Tag Archives: amazon

Ford Falcon – Tjusig mellanklassjänkare

minifalcon1Den klassiska bilden av en amerikansk bil från femtio eller sextiotalet anser nog de flesta vara en bil som är stor som en blåval, minst två och ett halvt ton tung, med jättefenor som är dränkt i krom med en mullrande V8 som drar bränsle som en Finlandsfärja. Men det finns undantag.

Ford insåg att det fanns ett behov av mindre modeller, många amerikanska familjer kunde ha nytta av en andrabil och då var en så kallad kompaktmodell lösningen. Ford tog därför fram sin Falcon, en modell som var lite mindre, nättare och såklart också billig. Succén lät inte vänta på sig, med hjälp av beprövad teknik i kombination med fin design sålde Falcon otroligt bra, även här i Sverige. I den här texten beskrivs den första generationen Ford Falcon som tillverkades mellan 1960-1963.

Men hur liten var då en Ford Falcon? Jämfört med den svenska mellanklassaren Volvo Amazon ser skillnaderna ut så här rent storleksmässigt:

Ford Falcon: 4,59m lång, 1,78cm bred och 1,38m hög, vikt 1170kg, vikt per hk 10,70kg
Volvo Amazon: 4,45m lång, 1,62m bred och 1,40m hög, vikt 1100kg, vikt per hk (med B18) 12,9kg

Inga jätteskillnader, och trots allt så är med andra ord en Ford Falcon lite större och lite lägre än den svenska bestsellern Amazon, med sin trygga B18-motor.

minifalcon-brochureDet svenska försäljningsmaterialet berättar stolt om bilens förtjänster. Man pratade gärna om en fullvuxen amerikanare i europeiskt format som det så fint hette. Här fanns minsann goda utrymmen och plats för fem vuxna, med en motor med strålande acceleration och fina fartresurser och god totalekonomi.

Trots att bilen var billig med allt vad det innebar så lyckades man i marknadsföringen ändå på något sätt vända det till att den trots allt var hyfsat välutrustad. Men givetvis fanns det olika utrustningsnivåer för de som ville ha sin bil mer personlig och bättre utrustad. Metallicblå vinylsäten med gigantiska armstöd? Javisst det gick att få. Helsoffa fram samt träimitation längs karrossidorna? Absolut, det fixade man också.

Under huven på bilen i det här reportaget sitter den en sexcylindrig motor på 2,8 liter. Men det fanns också en version av Ford Falcon med en rak sexa på 2,3 liter. De som hade bråttom fick vackert vänta till 1963 då Fords V8 på 4,3 liter från den större Fairlane hittade ner i lilla Falcon. Effekten var moderata 90-100 hästkrafter i sexorna och åttan gav 164. Detta gjorde inte Falcon till några muskelbilar och vridmomentet i de sexcylindriga modellerna var inte mycket att hänga i granen. Men med åren så kom betydligt potentare versioner. 1963 års Ford Falcon Sprint Hardtop är en goding som börjar bli värd pengar nu, den är klart ovanlig.

minifalcon-rear1Växellådan var tre- eller fyrväxlad manuell i de vanligaste modellerna som kom till Sverige, men den fanns även med automatlåda. Toppfart och accelerationssiffror talades det inte alls om i brochyrerna, däremot berättade man gärna om de långa serviceintervallerna och den låga bränsleförbrukningen. Men med solen i ryggen och pedalen i botten kunde man med lite tur nå 143km/h och avverka sprinten till 100km/h på cirka 15 sekunder.

Den första generationen bestod av massor av olika versioner i många olika utföranden. Volymmodellen var sedanmodellen med två eller fyra dörrar. Men man tillverkade också en kombimodell, en minibuss, pickupen Ranchero samt en cabriolet. Det fanns alltså en Falcon för alla och det är inte undra på att den blev en succé. Namnet Falcon hängde med ända fram till 2008 då Fords Australiensiska division beslutade sig att sluta tillverka den. Tidigare tillverkades den även i Argentina, där man lade ner den 1991.

Exemplaret på bilderna är som sagt en 62:a som jag fotograferade på PowerMeet och den var verkligen jättefin, även om den inte är direkt standard så har den en skön attityd och ser rackarns fräck ut. Den gick verkligen fint och drog många blickar till sig när den puttrade fram längs vägen. Det är tyvärr inte ofta man ser den här typen av billiga amerikanska bruksbilar. De flesta har skrotats och det är lika illa i USA, där de knappt hade någon status alls bland bilentusiasterna då de var nya. De var helt enkelt slit- och slängbilar som ofta brukades hårt och skoningslöst i vardagen, och som sedan oftast skrotades när det roliga var slut. Du läser mer om Ford här på Spoof.se

Text & foto © : Johan Åhlund
I filmen nedan ses en väldigt fin Ford Falcon från 1963 i cab-utförande.

Sunbeam Rapier – Engelsk glädjespridare anno 1961

SUNBEAM-RAPIER-1961-frontsideLord Rootes var en brittisk gentleman med visioner och driv, som efter att 1913 ha sålt bilar i Coventry sadlade om och blev av Englands mest kreativa och innovativa biltillverkare. Rootes Group som företaget kom att heta blev med åren en pionjär inom det som kallas badge engineering, och genom expandering och uppköp fanns snart ett tiotal olika märken inom koncernen. Märket Hillman drog in brödpengarna, men kultförklarade märken som Sunbeam, Humber och Singer samt några till fanns i företagets ägo.

sunbeam-rapier-rearsideSunbeam hade ett flertal fina modeller i sin modellflora och det är den lilla tjusiga Rapier som vi ska ta en titt på här. Rapier Saloon Mark III baseras på en Hillman Minx, men är tjusigare att titta på och vassare rent överlag. Just det här exemplaret är en Sunbeam Rapier Saloon Mark III av 1961 års modell och i ett mycket fint skick. Bilens ägare heter Christian och han använder den flitigt och besöker gärna länets bilträffar. Inspirerad av amerikanska bilar så är Sunbeam Rapier ofta lackerad i två kulörer. Det här exemplaret går i färgerna Powder Blue och Chorinth Blue och har färgmatchad inredning.

Motorn är en slitstark fyrcylindrig maskin på 1,5 liter som genom en fyrväxlad låda med overdrive skickar respektingivande 78 hästkrafter ner i backen. På den tiden var detta ganska bra med effekt och det tävlades flitigt med Sunbeam Rapier i rallyskogarna, med framgång dessutom.

sunbeam-rapier-interiorInredningen är på brittiskt manér sober med ädelträ i valnöt och piffigt fuskläder. Instrumenten från Jaeger är tydliga med kromade kanter, hastighetsmätaren sitter placerad mitt framför föraren och det som behövs finns inom räckhåll. Dessutom kan man beundra de tjusiga logotyperna när man stannar vid rödljusen eller tar en paus i tillvaron.

sunbeam-rapier-sideshotDet här är en snygg bil helt enkelt, med pondus och finess. En Sunbeam Rapier ser ut att vara lätt i steget och fronten med kromad grill, extraljus från klassiska Lucas och tjusiga lyktor med mösskärmar säger oss att det här är en hyggligt snabb och lyxig minisaloon. Detaljer finns i överflöd mest överallt. Den engelska flaggan på framflygeln, de diskreta fenorna baktill samt den färgade randen med sina kromlister samt dess tjusiga logo ger bilen ett elegant yttre.

Christians bil är en ganska vanlig syn i Östergötland, i alla fall om man gillar bilträffarna nere i Nykvarnsparken eller åker in till nostalgikvällarna i Vadstena. Bilarna från Rootes Group och dess ägare verkar hålla ihop och att de ger sina ögonstenar en hel del kärlek är självklart när man ser hur fina de är i skicket.

sunbeam_Rapier-reklam Med lite tur, hemlängtan, medvind och solen i ryggen pinnar den lilla bilen på ganska bra och kan faktiskt tangera 145 km/h. Sprinten till 100 km/h fixas på 16,6 sekunder och den ska kunna köras på en liter per mil. Totalt byggdes 15,368 exemplar av just den här modellen och förvånansvärt många finns kvar, en faktor till detta kan vara att bilarna hade erkänt bra kvalitet och var välbyggda med beprövad teknik.

Det är en mycket trevlig liten bil som drar många blickar till sig! Bilderna är tagna vid olika tillfällen, därav de lite olika nyanserna.

Text & Foto : Johan Åhlund

Andra klassiska bilar från länet:
Ford Thunderbird
Dodge Charger
Ferrari Berlinetta Boxer
Opel Olympia Rekord
Maserati Mistral

Volvo 240 Grupp A – Hyllning på Falkenberg 2013

mini2-volvo-240-cup För 30 år sedan bestämde sig Volvo för att ge sig in och tävla i racingens Grupp A. Man tog fram en så kallad Evolutionsmodell av den beprövade 240:n som fick namnet Volvo 240 Grupp A och man siktade på att tävla i ETCC samt även i EM för standardbilar. Projektet med Volvo 240 Grupp A blev framgångsrikt och man vann ett antal segrar på banor över hela världen. Volvos racersatsning med 240:an firades i Falkenberg förra helgen med en miniutställning under STCC-helgen med några fina exemplar utställda.

Jag ska inte prata mer om bilens historik utan skickar er vidare till Björn Ohlsons sajt där det finns spaltmil med info. Bilen ovan är om jag inte är ute och cyklar Benny Augustssons Grupp A-replika ”RAS Sport” 2013. Otroligt fint renoverad med en B23 under huven drog den till sig stor uppmärksamhet under dagen.

mini2-volvo-240-in-full-speed Här går det undan när Greger Peterson luftar sin Volvo 240 Grupp A Söderqvist Racing Sport 1989 racer (hyggligt långt namn) uppför krönet. Den måste vara skoj att köra med sin bakhjulsdrift. Men den försvann tyvärr efter några varv.

mini2-volvo-240-interior Här är det spartanskt, med varvräknare. oljetryck och de viktigaste mätarna. Fyrväxlad manuell låda och en greppvänlig ratt.

mini2-volvo-racing-240 Rätta mig om jag har fel men det här är väl den Volvo 240 Grupp A som Peggen Andersson raceade med 1986? Den var i otroligt fint skick.

mini2-volvo-sport På plats fanns även ett par 240bilar till, och de höll minst sagt en hög standard!

Så här beskriver Björn Ohlson en 240 Turbo och dess tillkomst: ”När Volvo presenterade Volvo 240 Turbo 1981, en bil med tidigare gubbstatus blev det helt enkelt en sensation. Man hade nu försett den tidigare standard B21-motorn på 2.127cc i Volvo 240 med en turbo, och plötsligt så uppgick nu effekten till 155 hk mot de tidigare 106 hk. De 155 hk uppkom vid 5.500rpm och med ett turboladdtryck på 0,67 bar. Övriga imponerande prestanda från Volvo 240 Turbon var toppfarten på 196km/h, 0-100 km/h uppgavs på 9,4 sekunder. Klara papper på att man skulle kunna sätta en Volvo 240 Turbo på racingbanan”.

Text & foto © : Johan Åhlund

Vem är Johan Åhlund?

Opel Olympia Rekord – Storsäljare från 1957

opel-olympia-1957---2Under nationaldagsfirandet ställde Linköpings Antikbilsklubb ut ett antal av den mer än femtioåriga klubbens medlemsbilar till allmänhetens beskådande. Klubben är välmående och kunde visa upp mångfald i form av bilar från ett stort antal länder. En av de tjusigare tillhör Carl-Olov Johansson som fanns på plats och gärna berättade om klubben samt om sina bilar. Hans gula Opel Olympia Rekord från 1957 är i ett mycket fint skick såväl in som utvändigt.

Opel Olympia Rekord var en lite billigare variant av Opels Rekord, en modell som lanserades 1953. I formgivningen syns det tydligt att man inspirerats av General Motors bildesign. Just detta år hade man verkligen snöat in på rejält tilltagna fenor som prydde de amerikanska bilarna. Men lyckligtvis var man på Opel återhållsamma och formgav bilen så den liknade en lätt diskret, mindre amerikanare. Formspråket var tidlöst med linjer som håller i längden.

Carl-Olovs bil är av den sista årsmodellen och den presenterades i juli 1956. Under åren hade man förfinat den rejält, grillen är modernare i sin form än på föregångaren, dessutom har man nu gett bilen en tjusig kromlist längs sidorna sant sett till att framlyktorna fått små pikanta mösskydd. Carl-Olovs bil är också utrustad med de synnerligen vackra varselljusen som med sina gula glas och kromade sarger lyfter dess front.

opel-olympia-1957---3I kombination med att Opel Olympia Rekord ansågs prisvärd, men också förnuftig och driftsäker så blev den en storsäljare med över 580 000 sålda bilar. Men det fanns gott om konkurrenter att välja mellan, bilar som Ford Taunus 17M, Simca Ariane och Wolseley 1500 var bara några som slogs om kunderna. Lägg därtill svenska utmanare som Saab 93, Volvo PV444 samt Volvo Amazon så inser vi att det fanns gott om kandidater när svenskarna skulle köpa bil.

Med sin fyrcylindriga lilla 1500kubikare lämnar den 52 hästkrafter och pinnar om man vill och har lite tur på tills mätaren står på knappa 120 km/h. Prestandasiffror är lite kul ur ett nostalgiskt perspektiv, och de som gnäller på att en ny Golf GTI med sina 0-100 på knappa 6,6 sekunder är lite trött kanske ändrar uppfattning när den vanliga familjebilen på slutet av femtiotalet ofta behövde, precis som en Opel Olympia Rekord lite drygt 35 sekunder på sig till samma distans. I en Opel Olympia Rekord glider man fram på vägen och hinner njuta av omgivningen. Dessutom kan man njuta av den komfortabla helsoffan som utgör framsätet samt vila blicken på den tjusiga hastighetsmätaren eller den klocka som finns infälld i luckan till handskfacket. Radio fanns också, en Blaupunkt såklart annars var det spartanskt och flärdfritt inne i kupén. Det som dock fanns var plats, då bilen faktiskt ansågs relativt rymlig.

opoly57Fick man inte med sig det man ville så erbjöds det också en Caravan, Opelspråk för kombi. Kände man sig lite wild and crazy fanns det också en modell utan tak. Mångfald på tyska med andra ord. Dessvärre är det inte ofta som man ser en Opel Olympia Rekord, så det är inte helt fel att det finns folk som bevarar dessa kulturhistoriska klenoder.

Linköpings Antikbilsklubb