätthet bräcker denna när det gäller fula skivomslag. Svenska dansband och popgrupper från sextio och sjuttiotalet släppte mängder av skivor med vedervärdigt hemska omslag, och jag kan gå ed på att man lätt skulle toppa The Worst Album Covers In The World ganska enkelt.

Bilderna är i många fall väldigt roliga och det är inte utan att man undrar hur man tänkte när man spånade fram idéerna till dessa skivor. Visst, det finns faktiskt ironiska omslag i boken med bilder som har stor självdistans och ironi, men det finns många som visar upp en skrämmande bild av sinnessjukt högt självförtroende, självgodhet och storhetsvansinne. Roligt nog finns här också en hel del alster där kreativiteten tagit över fullständigt, less is more existerade inte förr i tiden. Mina favoriter har jag klistrat in i den här texten, håll till godo.

För övrigt är det här en småtrevlig bok men den är också en besvikelse då omslagen inte är så groteska som man kan tro och den riktiga besvikelsen slår min när man läser de allt för korta texterna om varje omslag. Texter som allt som oftast är helt intetsägande och kassa i sina superkorta försök till analyser. Med andra ord, en småtrevlig bok som inte är livsnödvändig på något sätt.

Text : Johan Åhlund Foto : Das internet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*