Bricklin SV-1 – Innovativ drömbil anno 1974

1280px-Bricklin_SV-1_3
Den amerikanske miljonären Malcolm Bricklin var en man med visioner och storslagna drömmar. Han var en selfmade millionaire som redan innan 35 års ålder tjänat en rejäl förmögenhet genom att sälja och importera utrustning inom VVS-branschen. Han gick vidare och introducerade det japanska märket Subaru på den amerikanska marknaden genom att starta Subaru America. Importen av Subaru 360 gick strålande och pengarna rullade in. Malcolm hade dock en dröm om en alldeles egen sportbil. Snart började den rastlöse affärsmannen att ta fram riktlinjerna på sin egen drömbil. Namnet var redan klart, den skulle heta Bricklin SV-1. Där SV-1 stod för Safety Vechile 1. Bilen skulle bli vacker, sportig, säker och någorlunda billig. Den ursprungliga tanken var att den skulle komma att kosta 4000$, men som vanligt så är det svårt att spekulera i priser i ett tidigt stadium. Dessutom krävdes det ytterligare en rejäl slant innan produktionen kunde dra igång. Banken ställde upp, då man kunde förvänta sig en hel del nya jobb, samtidigt som en revolutionerande bil sakta men säkert började att ta form.

Green_Bricklin_SV-1Produktionen startade 1974 och framtidstron och självförtroendet var stark. För vem skulle egentligen kunna motstå en stilren sportbil med rena linjer, popup-strålkastare samt måsvingedörrar. Bilen var inte bara sportig, den var byggd efter en vision med högt säkerhetstänkande. På det svepande frontpartiet fanns rejäla stötfångare för att skona fotgängare, längs karossens sidor löpte tydliga svarta lister. Karossen var gjord i glasfiber och under den fanns en kraftig rörkonstruktion för att den skulle vara så styv och krocksäker som möjligt. Marknadsföringsmaterialet berättar om en krocksäker bil, men också om en bil så snabb och lättmanövrerad att olyckor lätt kunde undvikas. Man kunde få sin Bricklin i fem olika färger, och samtliga var svartlackerade under karossens midjelinje. Interiören gick i en beigebrun nyans. Stolarna var klädda i beige plysch och inte speciellt sportiga, med minimalt sidostöd. Kupén var ombonad med mattor och brunbeige plyschliknande klädsel mest överallt. Instrumentpanelen hade djupt sittande instrument och en kit-car linkande finish. Ratten var relativt stor, och kraftig och i förarens blickfång satt varv och hastighetsmätare. Till höger sitter resterande fyra mätare. Växelväljaren sitter högt på mittkonsolen, och föraren har ett rejält utrymme att vila högerarmen på.

bricklin-sv-1-adDen 123cm låga och 454cm långa bilen hade verkligen en vass och hypermodern design. Den sportiga looken krävde en vass motor. De första 155 exemplaren som byggdes under 1974 levererades med en motor från AMC. Den var en v8 på 360 kubiktum (5899 cm³) som länkats ihop med en manuell växellåda. Man tillverkade bilar med såväl fyrväxlad som treväxlad manuell växellåda. Ur den rejäla v-8: n plockade man ur 220 hästkrafter, men det skulle visa sig att AMC snart skulle få problem att leverera tillräckligt många motorer till Bricklin. Istället vände man sig till Ford och den pålitliga 351 kubiktum (5752 cm³) stora Windsormotor. Samtliga Bricklins som byggdes under 1975 hade denna motor, men de intresserade kunderna hade svårt att svälja att man nu endast hade tillgång till 175 hästkrafter under den sportiga huven. Dessutom hade man nu monterat i en treväxlad automatlåda. Med sina 1574 kilon var Bricklin ingen raket, utan en lätthanterlig hyfsat underhållande bil med skapliga prestanda. Ägarna kunde dock glädja sig åt en lyxig och välutrustad bil. Som standardutrustning fanns air condition, en lågt monterad radio, digitalklocka och annat trevligt. Ett par detaljer som kunden fick klara sig utan var cigarettändare samt askfat, då Malcolm Bricklin menade att det var idiotiskt att röka samtidigt som man körde.

1974_Bricklin_whiteBricklin var dock ingen dröm att äga. Barnsjukdomarna var flera och ägarna slet ofta sitt hår när bilen låste dem ute. Många ägare drabbades av andra elfel, men även av att det regnade in i bilen då de otroligt tunga (45 kilo styck) inte höll tätt. Det elektrohydrauliska dörrsystemet ställde också till en hel del problem. Att sedan karossen var lättrepad och ibland benägen att spricka gladde heller inte de förväntansfulla ägarna. Dessutom var bilen dyr. Bilen som från början var tänkt att kosta 4000$ blev rejält mycket dyrare, prislappen på 1974 års modell hamnade på 7490$. När 1975 års modell hade premiär hade priset hoppat upp till 9980$. Affärerna gick trögt och företagsledningen började få svettningar. Man hade kallt räknat med att sälja 1000 exemplar per månad och det bästa månadsresultatet löd på katastrofala 429 exemplar. Ett annat problem var att många av bilens delar kom från Detroit, och dessa leveranser inte gick helt felfritt. Totalt producerade man 780 bilar under 1974. Året därpå ökade man produktionen och i slutet av året hade man rullat ut 2062 bilar. Med enorma investeringar och endast 2854 tillverkade exemplar beslutade man sig att projektet skulle läggas ner. Bittert var ordet, och kvar stod en skuld på 23 miljoner $ vilket gör Bricklin till en i raden av spännande bilprojekt om gått i graven. Man uppskattar att det finns ungefär 1500 exemplar kvar idag.

Text : Johan Åhlund – Bilder : Wikipedia

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*