Monthly Archives: maj 2015

Rolls Royce Phantom Drophead Coupé i Gumball 3000

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/rolls gold 1 En person som vet hur man gör intryck är finansmannen och tv-producenten Steve Goldfield. Efter att ha byggt upp en karriär och förmögenhet genom smarta affärer inom finans- och fastighetsbranschen så började han på senare år att producera tv-serien My Foreign Affair. Han har även bevisligen ett starkt motorintresse och syns frekvent i nya sportbilar. Karln är duktig på att synas helt enkelt och twittrar gärna under namnet goldfingerl4p.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/rolls gold 2 Till årets Gumball 3000 dök han upp i denna guldfolierad Rolls Royce Phantom Drophead Coupé, som Team Goldfinger och lita på att bilen drog blickarna till sig när hans Rolls Royce Phantom Drophead Coupé stod parkerad utanför Grand Hotel i Stockholm. Steve har tidigare deltagit med bland annat en Ferrari 458 Italia och fick rejält med uppmärksamhet när han helt sonika lämnade sin Maserati i Bologna 2011. Men frågan är om inte hans Rolls drog till sig flest blickar av alla i Stockholm dagen innan racet gick av stapeln.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/rolls gold 3 En Rolls Royce Phantom Drophead Coupé är gigantisk, stor som en finlandsfärja (nästan i alla fall, den mäter 5,6 meter) och därtill fullproppad med lyx och med material av absolut högsta klass. Inget annat duger ju i Rolls Royce´s senaste toppmodell. Den 2,6 ton tunga rullande lyxorgien är bilvärldens svar på en modern lyxyacht. Rolls Royce Phantom Drophead Coupé är stor, svulstig, slösaktig, vräkig och ack så välbyggd. Inspirerad av marina teman med gott om teak och andra båtmaterial så har ingenjörerna i fabriken i Goodwood slagit världen med häpnad när det gäller kassaskåpskänsla och imponatoreffekt. Dessutom rör den på sig, motorn är på klassiska 6,75 liter. Och devisen att en gentleman aldrig åker i en bil med färre än 12 cylindrar håller fortfarande.

Här ger den maffiga tolvan med sina 48 ventiler 460 hästkrafter och ett vrid på 720 Nm. Man glider majestätiskt fram och vill man så kan man på Autobahn nå 240 km/h. Sprinten till 100 km/h fixar Rolls Royce Phantom Drophead Coupé på snabba 5,8 sekunder, inte illa med tanke på att den ju väger in på över 2,6 ton. Inredningen är överdådig precis som i den ”vanliga” Phantom med otroligt mjukt läder och fint träarbete. Mätarna är lättlästa och stilrena, men kanske inte är direkt vackra. Reglage och knappar har en härlig taktil känsla och om det regnar finns paraplyer i dörrarna. Omtänksamt och praktiskt. På golvet ligger tjocka mjuka mattor vilket gör färden knäpptyst. Startknappen ser inbjudande ut.

Priserna börjar vid lite drygt 4,1 miljoner kronor exklusive frakt.

Text & Foto : Johan Åhlund

McLaren MP4-12C – Prestandamissilen från Surrey

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c pitlaneNär McLaren den 31 mars 1988 visade upp den ultrapotenta och minst lika läckra McLaren F1, som var Gordon Murrays skötebarn stannade min puls ett ögonblick. Sällan om ens någonsin (det skulle väl vara när Ferrari visade upp sin F40) hade jag känt ett större habegär. När man sedan 21 år senare i september 2009 visade upp McLaren MP4-12C slog kanske pulsen inte lika snabbt.

Designen lämnade en hel del att önska för många (bland annat mig, det ska erkännas). Precis som med Audis R8 hade jag personligen svårt för vissa detaljer. Men faktum är att designen har växt i mina ögon sedan den lanserades. McLaren MP4-12C är om du frågar mig en vackrare bil än dess efterträdare McLaren 650S, då föregångaren inte har de där udda plastdetaljerna kring framlamporna.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c twinsMen utsidan är inte allt och klart som fasen att bilen har en extrem potential då den ju var utvecklad av elitens elit när det gäller prestandabilar, teknisk spetskompetens, aerodynamik och effektivitet. Det är inte konstigt att det finns gott om erfarenhet och tekniskt avancerade lösningar att använda när man har tävlat i Formel 1 sedan 1966. Man kompromissar helt enkelt inte, och sitter det ett scoop, en diffuser eller en spoiler på bilen så fyller den en funktion. Här är det effektivitet och kompromisslös prestanda som står i fokus. Något som kanske oroade många bilälskare i början som fruktade att man skapat en bil på gränsen till klinisk steril tristess i sin jakt på effektivitet. Men de flesta kom nog på andra tankar när McLaren släppte prestandasiffrorna för MP4-12C.

mclaren_mp4_12c_pit_newestUnder skalet sitter avancerad teknik av yppersta klass. Motorn är en lätt V8 på 3.8 liter med dubbla turboaggregat, monterad midskepps i ett lätt och nydesignat kolfiberchassi. Motorrummet är en orgie i kolfiber och den tjusiga McLarenlogon vilar man gärna ögonen på genom huvens glas. Effekten var ursprungligen 600 hästkrafter (vridmomentet 600 Nm) och den höjdes 2013 genom en mjukvaruoptimering till 625 hästkrafter. De extra hästkrafterna gjorde bilen rappare och nu klarade den av sprinten 0-200 km/h på blixtrande 8,8 sekunder. Vill du prompt åka 0-300 km/h så går det också bra, det tar 26,5 sekunder. Som jämförelse tar vi här en Golf GTI med 200 hästkrafter. Den klarar av 0-100 på 6,9 sekunder och 0-200 km/h på 22 sekunder. Jämför detta med McLarens 3,1 respektive 8,8 sekunder så inser man hur urbota snabb en MP4-12C verkligen är. Dessutom är den snål.

jan-mclaren-mp4-12c– Jag tycker det är fantastisk att den inte drar mer än 0,85 liter per mil när jag ligger och kör i 100 km/h säger Jan som äger den ilsket orangea pärlan i den här texten. Till höger ser du Jan bredvid sin ögonsten.

För att nå dessa prestanda utnyttjar Jan gärna den sjustegade SSG-lådan med sina paddlar, och under den blixtrande accelerationen låter den oerhört mysigt inne i kupén. Jag pratade med flera ägare under dagen om bilens förträfflighet och många gillade den såklart på grund av accelerationen och dess väghållning men också på grund av dess ljud. På Autoropa Racing Days brukar jag alltid springa på Autoropas Jonas Carlén (till skillnad från mig smart nog försedd med handskar i den svinkalla blåsten) som precis som jag far runt med kameror och fotar. Han summerade ljudet av en McLaren längs Mantorp Parks raka bra.

– Det låter precis som när den värsta åskan går, och det är härligt när de laddar på längs med start och målrakan menar Jonas.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c full throttleLåg vikt är också något som McLaren jobbat hårt för att uppnå. Monocellen som man kallar bilens kupé för är gjord helt i kolfiber. Den väger lite drygt 75 kilo och är extremt stark och säker. Faktum är att den är tre gånger starkare än aluminium. Med all kolfiber och andra lättviktsmaterial och en lätt motor väger bilen in på strax över 1300 kg torr.

Jans pärla är lackad i den helt fantastiska kulören Elite Volcano Orange. En färg som minst sagt drar ögonen till sig och verkligen är bedårande. Inte minst när solen smeker dess linjer och lackens fantastiska djup verkligen skiner upp. Det är så här en McLaren MP4-12C ska se ut! Ställ den på en parkering, så lita på att den skiljer sig från mängden.

mclaren-mp4-12c-resting– Bilen drar ju såklart ögonen till sig och varje gång jag tankar eller ställer den ifrån mig kommer det fram folk och är nyfikna och undrar vad det är. Kameror tas fram och den fotograferas ur alla möjliga vinklar. Aldrig någonsin har någon varit otrevlig utan folk är oerhört trevliga och nyfikna när de kommer fram och vill prata säger Jan.

När vi tankar står det en rejält hottad Ferrari 458 vid pumpen bredvid, bakom står en röd Ferrari 430 Scuderia och på kö står ytterligare några exotiska sportbilar som måste fylla på tanken på macken efter ett antal varv på Mantorp Parks långa slinga. När Jan tankar klart flyttar vi bilen till parkeringen och han går in och betalar. Då bekräftas hans story om tankningsuppmärksamheten.

Lastbilschaufförer, kommer fram. Budbilskillar, mackpersonal och andra som tankar stannar upp och beundrar den intensivt orangea bilen. Mobilkamerorna får jobba hårt och alla gillar den. Det kan nog vara så att man får räkna med att ett tankstopp kan ta lite längre tid än med till exempel en Opel Kadett när man kör en engelsk missil med stamtavla.

– Kliv in med rumpan först och sedan slänger du in benen så hamnar du i en perfekt körställning bakom ratten instruerar Jan efter att han låtit den tjusiga dörren glida upp på förarsidan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/i need a raiseDet som slår en när man efter att ha baxat sig in i kupén med arslet först är att man har väldigt god sikt ut. Framåt och åt sidorna vill säga, och de väl tilltagna backspeglarna ger dig bra koll på läget om vad som sker bakom. A-stolparna skymmer inte sikten då man som passagerare och förare sitter mer centrerat och därmed har god sikt. Chansen att någon ligger precis bakom och vill köra om är väl inte direkt stor i den här bilen, men att se bakåt är aldrig fel, inte minst om man vill parkera. Stolarna är klädda i mjukt nappaläder med kulörnamnet Carbon Black, mycket bekväma och kramar om en precis lagom.

mclaren-mp4-12c-airbrakeDet lär inte vara några problem att åka långa sträckor i den här bilen. Faktum är att det även finns fack och avläggningsytor för telefoner, solglasögon och annat jox. Tandborste, kontokort och annat bagage får plats i det djupa utrymmet framtill. Det är svårt att tro det men i bagageutrymmet ryms hela 150 liter bagage. Det finns även plats för en stor väska på hatthyllan i bilen. Givetvis finns det tre specialgjorda och mycket tjusiga väskor gjorda i samma läder som i inredningen att köpa till. Överallt man kikar inne i kupén så ser man utsökta kolfiberdetaljer, mjukt nappaläder och fiffigt designade detaljer. Form och funktion går hand i hand och man har verkligen inte strösslat panelerna med en massa knappar överallt. Här är det stilfullt, avskalat och användarvänligheten står i centrum. Less is more.

– Inredningen är mycket välgjord och precis som bilen är den bekväm och av högsta kvalitet berättar Jan när vi är på väg ut från Mantorp Park för att fylla ytterligare en tank med 98 oktanig bensin.

mclaren-mp4-12c-dashInstrumentklustret ovanför den tjusiga ratten ger föraren viktig information och Jan berättar att mätarna för olja, vatten och bensin aldrig beter sig konstigt. I mitten sitter en varvräknare vars rödmarkering börjar vid härliga 8500 RP/M och här visas även hastigheten. I det vänstra digitala fönstret visas funktionslampor, klocka samt en hel del annat och i det högra finns som sagt bensin, olja, vatten, valt körprogram (normal, sport eller track) och massor annat när föraren väljer vilken information han vill se på panelerna. Extremt tydligt och lättläst med andra ord. På mittkonsollen sitter en sju tum stor informationsskärm med en mängd olika multimediefunktioner och sat-nav snyggt inbäddad bland kolfiberinlägg (som är tillval) och orange konstrastsömmar som matchar bilens utseende. Jan kör gärna på bana och jagar bevisligen snabba varvtider, där av det stoppur som sitter vid den tjusiga kolfiberpanelen.

mclaren-mp4-12c-lock-and-loadKupén är ganska smal, men man sitter inte och trängs. I mitten finns ett läderklätt armstöd att vila armen på. Dörrarna är ett fenomen i sig. De är breda och det är ingen risk att man sitter och gnider sig mot dörren. Att man sitter placerad aningen inåt i bilen är något som Jan uppskattar och det ger också bättre tyngdpunkt. Dörrarna öppnas framåt uppåt och ger förare och passagerare ett ganska stort insteg. In med rumpan först och sedan veckla in benen. Det är det enkla sättet (jag testade även att gå in med benen först, gör inte det) att ta sig in. Dörren dras sedan ner och det kräver ingen större ansträngning att stänga den. Jag har gott om plats för benen, och sitter inte trångt. Även om Jan är lite längre än jag så känns både pedalställ och ratt lagom och om man inte passar in direkt så kan det mesta justeras så att man hittar en bekväm körställning.

– Det är imponerande att bilen är så pass bekväm att åka i till vardags. McLaren har en väldigt effektiv stötdämparteknik och den är en dröm på allmän väg. Samtidigt som den med de olika inställningarna verkligen är potent vid bankörning säger Jan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c brakingPå väg ut från Mantorp Park bjuds vi på olika sorters asfalt av skiftande kvalitet och bilen letar sig fram på ett behagligt sätt hela tiden, den känns inte alls sportigt hård eller stötig. Det måste vara världsunikt att lyckas förklä en extremvass banmissil till en så bekväm bil på allmän väg. Inte undra på att den jämförs med större lyxbilar när det gäller komfort i vardagstrafik. Här pratar vi om en synnerligen effektiv och bekväm kontinentkryssare av rang.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c senior citizen pile upPrestanda rakt fram är rent ballistisk. Precis som på alla youtubeklipp där ute trycks man tillbaka rejält i sätet när Jan öppnar upp och effektivt paddlar sig fram genom lådans växlar. Efter att ha pressats bakåt under accelerationen var jag imponerad. Än mer imponerad blev jag av bilens bromsprestanda. För precis lika effektivt som den bar iväg under acceleration, lika effektivt stannar den och när Jan återigen klev på gasen in i en mindre rondell så var det svårt att inte imponeras av det sätt som bilen formligen grävde ner sig i asfalten. Sidogreppet är helt kusligt.

mclaren-mp4-12c-ferrari-458-specialeAccelerationssiffrorna 0-100 pendlar beroende på vem du frågar, men det finns filmer på nätet där bilen fixar 0-100 på ruskigt fina 2.8 sekunder. McLaren själva menar att man med Pirelli Corsa däck klarar av sprinten till 100 km/h på 3,1 sekunder. Jag betvivlar inte dessa siffror. Toppfarten testade vi såklart inte, då vi körde på allmän väg. Vissa källor säger att den fortsätter att accelerera till 333 km/h, snuskigt snabbt!
Jag har tidigare åkt en del snabba bilar, men det här var givetvis ett steg in i de vassaste prestandaupplevelserna som man kan utsätta sig för. 0-100 km/h på tre sekunder, det är verkligen inte många standardbilar som klarar av. 0-100 på det sätt som den här bilen levererar när det gäller känsla och upplevelse, frågan är om någon standardbil på marknaden kan ge samma upplevelse?

Årets upplaga av Autoropa Racing Days var som vanligt trevligt. Solen sken (även om det blåste något helt sanslöst) och antalet bilar var helt okej. Mest Ferraris såklart, men också ett gäng McLaren. Stort tack till Jan för en rolig upplevelse samt för en kalasbra inställning till det mesta här i livet.

Du läser ytterligare ett reportage om McLaren 650S om du följer den här länken.
Du läser om flera av Autoropas event om du följer den här länken
Mer McLaren – 650S GT3
Teaservideo på McLaren 650S GT3

Text & Foto : Johan Åhlund
Copyright Spoof.se – Frilansjobb mottages gladeligen. Läs mer om mig på länken på raden ovan.
Du når mig också på mailen johan @ kanonfilm.se

Lite bilder från Autoropa Racing Days på Mantorp 2011

Till helgen är det återigen dags för Autoropas event på Mantorp Park. Jag laddar upp tills dess med det här inlägget från 2011.

Två otroligt välljudande Ferrari 430´s på väg ut ur Mantorp Parks depå. Den ena är en Scuderia och ägarna Seth och Bertil smiskade dem rejält under Autoropas event Autoropa Racing Days i somras. Ett event som jag nästan glömt och jag passar härmed på att slänga upp lite bilder som jag tagit, då jag hittat dem i kamerans minneskort som jag nu tömt. Galet trevlig stämning och massor av fina bilar. Dessutom var vädret helt perfekt och featureartikeln i LinköpingsPosten blev bra redigerad.

Ronalds 512 BBi glänste i solen. Makalöst fin och den gick väldigt bra.
En av Ferraris finaste modeller på senare år tycker jag, En 575 Maranello i svart med ljust läder.
599 GTB Fiorano hade jag svårt för när den kom. Jag tyckte inte att den var speciellt snygg, men när jag såg och hörde den här så ändrade jag åsikt. Den är perverst läcker.
Bra många miljoner rullar förbi. Det går i cirka 230 km/h just här enligt en av killarna från Autoropa. 599xx jagas av en Enzo som följs av en 430 Scuderia.
Bentley var på plats med sina mekaniker i sina vackra overaller. Den kopparfärgade Continental GT var överjävligt läcker och tolvan under huven lät fantastiskt.
Seth-Ingvar trivdes på banan där han och kompisen Bertil fightades med sina 430´s.
Bertil poserar vid sin kärra.
Seth och Bertils bilar innan nästa bansession.
Det blir inte mycket vackrare än så här. Det enda som slår linjerna på en F40 är möjligtvis en 288 Gto.
Det fanns även en Ford Gt i racetrim på plats, här går det undan rejält.
Stefan Lill-lövis Johansson intervjuas av Viasat.
En väldigt vacker kollega.

Text & Foto : Johan Åhlund