Monthly Archives: oktober 2015

Bentley Continental GT3-R – Ja tack!


Jason Cuammisa får chansen att stämpla på rejält när han tar ut den nya och synnerligen imponerande värstingen Bentley Continental GT3-R. En vässad och otroligt potent version av den lyxiga och bekväma lyxkryssaren.GT3-RNär bokstaven R finns på bakändan av en Bentley vet vi att det handlar om en speciell bil och den här gången har man tagit i ordentligt. Den stora tolvan är i bättre form än någonsin och vill gärna skrynkla asfalt när föraren bestämt sig för att åka undan lite. Continental GT3-R är den snabbaste Bentley´n hittills och den klarar 0-100 km/h på 3,3 sekunder! Detta är sannerligen inte illa, för det handlar ju inte direkt om en superlättviktare! Även om Continental GT3-R är brutal så lär den inte vara helt oäven på lite längre resor. Läs mer på Bentleys temasajt om just Continental GT3-R. Besök gärna Återförsäljaren i Stockholm om du har vägarna förbi.
Text : Johan Åhlund – Foto : Bentley

BMW M2 Coupé – BMW slår till med miniraketen M2

m2-1Det var väl bara en tidsfråga innan en här lilla rackaren BMW M2 skulle dyka upp i BMW´s digra modellprogram. En vässad och M-försedd version av 2-serien. Precis som den populära föregångaren 1M så slår man till rejält med en liten tight och på pappret rasande effektiv modell. BMW M2 kommer att göra sina ägare glada då föraren medelst bakhjulsdrift får ansvara för hur motorns 370 hästar används.
m2-20För att göra det än mer intressant kommer bilen med en manuell låda och med en hel del godis, både interiört som exteriört. Om den är snygg kan debatteras, många sportbilsentusiaster på diverse forum anser den nu presenterade bilen ser betydligt tamare ut än vad de första designskisserna påvisade. Och handen på hjärtat, är den speciellt snygg egentligen?m2-33Hur som helst så lär BMW M2 vara en ren och skär körmaskin av bästa märke. Kanske rent av en framtida klassiker precis som M3 E30 eller för den skull även 1M. Dess turbomatade raka sexa ger som sagt 365 hästar vid 6500 rp/m och turboaggregatet ser till att bilen pinnar på rejält ända upp till varvstoppet vid 7000 rp/m. 0-100 ska ta 4,2 sekunder med automatlåda, manuellt växlad tar det två tiondelar till. Detta gör den marginellt snabbare än M235i som klarar sprinten till 100 km/h på 4,3 respektive 4,9 sekunder. Inga enorma skillnader direkt. Men bilens så kallade Active M Diff lär se till att en duktig förare kan uträtta stordåd bakom ratten. Nya M2 väger ca 25 kg mindre än föregångaren och kommer att hamna på många bilälskares julklappslistor. Svenskt pris börjar på 509.000:-
Text : Johan Åhlund – Foto : BMW

Bear Island – Filmen som baserats på Alistair MacLeans bestseller Björnön

300px-Bear_Island_Poster Alistair MaCleans bok Björnön kom ut 1971 och som brukligt hade den skotske författaren än en gång lyckats skriva en bok som blev filmad. Filmen Bear Island kom 1979 och hade väletablerade och duktiga skådespelare i rollistan. Bland dessa finns namn som Donald Sutherland, Vanessa Redgrave, Richard Vidmark, Christopher Lee och Lloyd Bridges. Inte illa, och som gjort för ytterligare en kassasuccé baserad på en av MaCleans bestsellers då boken anses som en av hans absolut bästa. Bokrecensionen hittar du också här på Spoof.se.

I filmen Bear Island har man dock ändrat rejält på bokens handling. Den så tighta inledningen på boken där passagerarna plötsligt avlider en efter en är borta och i filmen hamnar man på ön nästan omgående. Detta är synd, då den snabbt gjorde att läsarens intresse hölls i ett stadigt grepp redan från början. I Bear Island installerar sig besättningen på en gammal tysk armébas från andra världskriget (fullt med hakkors och annat hantverk) och snart står det klart att mr Frank Lansing som nästlat sig in i expeditionen har en egen agenda. Hans far, som försvann under kriget var ubåtskapten på den försvunna tyska ubåtenU351, och just denna har Frank nu lokaliserat till Björnön. Men, precis som i boken så börjar expeditionsmedlemmarna dö och snart fattar Frank att han inte är ensam om att leta efter U351 och dess hemliga last.

Oväntat nog känns Bear Island mer ”MacLeansk” än den litterära förlagan. Här kastas vi in i ett tidstypiskt krigsthrillerraffel, med ingredienser som elaka tyskar, ubåtar, intriger, krigsbyten och märkliga olyckor.

bearislans1Sutherland fungerar bra som Frank Lansing som tillsammans med kapten Smithy (Beau Bridges) försöker luska ut vad som egentligen försiggår bland expeditionsmedlemmarna och vilka intressen de har på den oerhört otillgängliga isbiten till ö. Men det är lite synd att man av försvarliga skäl spelat in filmen i Alaska och i Kanada då terrängen inte påminner speciellt mycket om den riktiga ön. Inte ens kartorna som var en viktig del i boken har bevarats utan här har man hittat på helt själv hur ön ser ut vilket är lite trist.

Bear Island är ingen bombastisk actionrulle med skottlossningar och explosioner överallt, lyckligtvis. Istället känns filmen mer äventyrlig, men det är uppenbart att det har hänt en del sedan 1979 när det kommer till snöskotrar, vapen, alpin utrustning och annat.

biposter2Hade man gjort en nyinspelning hade de väl haft det allra senaste i form av Polaris sportmodeller, vapen från Armalite och de svävare som finns hade man väl bytt ut mot RaptorTrax a´la Ken Block. Jag är verkligen ingen expert på snöskotrar, men visst sjutton är det väl den svenska Larven som de kör omkring på i filmen! Hur tufft som helst att se Donald Sutherland fara fram (som i detta fall betyder åka ganska sävligt) med kanske 12 hästkrafter mellan benen samtidigt som han jagas av två kompressormatade hydrokoptrar. Även här får vi svenskar sträcka på oss lite då även dessa är svenska och byggda på Hästö båtvarv! Den ena rattas för övrigt av den världsberömde stuntmannen Vic Armstrong.

Trots detta är Bear Island rätt hygglig, men den rår absolut inte på MaCleans mer rafflande filmer som Örnnästet, Kanonerna på Navarone Styrka 10 från Navarone eller den i mitt tycke väldigt trevliga Ice Station Zebra. Björnön är småtrevlig underhållning av klassiskt sjuttiotalssnitt med ett stänk av krig, äventyr och spänning. Den duger men boken var bättre, trots att handlingen skiljer väldigt mycket mellan boken och filmen. Om man gjort en film där man behållit mer av bokens thrillerinslag hade den nog blivit betydligt mer spännande, för nu lämnar den inget bestående minne tyvärr.

Bear Island – The trailer finns här!

Text: Johan Åhlund

De Tomaso Mangusta – Hajliknande raritet


De Tomaso Mangusta är en otroligt ovanlig sportbil från De Tomaso. Pantera var volymmodellen och de ser man ganska ofta, men Mangustan är mycket eftertraktad och vacker. Dock kanske inte lika vass att köra. I de här klippen får du kika närmare på en bortglömd modell som förtjänade ett bättre öde. Överst berättar den pensionerade GM-designern Rick Ruzzin om sin egen Mangusta. Totalt byggdes 401 exemplar av De Tomaso Mangusta och knappt hälften tros finnas kvar idag. Nedan ser du Daryl Adams exemplar. Han åkte och tittade på 23 stycken innan han slog till på den silverfärgade pärlan! Längst ner berättar Jonathon Roots om sin fascination för modellen.


Text : Johan Åhlund – Foto : Tony Harrison

Alistair MacLean – Björnön : Mord i polarisens kyla (bokrecensionen)

bearislandI den utmärkta dokumentären om Ola Skinnarmo som skildrar när Ola och hans team 130 år senare gör om Nordenskiölds 6000 sjömil långa resa genom Nordostpassagen passerar expeditionen en enslig ö i Norra Ishavet söder om Spetsbergen, Svalbard. Öns namn gav mig en rejäl dos av deja vu. Björnön. Var inte Björnön en bok av skotske thrillerförfattaren Alistair MacLean? Blev den inte filmad också? Jo så var det ju. Här hittar du filmrecensionen!

Jag trodde mig äga boken och mycket riktigt, i källaren låg den. Björnön skrevs av MacLean 1971 och anses vara en av hans bättre böcker. Nu har jag precis läst ut den lite drygt 260 sidor långa boken. Just att skriva lagom långa spänningsromaner var MacLean bra på.

Björnön handlar om ett fartyg på väg till Björnön med ett filmteam. En rik excentrisk affärsman ska göra en film på ön, men under redan dit hamnar det slitna fartyget i en rejäl storm. Nästan samtliga ombord sätts ur spel på grund av en fruktansvärd sjösjuka. Läkaren Marlowe gör sitt bästa för att hantera situationen, men plötsligt dör en medlem av filmteamet. Någon timma senare hittas ytterligare en skådespelare död och det verkar som om någon ombord påbörjat ett mordiskt hantverk, och i takt med att liken blir fler och fler börjar misstankarna sprida sig bland fartygets passagerare. Vem förgiftar dem och varför?

MacLean var en gigant när det gäller grabbig litteratur under 60-70-talet, med titlar som Örnnästet, Kanonerna på Navarone, Polarstation Zebra, Mot Fort Humboldt och många fler sålde han miljontals böcker. Förr oss grabbar som föddes under 70-talets början så var det mer regel än undantag att ha bokhyllan proppad med hans böcker, helst de tjusiga pockerutgåvorna (eller de inbundna om man hade flisen) från Forum som var mycket tjusiga. Omslagen påminde om klassiska posters till actionfilmer. De som Bonnier gav ut var inte lika vackra, men ändå betydligt finare än de som Forum gav ut på sjuttiotalet. De omslagen var helt horribla och skrämde nog bort många läsare, men inte de som visste vad som läsaren bjöds på om man började läsa.

Själv skrev jag ett ganska ambitiöst arbete i åttan eller nian om MacLeans författarskap efter att ha läst Örnnästet och Full fart mot döden och minns att han då sålde en bok var tjugonde sekund. Minst sagt imponerande, och när det gäller militära spänningsromaner var han nummer ett på den tiden. Många blev dessutom mycket framgångsrika filmer.

Björnön börjar bra, med fin karaktärsintroduktion och tillskillnad från andra av MacLeans böcker så har den här inget militärt tema. Här är det istället en tight thriller som berättas snabbt och effektivt, och läsaren har det inte lätt att pussla ihop vem som ligger bakom morden. Men spännande är det, och som förväntat så blev boken också film. Just att skapa en känsla av utsatthet och att man befinner sig på en liten yta avskuren från omvärlden gör boken till en trevlig läsning, trots att den skrevs för 42 år sedan. Att förlägga handlingen till ett fartyg samt till en av världens mest otillgängliga och ödsliga platser och sedan stoppa in en mördare i alltihopa är ett smart recept!

Trots ett på grund av åldern ett stundtals förlegat språk är Björnön som bok en hyggligt spännande läsupplevelse. En klassisk ”who did it” i tight miljö i sann Agatha Christie-stil som får läsaren att rikta misstankar åt flera olika håll ju längre handlingen pågår. Dessutom är den föredömligt kort med sina 269 sidor vilket gör den snabbläst, perfekt att ta upp på pendlingen till jobbet.

Alistair MacLean – Björnön

Merca AMG C63 mot AMG GT, S63 och CLS 63!

Mercedes-AMG C 63 S Estate, GT S, Mercedes S 63 och Mercedes CLS 63, det var vad AutoEppress hade att roa sig med här om veckan. Resultatet blev den här fyra minuter långa jämförelsen mellan dessa maffiga skapelser från Mercedes AMG.

Can’t Swim, Can’t Ride, Can’t Run – 120 kg Andy Holgate satsade allt på triathlon

Jaha, dags att plöja ytterligare en bok om imponerande fysiska prestationer. Jag har precis blivit klar med Bear Grylls biografi och recension av den kommer snart. Men nu är det en bok om triathlon som står på agendan. Som av en slump insåg jag precis nyss att det faktiskt är bara ett par dagar kvar till Kalmar Ironman. Skumt sammanträffande med andra ord. Andy Holgate bestämde sig för att förändra sitt liv. Det skulle vara slut med slappande och halvtaskig kost, och det var dags att få upp konditionen.

Med goda vänner som gärna tränade tillsammans och inspirerade varandra till fysiska stordåd bestämde sig Andy för att ta tag i sig själv och börja träna. Men, den då cirka 120 kilo tunge bibliotekarien hade nog aldrig trott att han skulle fastna så totalt. Från att ha varit i fysisk form som en avokado lyckades han hitta helt rätt i sitt liv att han något år senare var i fysisk toppform, och en nybakad triatlet av rang hade han nog aldrig trott.

Andy berättar sin historia i boken Can’t Swim, Can’t Ride, Can’t Run: My Triathlon Journey from Common Man to Ironman, och det är verkligen en mysig läsning. Med humor och värme får vi ta del av de första blodsmakande löpturerna, eländet att vänja sig med att hela tiden ramla omkull på grund av att fötterna är fastlåsta på cykelpedalerna, kallsupar i unket vatten samt skavsår på kroppen på grund av en tight våtdräkt. Trots en motig start verkar det ändå som om Andy hade en hygglig grundkondition.

Eller så beror detta på hans positiva attityd, han verkar inte lida så mycket av sitt slit, trots att det stundtals var fysiskt skitjobbigt. Många hade nog gett upp och saknat den diciplin som krävs för att bli en god löpare, men Andy stretade på och började sedan även att tävlingscykla, för att sedan inse att det var triathlon som var grejen. Med andra ord löstes snabbt ett årskort i den närliggande simhallen. Luncherna spenderades väldans ofta i klorerat vatten. Att simma är en sak men de flesta motionärer gör nog inte som Andy och tar hjälp av ett proffs för att på så sätt hitta känslan och röra sig rätt i vattnet för att få ut så mycket som möjligt av den kroppsliga enegin. Teknik är viktigt och det är bevisligen en konst att simma och cykla på absolut effektivaste sätt.

En annan viktig aspekt som Holgate skildrar är fördelarna med sociala medier. Boken är ett bra exempel på hur hemsidor och forum bidrar till gemenskap och nya vänner för livet. Andy startade även upp sin lokala Triathlonklubbs hemsida och bloggade regelbundet om sina träningspass, samt läste andra vänners bloggar och Facebookloggar och på så sätt triggade och inspirerade de varandra tillsammans. Sedan finns också teknik som gjort träningen roligare, som till exempel pulsband och gps. Men, vänskapen och möjligheten att i cyberspace inspirera varandra är en mycket viktig del i boken.

Det här är en snabbläst historia om att man med jävlar anamma kan åstadkomma stordåd bara man sliter och jobbar med den mentala biten. Andy själv är ett levande bevis på detta och boken fick snabbt bra press och många fans. Gillar du den här typen av läsning så funkar den, oavsett om du är en så kallad toalett-Indiana Jones (uttryck myntat av den oefterhärmlige Kristoffer Appelqvist), en hygglig motionär eller en person som helt enkelt vill testa sina gränser. Här är Andys egen blog! I länkarna nedan hittar du inspiration till egna äventyr så det räcker och blir över.

Text : Johan Åhlund

Fredrik Carlén
Per Wangel
Lisa Nordén (Grattis till medaljen i OS!)
Lena Wahlkvist (När jag bodde i Motala såg jag henne jämt på sin cykel, alltid tränandes)
Triathlonförbundet
Det här är Triathlon
Klubbar för dig som vill börja
Triathlon Sweden
Triathlongymnasiet
Cervelo (cykelporr)

11 Worst Cars Ever Built


Elva av de värsta bilarna som någonsin byggts. Vilken är din ”favoritbil” när det gäller det värsta av det värsta?

Knight XV – När en Hummer är för fjuttig

knights1Den som drömt länge om att ha något på sin garageuppfart som kanske inte alla i kvarteret har kan nu andas ut. För nu finns en lämplig och synnerligen ändamålsenlig bruksbil som pallar med den nya tidens krav på vad den moderne mannen eller kvinnan kan tänkas behöva. Den är säker, tar sig fram över allt, bangar inte för att köra genom murar, barnvagnen och golfbagen får plats, fem kompisar likaså, och den har även night vision så man kan köra den mitt i natten. Håll med om att det låter perfekt.

knights3Sedan finns tjocka gosiga ullmattor, fantastisk läderinredning signerad Andrew Muirhead och annan lyx i form av multimediaanläggning från Alpine, stöldsäker larmanordning och plats för kontoret i baksätet. Vill du ta en sväng till någon krigszon så funkar det också, den är nämligen skottsäker. Det finns en rejäl lista med ballistiska rapporter på tillverkarens hemsida där du själv kan ta reda på vilka vapen den kan stå emot. Sedan är den brandsäker också, har punkteringssäkra däck, kan utrustas med avlyssningsprylar så att du hör när någon smyger utanför, har en kraftig söklampa på taket samt ett system som gör att du kan släppa ut rökridåer som James Bond hade varit avundsjuk på.

knights6Du hör ju själv att det här är ett måste, Knight XV är alltså en superlyxig, fullt bepansrad suv som mer eller mindre byggs för hand. Man ska bygga 100 exemplar och motorn som är en 6,8 liters V10 från Ford som kan drivas av biobränsle. Miljövänligt alltså. Bensintanken rymmer 283 liter, men tycker du att det är lite väl lite så finns det större som tillval. Målgruppen då? Vem som köper den här typen av bilar är enligt grundaren Bill Maizlin ”The type of clients we have are professional athletes, celebrities, and just high-net-worth individuals,” he said. ”People who are looking for security and yet they want to make a grand entrance, they want to make a statement.” Kanske något för Carola?

knights2Knight XV byggs av ett företag som heter Conquest Vechiles INC, i Toronto. Bara namnet gör att man får en hint av att de nog vet vad de sysslar med. Det tar dem hela 4000 timmar att bygga ditt exemplar och när den är färdig kan du se fram emot att ha en närmre sex ton tung erövrare utanför garaget. Oddset för att du kan köra in den i ditt garage är troligtivs inte så stort. Priserna börjar vid 629.000 $.
Text : Johan Åhlund – Foto : Conquest Vechiles