Ferrari 512M – En klart ovanlig Ferrari

ferrari-512m-on-trackI en tidigare post skrev jag om Ferraris åttiotalsikon Testarossa. Om Ferrari Testarossa läser du mer om här. En klassiker som med sin speciella design ritade om kartan rejält för den tidens superbilar. Det finns relativt många såna i Sverige, men när jag ändå var ute och fotade så dök det upp en bil som man nästan aldrig ser. Den här posten handlar om den ovanliga Ferrari 512M, och mig veterligen är bilen på bilderna den enda i landet.

ferrari-512m-pitlaneTestarossan tillverkades från 1984-1991 innan den uppdaterades första gången och fick namnet Ferrari 512 TR. Ferrari 512 TR tillverkades i 2261 exemplar mellan 1991-1994. Sedan lanserade man den tredje versionen, som fick namnet Ferrari 512M, där M står för Modificato. De två modellerna är väldigt lika. Kolla bara de två bilderna nedan, den översta är en 512M och under ser vi en Testarossa.

ferrari-512m-rearside1
ferrari-testarossa-rear1Pininfarinas grunddesign med ribborna längs med karossen finns kvar, men utseendemässigt har det hänt en hel del på efterföljarna. Jämför bilderna ovan! Linjerna är lite mjukare på den del ställen, både fram- och bakljusen är annorlunda och även fälgarna. Huven har nu dessutom två flyginspirerade luftintag och tittar man en stund så ser man fler skillnader om man har de båda modellerna nära varandra.

Det är mest en smaksak vilken man tycker är vackrast. Flera jag pratade med menade att den var vackrare än den svarta Testarossan som stod en bit bort, men andra gillade inte alls bakljusarrangemanget på 512M. Jag kluven då jag tycker att den ser bra ut framifrån med en front som påminner en hel del om Ferrari 355, men anser att föregångaren är snyggare bakifrån. Däremot tycker jag att fälgarna på Testarossan är betydligt vackrare än den på 512M.

Som föregångarna är detta en stor bil, 196cm bred, och 448m lång så tar den upp en del plats när den dundrar fram längs vägarna.

ferrari-512m-and-porsche-gt3Under huven finns fortfarande den tolvcylindriga boxermotorn kvar. Men dess ursprungliga 390 hästkrafter är nu uppe i 440. Dessutom väger den något mindre och har bättre aerodynamik än tidigare versioner. Detta borgar därför för finfina prestanda. 0-100 går på 4,7 sekunder och den toppar respektingivande 315 km/h. Varvmässigt så drar den ända upp till 7250 rpm. Vridstark är den också med sina 500 Nm.

Ljusmässigt så lät den här bilen betydligt vassare än den vanliga Testarossan. Det låter hårdare och mer racemässig, speciellt när den gav järnet längs med Mantorp Parks långa raka. Då lät den potent, och dess sound skiljer sig helt klart från märkets nyare vagnar, både de åttacylindriga som de tolvcylindriga. Det är dock riktigt trevligt att se en bil som används som den är tänkt för, och med det menar jag att den körs aktivt. En bana kanske inte är dess rätta element då det är mer en kontinentexpress än en banracer, men den gick rent och fint och hade bra pace längs med rakan.

Totalt byggdes 500 exemplar vilket gör den till den mest sällsynta Testarossamodellen och det här var den sista Ferrarin med boxertolva. När 512M gick i graven lanserades den gudomliga Ferrari 550 Maranello. En superbt vacker långfärdsbil med en V12 monterad fram med drivning bak.

Text & Foto : Johan Åhlund

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*