Alistair MacLean – Björnön : Mord i polarisens kyla (bokrecensionen)

bearislandI den utmärkta dokumentären om Ola Skinnarmo som skildrar när Ola och hans team 130 år senare gör om Nordenskiölds 6000 sjömil långa resa genom Nordostpassagen passerar expeditionen en enslig ö i Norra Ishavet söder om Spetsbergen, Svalbard. Öns namn gav mig en rejäl dos av deja vu. Björnön. Var inte Björnön en bok av skotske thrillerförfattaren Alistair MacLean? Blev den inte filmad också? Jo så var det ju. Här hittar du filmrecensionen!

Jag trodde mig äga boken och mycket riktigt, i källaren låg den. Björnön skrevs av MacLean 1971 och anses vara en av hans bättre böcker. Nu har jag precis läst ut den lite drygt 260 sidor långa boken. Just att skriva lagom långa spänningsromaner var MacLean bra på.

Björnön handlar om ett fartyg på väg till Björnön med ett filmteam. En rik excentrisk affärsman ska göra en film på ön, men under redan dit hamnar det slitna fartyget i en rejäl storm. Nästan samtliga ombord sätts ur spel på grund av en fruktansvärd sjösjuka. Läkaren Marlowe gör sitt bästa för att hantera situationen, men plötsligt dör en medlem av filmteamet. Någon timma senare hittas ytterligare en skådespelare död och det verkar som om någon ombord påbörjat ett mordiskt hantverk, och i takt med att liken blir fler och fler börjar misstankarna sprida sig bland fartygets passagerare. Vem förgiftar dem och varför?

MacLean var en gigant när det gäller grabbig litteratur under 60-70-talet, med titlar som Örnnästet, Kanonerna på Navarone, Polarstation Zebra, Mot Fort Humboldt och många fler sålde han miljontals böcker. Förr oss grabbar som föddes under 70-talets början så var det mer regel än undantag att ha bokhyllan proppad med hans böcker, helst de tjusiga pockerutgåvorna (eller de inbundna om man hade flisen) från Forum som var mycket tjusiga. Omslagen påminde om klassiska posters till actionfilmer. De som Bonnier gav ut var inte lika vackra, men ändå betydligt finare än de som Forum gav ut på sjuttiotalet. De omslagen var helt horribla och skrämde nog bort många läsare, men inte de som visste vad som läsaren bjöds på om man började läsa.

Själv skrev jag ett ganska ambitiöst arbete i åttan eller nian om MacLeans författarskap efter att ha läst Örnnästet och Full fart mot döden och minns att han då sålde en bok var tjugonde sekund. Minst sagt imponerande, och när det gäller militära spänningsromaner var han nummer ett på den tiden. Många blev dessutom mycket framgångsrika filmer.

Björnön börjar bra, med fin karaktärsintroduktion och tillskillnad från andra av MacLeans böcker så har den här inget militärt tema. Här är det istället en tight thriller som berättas snabbt och effektivt, och läsaren har det inte lätt att pussla ihop vem som ligger bakom morden. Men spännande är det, och som förväntat så blev boken också film. Just att skapa en känsla av utsatthet och att man befinner sig på en liten yta avskuren från omvärlden gör boken till en trevlig läsning, trots att den skrevs för 42 år sedan. Att förlägga handlingen till ett fartyg samt till en av världens mest otillgängliga och ödsliga platser och sedan stoppa in en mördare i alltihopa är ett smart recept!

Trots ett på grund av åldern ett stundtals förlegat språk är Björnön som bok en hyggligt spännande läsupplevelse. En klassisk ”who did it” i tight miljö i sann Agatha Christie-stil som får läsaren att rikta misstankar åt flera olika håll ju längre handlingen pågår. Dessutom är den föredömligt kort med sina 269 sidor vilket gör den snabbläst, perfekt att ta upp på pendlingen till jobbet.

Alistair MacLean – Björnön

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*