Monthly Archives: januari 2015

Bästa sportbilen 2013? – Motor Trend undersöker saken!


Jajamensan Motor Trend satte ihop två fina klipp där de korar 2013 års bästa skojiga bil. Bara en kan vinna och bland utmanarna finns följande: Nissan GT-R Track Edition, SRT Viper, Jaguar F-Type V-8 S, Aston Martin Vanquish, Mercedes-Benz E63 S AMG, Bentley Continental GT Speed, Porsche Cayman S, Audi R8 V-10 Plus, Mercedes-Benz SLS AMG Black Series, BMW M6, Ford Focus ST och Porsche 911 Carrera 4S.

Makalös tacogratäng med cheddarost och het salsa

tacoTacos är synonymt med fredag och är trots sin klyschighet fortfarande väldigt gott. Men, om man anstränger sig lite extra och gör en Tacogratäng så kan resultatet bli rent magiskt. Det här är ett kanonrecept där vi lagar en makalös tacogratäng med cheddarost och het salsa med väl tilltagna mängder nötfärs, salsa, jalapenos och kryddor. Inköpslistan finns längst ner.

Bryn färsen i en het panna tills den får en torr och härlig textur. Riv sedan ner vitlök och krydda med salt och peppar. Smula ner en buljongtärning och tillsätt sedan soya.

Smula ner 3/4 av nachochipsen i botten på en ugnsfast form. Lägg över färsen och tomatsalsan. Blanda crème fraîchen med honung, salt och peppar och bred över. Toppa med den rivna cheddarosten, tomater och med jalapeno. Gratinera sedan i 180 grader tills gratängen fått fin färg, ca 35 min. Stick sedan ner rejält med nachochips i gratängen och servera med sallad och majs. Till detta dricker vi sedan iskall mexikansk öl, företrädelsevis Sol eller Corona. Tänk på att maten är och ska vara het så det skadar inte att ha ett par kalla sexpack i kylen. Det känns tryggt.

Inköpslista för 4-6 rejäla portioner tacogratäng (glöm inte att köpa öl)
200 gram nachochips
500 gram nötfärs
2 vitlöksklyftor
1 köttbuljongtärning
1 msk soya
Salt & peppar samt Tacokrydda från Kryddhuset (som verkar helt omöjlig att få tag på i Linköping)

5 dl tomatsalsa (den här kryddade vi upp REJÄLT)
5 dl crème fraîche
1 msk flytande honung
Salt och peppar
2 dl riven cheddarost
400g Körsbärstomater
Skivad jalapeno (vi tog både grön och röd)
300g majs

Text & Foto : Johan Åhlund

Mozzarellafyllda färsbiffar med tomatsås och zucchinitagliatelle

biff1Nu är ju inte Spoof en matlagninsblogg. Men ibland stöter man på recept som resulterar i väldigt goda kulinariska upplevelser som förtjänar att spridas vidare. Detta är definitivt en av dessa. Mozarellafyllda färsbiffar med het tomatsås och zucchinitagliatelle tillagat på det här viset är en njutning i sig. Det tar dock en stund att laga och då är det trevligt att ha en kall ljus öl att njuta av. Resultatet ser ni på bilden. Notera dock att det är ett uppläggningsfat av modell större, det som ser ut som en normal tallrik är i själva verket ett jättestort fat. Biffarna med insprängd mozarella ska vara väl tilltagna och ingen av de som vi lagade till var mindre än en rejäl golfboll. Inköpslistan finns nedan.

Börja med att sätta ugnen på 175°C.
Sedan börjar du att blanda ströbröd och mjölk, låt stå 10 minuter. Tillsätt sedan färs, ägg, vitlök, basilika, salt och peppar som du sen snabbt rör ihop till en smet. Skär mozzarellan i bitar och fördela och forma färsen runt varje mozzarellabit till runda bollar. Bryn bollarna i smör och olja i en stekpanna och lägg över dem i en ugnssäker form. In med formen i ugnen i cirka 10–15 minuter.

Tomatsås: Skala, dela och finhacka löken. Dela, kärna ur och finhacka chilin. Fräs upp lök och chili i oljan i en kastrull. Tillsätt krossade tomater, tomatpuré, buljongtärning och vatten. Krydda rejält med salt och peppar. Låt det småkoka ca 10 minuter under lock och tillsätt sedan honungen.

Hyvla zucchinin tunt med en osthyvel. Blanda med citronjuicen. Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Sedan blandar du pastan och zucchinin med hälften av tomatsåsen. Lägg upp på ett fat tillsammans med färsbollarna. Ringla sen över resten av tomatsåsen. Garnera med färsk basilika.

Inköpslista om man blir sugen på att laga Mozzarellafyllda färsbiffar med tomatsås och zucchinitagliatelle :
1/2 dl ströbröd
1 dl mjölk
500 g blandfärs
1 ägg
1 finriven vitlöksklyfta
1 dl hackad färsk basilika
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
125 g mozzarella
1 msk smör
1 msk olja
1 zucchini (à ca 300 g)
Färskpressad juice av 1/2 citron
350 g färsk tagliatelle
Färsk basilika till garnering

Till tomatsåssen:
1 gul lök
1 röd chili (t ex spansk peppar)
1 msk olja
1 förpackning krossade tomater (à 400 g)
3 msk tomatpuré
1 grönsaksbuljongtärning
2 dl vatten
1 1/2 krm salt
1 krm peppar
2 tsk honung

Jäklar så gott!

Text & Foto : Johan Åhlund

Volkswagen 1302s – Minne av en trotjänare

minibubbla4Att skriva detta får mig att bli nostalgisk och minnas tillbaka till slutet av 70-talet. Det har blivit dags att hylla en gammal vän som ställt upp i familjens tjänst i ur och skur utan att krångla eller ställa till olika sorters bus eller irritationsmoment. Jag pratar om den blå och välbehållna Volkswagen 1302s, superbaggen som fanns i vår ägo när jag var liten.

Jag var som sagt inte så gammal när den kom i vår ägo. Men, vi hade den i några år, så här i efterhand skulle jag uppskatta att den förgyllde och tog hand om våra transportbehov i fem år. Den var i väldigt fint skick och anledningen till att jag skriver ner dessa rader var att jag på en av sommarens semesterdagar såg en bil som var identisk med vår.

Vid närmare koll visade det sig att bilen på bilderna till och med var av samma årsmodell. Den var dessutom vad jag kunde se nästan helt identisk med vår bil, men vi hade originalavgassystemet med de två kromade piporna där bak, och så hade vi jalusi på bakrutan också! Bilen på bilderna här är 40 år gammal och i ett utmärkt skick. En riktig klenod. Jag tog dessa bilder i Säter i somras och trodde först nästan att det var vår gamla pärla som passerade.

minibubbla2Den gick som en klocka. Den startade alltid och även om den drog närmare litern per mil så använde vi den nästan dagligen. På vintern blev det dock till att klä sig varmt om man skulle åka folka, detta då värme var något som tydligen var extrautrustning. I övrigt var det spartanskt inne i kupén.

Två stolar fram med ytterst måttligt sidostöd, ett smalt baksäte som man kände fjädringen i när man körde över fartgupp och en ficka mellan bakrutan och baksätet där man i bästa fall kunde få plats, om man var väldigt liten. Om det gick fort (vilket det aldrig gör i en folkvagn) kunde man hålla sig i de vita stropparna som fanns fastsatta ovanför passagerarrutorna.

Volkswagen 1302s är utrustad med skivbroms och har en motor med dubbla förgasare på 1584 kubik. Den lämnade i sina bästa stunder 50 ystra hästkrafter vid 4400 varv. Dess 870 kilos tjänstevikt gjorde att vi på E4:n kunde sträcka ut i en hastighet om maximala 130 km/h. Då fanns det 30 kilometer kvar på hastighetsmätaren, att nå 160 km/h var bara att glömma. Accelerationssiffrorna varierar beroende på källa men Octanes Priceguide anger 0-100 km/h på 18,3 sekunder vilket känns realistiskt.

minibubbla3Jag tyckte nog att bilen med sin luftkylda motor var helt okej. Ända till jag fick ett så kallat trumfspel i present, där ett av spelkorten var en tysk Volkswagen 1302s i rallytrim. Jag hittade ett likadant kort på internet och kan så här 30 år senare konstatera att den bilen sades ge hela 125 hästkrafter och toppade 165 km/h. Rena projektilen alltså! Vår skulle ju blivit totalt förnedrad på de slingriga vägarna mellan Vadstena och Motala. Fast man ska komma ihåg att versionen med 1200 kubik inte hade mer än 34 hästkrafter. Men, så såg det ju ut på det tidiga sjuttiotalet. Småbilar för var man var ju inga effektmonster.

Instrumenteringen var precis som den övriga interiören, spartansk. Mitt i hastighetsmätaren (som slog om vid tio tusen mil) satt bensinmätaren, thats it. Mer info fanns inte och jag kan väl så här i efterhand konstatera att en varvräknare knappast var nödvändig. Mitt i instrumentbrädan satt radion, som var en enkel historia utan usb-ingång och Ipodkoppling som är ett måste i dagens bilar. Runt den satt fyra väldigt överdimensionerade rattar och lite längre bort fanns ett handskfack. Ratten var tunn och tutan satt i en kromad ring som satt innanför rattkransen. Mitt i rattcentrum kunde man njuta av en rätt gräslig logo.

Exteriört kunde man om man ville spegla sig i kromet på bakskärmens nederdel, njuta av de månformade ventilationsgallren vid bakfönstren, konstatera att blinkerslamporna på framskärmarna påminde om lejontassar samt fingra efter lampan under den lilla vingen som prydde motorhuven. Själv gillade jag baklysena, som var lagom stora. En kompis föräldrar hade en 1303 med de gigantiska baklamporna, i hemlighet tyckte jag att de såg förjävliga ut. Fast hade jag sagt det så hade han replikerat att de hade lite tjusigare inredning i sin. Jag höll käften. Här ser man utvecklingen på bakljusen sedan starten.

När Super Beetle introducerades 1971 (namnet Super Beetle som den kallades i Usa, gillades inte i tyskland, Super Käfer gick dock an) skrädde man inte orden i marknadsföringen. Världens bästa bil hade nu blivit ännu bättre och totalt hade man gjort 90 viktiga förändringar jämfört med den lite mindre föregångaren. Den var mer komfortabel tack vare en ny fjädring signerad MacPherson, den var 7,5 centimeter längre, hade tack vare en omarbetad front dubbelt så stort bagageutrymme som föregångaren och motorn gav några hästar extra. Nu kunde man enligt reklamen få plats med fyra backar läsk under huven, det rymdes nu hela 260 liter bagage där framme. Enligt broschyren från 1971 ska vi vara glada över att man minsann testade sidorutornas funktion efter att ha vevat upp- och ned dessa imponerande 35 000 gånger, lika viktigt var att teknikerna hos Volkswagen jobbade med en apparat som kallades lektroskop som såg till att lacken applicerades som den skulle. Sånt kan kännas tryggt att veta strax innan läggdags.

Är man fortfarande lite nojjig över vad bilen är kapabel till så kan man lugna sig med att teknikerna även har testat så att stolarna i framsätet tål att klivas i och ur en miljon gånger. Och Volkswagen har 8978 tekniker som gör sitt bästa för att ägarna ska vara trygga med sitt köp. Det känns tryggt. I amerikabroschyren från 1972 slog man dessutom fast att man i februari samma år tillverkat mer än 15 miljoner exemplar av bubblan. Det totala antalet tillverkade folkvagnar med luftkyld motor med motorn bak och drivning på bakhjulen är en bra bit över 21 miljoner exemplar. Bilen blev med andra ord en helt makalös succé och levde verkligen upp till namnet folkvagn. Typ 1 som just den här modellen heter tillverkades i Mexico ända fram till 2004. Även det måste anses som helt otroligt. Jag kan sakna den ibland och när jag ser en babyblå Volkswagen 1302s på vägen så far minnet iväg till barndomen igen.

Text & Foto : Johan Åhlund

En Volkswagen 1302 i väldigt fint skick i klippet nedan!

Herbie : Världens mest kända bubbla?

Det här är den andra artikeln i serien om bilar från filmens värld som jag kastar upp här på Spoof.se. Nu för tiden blir våra bilar allt smartare och smartare. De kan till och med fickparkera själva och på verkstaden talar de om för oss när och var de känner sig krassliga. Men så smarta och uppfinningsrika som den lilla folkvagnen Herbie blir de nog aldrig.

herbie2Det var 1968 som Disney hade premiär med Gasen i botten, Herbie. Filmen var en lättsam komedi om racerföraren Jim Douglas som av en slump fattar tycke för den lilla bilen och köper den. Man döper den till Herbie och snart vecklar en kärleksfull och underhållande histora ut sig, då det visar sig att Herbie har en själ och ett eget liv. Han kan köra själv och trivs i Jims och mekanikern Tenesee´s sällskap. Det visar sig också att Herbie är ovanligt snabb för att vara en folka och Jim bestämmer sig för att tävlingsköra med honom. Något som gör att ärkerivalen Thorndyke som sålt Herbie till Jim bestämmer sig för att sätta käppar i hjulen för Herbie och hans nya vänner.

Filmen blev en jättesuccé. I Sverige rådde Herbiefeber bland såväl unga som de vuxna och filmen var ett bra exempel på en snäll men också spännande familjefilm. Herbie spelade in över 50 miljoner dollar och blev årets mest inkomstbringanfe film i Usa. Vad tyckte då Volkswagen? Ja inte ville de att man skulle se några som helst logos eller märken som det står Volkswagen på i filmen. Tala om att skjuta sig själv i foten. Efter att filmen slagit igenom med buller och bra ändrade man sig dock snabbt.

Kolla in de schyssta klassiska affischerna till höger. Väldigt tjusiga och målade på ett tidstypiskt sätt. De finns att få tag på i affischform på vissa web-butiker utomlands.

herbie4Tack vare succén belutade snabbt att göra en uppföljare. Full speed igen, Herbie kom 1974, dock utan Jim Douglas. Men ordningen var återställd 1977 när Herbie och Jin ställde upp i det prestigefyllda Monte Carlorallyt i Herbie i Monte Carlo. I Herbie, vild och galen tappar man bort Herbie, vilket är mindre lyckat om man ska ställa upp i Brasiliens Grand Prix som man gjorde 1980. Med fyra framgångsrika filmer som fått tusentals folkvagnsägare att måla om sina bilar till Herbies och döpa dem till just Herbie var sagan slut om den lilla bibblans äventyr på filmduken. 1980 krävdes andra hjältar och man beslutade att det var dags att pensionera Herbie.

Men som vanligt i Hollywood kom något smartskaft på att man kanske kunde tjäna in lite lätta pengar på att väcka liv i den lilla folkan. Sagt och gjort, 2005 hade Herbie fulltankad permiär på biograferna, med Linsey Lohan i huvudrollen.

Johan Åhlund
Här är trailern till den första filmen!