Tag Archives: italien

Ferrari 308 – Rasande vacker klassiker

ferrari_308_gtb-642
Ferrari är en riktig drömbil för många bilintresserade. En av märkets största framgångar och vackraste modeller är den klassiska Ferrari 308. Den bästa versionen, 308 GTB Quattrovalvole som lanserades 1982 ska vi ta en titt på i den här artikeln. Johan Åhlund har pratat med ett flertal ägare och även tagit en serie bilder på några olika svenska exemplar i gott skick. Trevlig läsning.

Som om inte detta är nog kan du läsa mer om Ferraris fantastiska bilar här på Spoof. Ferrari 308 lanserades redan 1975 som efterföljare till den av Bertone designade Ferrari 308 GT4. Just 308 GT4 är om man ska vara ärlig inte är det vackraste som märket presterat. Men med den nya modellen slog den vanvettigt begåvade designern Leonardo Fioravanti på Pininfarina huvudet på spiken. Designen och formspråket fick fans av italienska sportbilar att tappa hakan när de såg den nya 308.

Magnum P.I gjorde Ferrari 308 odödlig

Modellen var Ferraris instegsmodell. En bil som låg betydligt lägre i pris än Ferrari 512 Berlinetta Boxer och den stora och bekväma kontinentalkryssaren Ferrari 400i. De första 712 exemplaren byggdes i glasfiber, en tillverkningsteknik som dock blev dyr. Glasfiberbilarna är mycket hett eftertraktade nu. Med priser som böjar en bra bit norr om den vanliga 308:an. Men de var som sagt dyra att tillverka, därför började man 1977 bygga bilarna i plåt. Ferrari 308 odödliggjordes i tv-serien Magnum P.I och blev en storsäljare tack vare all PR som serien skapade.

ferrari-308-rearside-642Viktig volymmodell med urläcker form

Ferrari 308 är en volymmodell som sålt bra både i Europa och i USA och som fortfarande anses som en verklig klassiker med allroundkvaliteter. Den tillverkades mellan 1975-1985 i tillräckligt många exemplar för att den fortfarande kan repareras och köpas utan att det kostar miljonbelopp. Priserna för välskötta exemplar har dock ökat de senaste åren, och vid ett köp gäller det att vara uppmärksam och ha koll på servicehistorik och hitta ett så fint exemplar som möjligt.

Hundratusentals personer trodde knappt sina ögon när den röda och synnerligen exotiska sportbilen dök upp redan i vinjetten till tv-deckarserien Magnum P.I. På bästa sändningstid jagade en solbränd Tom Selleck bovar i det soliga paradiset Hawaii. Han körde en Ferrari 308 GTSi, lackad i den härligt röda kulören Rosso corsa och stundtals gick det ganska fort längs de kurviga vägarna på Oahu.

ferrari-308-sideview-642Många pojkar och män fick nog lite av en lättare stroke när de såg Magnums tjänstebil. Detsamma kan förmodligen sägas om landets kvinnor när de fick syn på Tom Selleck. Vips så hade vi en tv-serie som fick både män och kvinnor att samsas i sofforna, trånandes till två helt olika saker. En som gick på bensin, och en som gick på ljus öl. Dock ej samtidigt.

I serien användes flera Ferrari 308 men det är Ferrari 308 GTSi Quattrovalvole som körs oftast. I säsong fyra och framåt rattade vår favoritdeckare en rasande vacker och med svenska mått mätt oerhört exotisk sådan. Härligt intensivt röd, med svarta detaljer på huven och på taket. Svensson hemma i vardagsrumssoffan med Volvon i garaget hade aldrig sett på maken.

Mittmotor, design, V8 och temperament – 308 har allt

Ferrari 308 i alla dess former är en mycket vacker knallröd liten sportbil med mittmotor och V8 med hett italienskt temperament. I tv-serien kördes den ofta inspirerande. Vad många inte visste var att när det gick undan som värst på tv´n så var det i själva verket kit-cars som vi såg. Man hade försett ett antal Pontiac Fiero´s med Ferrari-kaross för de mest intensiva biljakterna. Med tiden blev det även populärt att bygga kit-cars baserade på Pontiac Fiero och det dyker även upp exemplar här i Sverige på blocket ibland.

Ferrari-308-front1-642Totalt sett sålde bilen väldigt bra, och det kanske inte är så konstigt med tanke på hur den såg ut. Designen, signerad Pininfarina var, och är fortfarande häpnadsväckande vacker. Totalt tillverkades över 11400 exemplar. Från början var det dock tänkt att Thomas Magnum skulle köra Porsche. En Porsche 928 närmare bestämt.

Porsche nobbade serien – Ingen 928 för Thomas Magnum

Men, när man frågade Porsche om man kunde ta fram ett exemplar med soltak skar det sig. Den tyska tillverkaren hade då som policy att aldrig någonsin (inte ens om man bad snällt eller lockade med att ge dem en roll i en stor tv-serie) ta fram specialversioner till sina kunder. Produktionsteamet valde att prata med Ferrari istället. Så här i efterhand kan man ju undra hur mycket Porsche tappade på den dealen när det gäller PR, försäljning och uppmärksamhet. Serien blev ju en jättehit och cementerade Ferrari 308 som en sportbil av rang.

V8 på tre liter med härligt humör och kärv manuell låga = Perfekt

Under huven satt en treliters V8 med en femväxlad manuell låda med Ferraris klassiska växelkuliss. Namnet Quattrovalvole betyder att motorn har fyra ventiler per cylinder. Den lilla åttacylindriga motorn lämnade 240 hästkrafter vid hela 7000 varv per minut och använde man växellådan flitigt kunde man med den ca 1275 kg lätta bilen nå 100 km/h på 6,5 sekund vilket var riktigt raskt på den tiden. Under tiden kunde man njuta av en obeskrivligt fin motorsång samt förvånade blickar från omgivningen. I Europa gick det dessutom aningen snabbare. Europabilarna hade 15 hästkrafter till, totalt 255. Den europeiska modellen var även estetiskt mer tilltalande, bland annat hade den djupa frontspoilern betydligt mindre kofångare.

ferrari-308-side-in-pitlane-642Ljudet när en 308 eller 328 får varva rejält är sagolikt

Ljudet från en välfungerande Ferrari 308 på höga varv är inget annat än sagolikt. Hanterar man den tjusiga växellådans lägen rätt belönas man med en härligt mekanisk känsla och den svarta klotrunda växelspaksknoppen monterad på den förvånansvärt långa spaken ligger perfekt i handen.

Den här bilen gör verkligen inte bort sig på krokiga vägar. Den är som gjord för trevliga semesterresor då det faktiskt finns utrymme för eventuellt bagage. Inte minst om man vid köpet slagit till på de skräddarsydda specialväskorna som passar perfekt i bilens utrymmen. Då reser man med stil.

Inte allt för sportigt inne i kupén

Inne i kupén är det relativt intimt, aningen trångt alltså. Stolarna är platta, nästan helt utan sidostöd med ett ribbat mönster. Mittkonsolens reglage är dock daterade och ser omoderna ut. Det samma gäller för instrumentbrädan med sitt instrumentkluster som knappast ens vid bilens introduktion lär ha känts varken modernt eller fräscht. Väl på plats smittas man av nostalgin och det står klart att det är en veteranbil, vars exteriör fortfarande ser fantastisk ut.

ferrari-308_ferrari-328_ferrariI den efterföljande modellen Ferrari 328 ser det aningen annorlunda ut, klockan samt mätarna för bensinnivå och temperatur har flyttats ut och hamnat ovanför stereon. Siffrorna är röda, reglagen på mittkonsolen består nu av modernare brytare och färgglada rattar. Dessutom har stolarna fått en annan prägling av lädret. Annars känner man igen sig om man tidigare kört en 308.

1985 lanserades efterföljaren Ferrari 328

1985 kom alltså Ferrari 328. Du ser hur försiktig man har varit med den ursprungliga designen på bilden ovan. Till vänster en 308 och bredvid den en 328. Linjerna på en 328 är mjukare, mer masserade och den är inte lika kantig. Det finns dock många mindre detaljförändringar som man kan roa sig med att leta efter. 328:an har även aningen annorlunda fälgar, och vilka som är snyggast är en fråga som stötts och blötts mellan Ferrarifans. De rektangulära popup-strålkastarna är dock fortfarande kvar, det samma gäller för bilvärldens i särklass vackraste baklampor.

Aningen större, snabbare och bättre

Men 328 är en modernare bil på många sätt, dessutom hade den mer effekt, två deciliter större cylindervolym och var aningen snabbare. Vilken man föredrar är mer en smaksak. Klart är att vilken man än väljer så får man en mycket vacker, hyfsat pigg och oerhört välljudande klassisk italiensk sportbil. Dessutom börjar de fina exemplaren att öka i pris.

De senaste åren har de stigit en del och troligtvis kommer de att öka en bit till. Inte minst de tidiga exemplaren som byggdes i glasfiber mellan 1973-1975, de är riktiga rariteter och byggdes bara i 712 exemplar. Se bara till att köpa rätt exemplar samt att ha en hygglig buffert för service och slitdelar. Då behöver du bara odla mustasch och köpa några färgglada skjortor för att kunna känna dig som Thomas Magnum. Läs gärna mer om modellen på följande länkar: Ferrari308GTS.com, 308 QV Register, Ferrari Owners Club, samt såklart Ferrari Club Sweden och Autoropa.

Text & Foto : Johan Åhlund

Vi avslutar med några trevliga videos. De två första med en tidig 308 GTB Vetroresina, alltså den som gjordes i glasfiber och som bara väger 1248kg med sina 255 hk. Harry Metcalfe gör otroligt bra videos (grundade dessutom tidningen EVO och jobbar på Jaguar) och äger ett riktigt fint exemplar. Den näst sista är den modernare och nyare Ferrari 328 från 1987. Slutligen en bild på Ferraris rallyjärn 308 GTB Gr-4. En bil som vår egen Björn Waldegård körde några rallyn med.

Maserati Mexico – Klassiker med stil


Dags att ta en titt på en vacker italienare. En bil döpt efter landet som gav oss tacos, enchiladas, och som lärde oss att det var helt okej att knöka ner en limeklyfta i ölflaskan. Maserati Mexico var namnet.

Precis som förväntat när det gäller italienska sportbilar anno tidigt 60-tal så är designen fortfarande väldigt sensuell och vacker. Maserati Mexico grundades på firmans stora sedanmodell Quattroporte (fyra dörrar) och var en fyrsitsig tvådörrars coupé. Vignale stod för designen och då Maserati precis hade konstuerat en ny modern V8 på 4,2 liter så var det ingen tvekan om bilens potential.

Eliten ville gärna åka Maserati Mexico

Kostymklädda gentlemen, skådespelare och andra välbeställda personer stod i kö för att få färdas i den tjusiga coupén och på den tiden fanns det en hel del bilar att välja på i segmentet. Ferrari hade sin 330 GTC och Ferruccio Lamborghini hade precis lanserat sin Lamborghini 400GT. De europeiska tillverkare erbjöd vidunder som Jaguar E-Type, Jensen Interceptor och inte minst James Bonds favorit Aston Martin DB6. Samtliga synnerligen vackra och numera klassiska bilar. Bilar som vittnar om en tid då hantverk uppskattades, designen var på topp och inget var omöjligt.

Hur som helst så var Maserati Mexico som gjord för snabba resor på de europeiska autostradorna. En riktig grand tourer med plats för två samt en hel del bagage. Modellen visades upp på Paris Motor Show 1966, och publiken drog nog efter andan då skynket lyfts undan. Den hade lyckligtvis också prestanda som matchade dess yttre. Motorn på 4,2 liter lämnade 260 hästkrafter och ett härligt gurglande ljud.

Prestanda var fullt tillräckliga och i rätt läge var det inga problem att blåsa på i 230 km/h längs Comosjön. Det är svårt att tänka sig ett trevligare sätt att tillbringa semestern på. Totalt byggdes 485 Maserati Mexico och de som finns kvar är inte direkt billiga att lägga beslag på.

Sugen på en egen italienare?, Gå då in på Autoropa och kika runt. Sedan finns också Maserati Mexico-registry, samt Maserati Heritage för massor av info. Sverige har även em klubb: Maserati Club Sweden.
Text : Johan Åhlund

Lamborghini Centenario – Lamborghini firar 100 år!

lamborghini_centenario1När Lamborghini nu fyller 100 år så blir det fest, ingenjörerna har fått fria händer att ta fram en jubileumsmodell som är tänkt att tillverkas i en limiterad serie. Det nya teknikspäckade underverket heter passande nog Lamborghini Centenario och kommer att byggas i 40 exemplar. 20 blir roadsters och resterande 20 blir coupéer. Samtliga är slutsålda.

lamborghini_centenario2För de lite drygt 16 miljoner kronor ex moms som Lamborghini Centenario kostar får köparna en ypperlig sportbil som exteriört påminner om en stöddigare version av Lamborghini Huracán. För minimal vikt är karossen byggd i kolfiber och aerodynamik och vingar ser till att den 1520 kilo lätta Lamborghini Centenario är märkets snabbaste bil någonsin, med 2,8 sekunder till 100 km/h blir den jämnsnabb med Koenigsegg Regera. 0-300 km/h tar 23,5 sekunder och ekipaget toppar mer än 350 km/h tack vare den läckra och förhoppningsvis extremt välljudande v12:an på 6,5 liter som nu ger 770 hästar. Imponerande, minst sagt.

lamborghini_centenario3Det blir spännande när det börjar dyka upp filmklipp på den här italienska prestandamissilen! Förhoppningsvis får vi se Lamborghini Centenario in action på YouTube, men de flesta hamnar väl i något välbevakat miljardärsgarage som samlarobjekt.

Text : Johan Åhlund – Foto : Lamborghini

De Tomaso Pantera – Design och muskler från 1971!


Att försöka kombinera flera olika egenskaper för att skapa en lyckad helhet har gjorts förr. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. När det gäller sportbilar så var Alejandro De Tomaso en av de som testade att bygga en vass sportbil med inspiration från såväl Italien som från USA. Han lät Tom Tjaarda stå för designen och resultatet blev en vacker Italiensk kaross med amerikanska muskler. Bilen fick namnet De Tomaso Pantera och bilen ersatte den ruskigt ovanliga, men pilsnabba De Tomaso Mangusta.

pantera-1Designen fick folk att falla som furor och många pojkrum tapetserades med posters av modellen. Den såg rysligt snabb ut (särskilt vass ser Pantera GTS ut, bilden till höger) med sina sensuella exotiska linjer och den låga karossen. Under huven satt Fords evighetsmaskin, Clevelandåttan på 5,8 liter som lätt kunde vässas och som gav bilen det soundtrack och den prestanda som den förtjänade. Effekten var officiellt cirka 330 hästkrafter, men den gav ofta betydligt mer. Vissa exemplar visade sig ruva på 380 hästar när den bänkades. Dessutom var den hyggligt trimvänlig. Annars var konstruktionen relativt enkel och tack vare sin kilform, den 110,5 cm låga karossen och dess hyfsat låga vikt på lite drygt 1400 kilo kunde den sprinta till 100 km/h på 5,5 sekunder. Siffror som var blixtrande snabba 1971. Även toppfarten imponerade, 256 km/h var det inte många som klarade av i början på 70-talet.

Lika imponerande var dock inte kvaliteten. De bilar som såldes i USA gav ägarna mardrömmar och huruvida Elvis Presley verkligen sköt sönder sin bil i ren ilska eller inte så var de dåligt ihopsatta och detta skadade ryktet rejält. Hur som helst så är De Tomaso Pantera en synnerligen tjusig bil med tidlös design och matchande prestanda. Dessutom tilltalar den många då den första modellen var stilren i designen, de senare modellerna GTS var desto brutalare och vilken av dessa man föredrar är individuellt. Men en Pantera GTS är sannerligen inte fel, speciellt inte om den är röd med svart läderinredning, har originalfälgar och är i gott skick. Totalt byggdes cirka 7200 exemplar och även om kvaliteten inte var på topp så finns det relativt gott om exemplar kvar, även i Sverige där den är mycket populär hos sina ägare.
Mer De Tomaso Pantera på Spoof.se
Missa inte min text om De Tomasos fantastiska Mangusta, här snackar vi om en mycket speciell raritet!
Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund (en De Tomaso Pantera GTS)

Countach – Lamborghinis brutalaste tjur!


Ok, chansen att du haft den här bilen på väggen i pojkrummet om du är född på 70-talet är ganska stor. Detsamma gäller för postern av Ferraris Testarossa som också fanns, och många hade även bilden på den där palmen som sträcker sig ut i havet från den perfekta stranden, eller rent av bilden på tjejen på tennisplanen som med bollen i handen lite försiktigt lyfter på den korta kjolen så man ser lite av rumpan. Så var många av pojkrummen på 80-talet inredda, ofta tillsammans med posters från Okej bredvid. På min vägg hängde postern på den röda Lamborghinin ovanför sängen och på andra sidan rummet satt en poster på Bruce Lee och en bild på en vit Ferrari Testarossa.

lamborghini-countachEn Lamborghini Countach 5000s var det elakaste man sett och vetskapen om att det faktiskt fanns en röd som rullade i grannstaden var ganska häftigt. Den hördes när Gustav kom körande med den kan man säga. Och jäklar vad den var grym. Den såg dock bättre ut i verkligheten och röd med ljust läder var kombinationen som fick oss att gå bananas när den passerade våra Suzuki K50´s utanför skolan. Vi såg den bara ett par gånger, men den gav ett stort intryck med sina häftiga dörrar, sin brölande V12:a och den stora spoilern baktill. Faktum är att jag fortfarande får ett mindre hjärtstillestånd de gånger jag ser en Countach. Något som för övrigt sker alldeles för sällan nu för tiden.

Prestanda då? Jo den mittmonterade V12:an i Countach 5000 Quattrovalvole är på 5,2 liter. Precis som namnet säger har den fyra ventiler på cylinder den ger den i sina bästa stunder ett magnifikt ljud och 455 hästkrafter och 500 Nm. De klarar 0-100 på 4,9 sekunder och toppfarten ligger på 295 km/h. Prestanda som verkligen inte gör bort sig, och när bilen kom 1995 var den lite snabbare än värsta rivalen Ferrari Testarossa. Men designen, uj uj uj. Så kompromisslös och så aggressiv att man häpnar. Fortfarande tillhör den det absolut brutalaste som någonsin rullat på allmän väg! Say no more, men titta på klippet och njut. Kolla sedan in den här jämförelsen mellan just Lamborghini Countach och Lamborghini Miura! Här hittar du mer material om Lamborghini på Spoof.se. Bilen har även en framträdande roll i filmerna Cannonball Run, inga Oscarvinnare kanske, men perfekt underhållning för oss biltokar. Givetvis går du in på Lamborghinis hemsida och kollar runt lite. Kul även att Lamborghini själva har en temasajt om just Countach. Den hittar du här! Mer sugen på en Ferrari Testarossa? Här hittar du ett rejält reportage om just den!
Text : Johan Åhlund – Minibilden : Johan Åhlund

Fiat 127 Squadra Corse 16V – Canio´s urläckra miniracer!


Ibland händer det att man av en slump hittar ett häftigt YouTubeklipp av en slump. Det här är ett av dessa. Jag har ingen aning om vem Canio Marchione är, men jäklar i min låda vad hans lilla Fiat 127 Squadra Corse 16v rör på sig i de här småklippen. Vilket ljud och snacka om en urhäftig liten Fiat 127, maffigt ljud, skärmbreddare, breda ställ och i kombination med en inspirerande körstil är det svårt att inte vilja ha en sån här liten värsting som hobbybil. Måste vara helt fantastisk att få varva ur den på knixiga asfalterade småvägar. Någon som vet mer om den eller om Canio? En snabb googling leder inte till mycket mer info. Kolla in den här lilla rackaren i rörelse!

De Tomaso Mangusta – Hajliknande raritet


De Tomaso Mangusta är en otroligt ovanlig sportbil från De Tomaso. Pantera var volymmodellen och de ser man ganska ofta, men Mangustan är mycket eftertraktad och vacker. Dock kanske inte lika vass att köra. I de här klippen får du kika närmare på en bortglömd modell som förtjänade ett bättre öde. Överst berättar den pensionerade GM-designern Rick Ruzzin om sin egen Mangusta. Totalt byggdes 401 exemplar av De Tomaso Mangusta och knappt hälften tros finnas kvar idag. Nedan ser du Daryl Adams exemplar. Han åkte och tittade på 23 stycken innan han slog till på den silverfärgade pärlan! Längst ner berättar Jonathon Roots om sin fascination för modellen.


Text : Johan Åhlund – Foto : Tony Harrison

McLaren MP4-12C – Prestandamissilen från Surrey

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c pitlaneNär McLaren den 31 mars 1988 visade upp den ultrapotenta och minst lika läckra McLaren F1, som var Gordon Murrays skötebarn stannade min puls ett ögonblick. Sällan om ens någonsin (det skulle väl vara när Ferrari visade upp sin F40) hade jag känt ett större habegär. När man sedan 21 år senare i september 2009 visade upp McLaren MP4-12C slog kanske pulsen inte lika snabbt.

Designen lämnade en hel del att önska för många (bland annat mig, det ska erkännas). Precis som med Audis R8 hade jag personligen svårt för vissa detaljer. Men faktum är att designen har växt i mina ögon sedan den lanserades. McLaren MP4-12C är om du frågar mig en vackrare bil än dess efterträdare McLaren 650S, då föregångaren inte har de där udda plastdetaljerna kring framlamporna.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c twinsMen utsidan är inte allt och klart som fasen att bilen har en extrem potential då den ju var utvecklad av elitens elit när det gäller prestandabilar, teknisk spetskompetens, aerodynamik och effektivitet. Det är inte konstigt att det finns gott om erfarenhet och tekniskt avancerade lösningar att använda när man har tävlat i Formel 1 sedan 1966. Man kompromissar helt enkelt inte, och sitter det ett scoop, en diffuser eller en spoiler på bilen så fyller den en funktion. Här är det effektivitet och kompromisslös prestanda som står i fokus. Något som kanske oroade många bilälskare i början som fruktade att man skapat en bil på gränsen till klinisk steril tristess i sin jakt på effektivitet. Men de flesta kom nog på andra tankar när McLaren släppte prestandasiffrorna för MP4-12C.

mclaren_mp4_12c_pit_newestUnder skalet sitter avancerad teknik av yppersta klass. Motorn är en lätt V8 på 3.8 liter med dubbla turboaggregat, monterad midskepps i ett lätt och nydesignat kolfiberchassi. Motorrummet är en orgie i kolfiber och den tjusiga McLarenlogon vilar man gärna ögonen på genom huvens glas. Effekten var ursprungligen 600 hästkrafter (vridmomentet 600 Nm) och den höjdes 2013 genom en mjukvaruoptimering till 625 hästkrafter. De extra hästkrafterna gjorde bilen rappare och nu klarade den av sprinten 0-200 km/h på blixtrande 8,8 sekunder. Vill du prompt åka 0-300 km/h så går det också bra, det tar 26,5 sekunder. Som jämförelse tar vi här en Golf GTI med 200 hästkrafter. Den klarar av 0-100 på 6,9 sekunder och 0-200 km/h på 22 sekunder. Jämför detta med McLarens 3,1 respektive 8,8 sekunder så inser man hur urbota snabb en MP4-12C verkligen är. Dessutom är den snål.

jan-mclaren-mp4-12c– Jag tycker det är fantastisk att den inte drar mer än 0,85 liter per mil när jag ligger och kör i 100 km/h säger Jan som äger den ilsket orangea pärlan i den här texten. Till höger ser du Jan bredvid sin ögonsten.

För att nå dessa prestanda utnyttjar Jan gärna den sjustegade SSG-lådan med sina paddlar, och under den blixtrande accelerationen låter den oerhört mysigt inne i kupén. Jag pratade med flera ägare under dagen om bilens förträfflighet och många gillade den såklart på grund av accelerationen och dess väghållning men också på grund av dess ljud. På Autoropa Racing Days brukar jag alltid springa på Autoropas Jonas Carlén (till skillnad från mig smart nog försedd med handskar i den svinkalla blåsten) som precis som jag far runt med kameror och fotar. Han summerade ljudet av en McLaren längs Mantorp Parks raka bra.

– Det låter precis som när den värsta åskan går, och det är härligt när de laddar på längs med start och målrakan menar Jonas.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c full throttleLåg vikt är också något som McLaren jobbat hårt för att uppnå. Monocellen som man kallar bilens kupé för är gjord helt i kolfiber. Den väger lite drygt 75 kilo och är extremt stark och säker. Faktum är att den är tre gånger starkare än aluminium. Med all kolfiber och andra lättviktsmaterial och en lätt motor väger bilen in på strax över 1300 kg torr.

Jans pärla är lackad i den helt fantastiska kulören Elite Volcano Orange. En färg som minst sagt drar ögonen till sig och verkligen är bedårande. Inte minst när solen smeker dess linjer och lackens fantastiska djup verkligen skiner upp. Det är så här en McLaren MP4-12C ska se ut! Ställ den på en parkering, så lita på att den skiljer sig från mängden.

mclaren-mp4-12c-resting– Bilen drar ju såklart ögonen till sig och varje gång jag tankar eller ställer den ifrån mig kommer det fram folk och är nyfikna och undrar vad det är. Kameror tas fram och den fotograferas ur alla möjliga vinklar. Aldrig någonsin har någon varit otrevlig utan folk är oerhört trevliga och nyfikna när de kommer fram och vill prata säger Jan.

När vi tankar står det en rejält hottad Ferrari 458 vid pumpen bredvid, bakom står en röd Ferrari 430 Scuderia och på kö står ytterligare några exotiska sportbilar som måste fylla på tanken på macken efter ett antal varv på Mantorp Parks långa slinga. När Jan tankar klart flyttar vi bilen till parkeringen och han går in och betalar. Då bekräftas hans story om tankningsuppmärksamheten.

Lastbilschaufförer, kommer fram. Budbilskillar, mackpersonal och andra som tankar stannar upp och beundrar den intensivt orangea bilen. Mobilkamerorna får jobba hårt och alla gillar den. Det kan nog vara så att man får räkna med att ett tankstopp kan ta lite längre tid än med till exempel en Opel Kadett när man kör en engelsk missil med stamtavla.

– Kliv in med rumpan först och sedan slänger du in benen så hamnar du i en perfekt körställning bakom ratten instruerar Jan efter att han låtit den tjusiga dörren glida upp på förarsidan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/i need a raiseDet som slår en när man efter att ha baxat sig in i kupén med arslet först är att man har väldigt god sikt ut. Framåt och åt sidorna vill säga, och de väl tilltagna backspeglarna ger dig bra koll på läget om vad som sker bakom. A-stolparna skymmer inte sikten då man som passagerare och förare sitter mer centrerat och därmed har god sikt. Chansen att någon ligger precis bakom och vill köra om är väl inte direkt stor i den här bilen, men att se bakåt är aldrig fel, inte minst om man vill parkera. Stolarna är klädda i mjukt nappaläder med kulörnamnet Carbon Black, mycket bekväma och kramar om en precis lagom.

mclaren-mp4-12c-airbrakeDet lär inte vara några problem att åka långa sträckor i den här bilen. Faktum är att det även finns fack och avläggningsytor för telefoner, solglasögon och annat jox. Tandborste, kontokort och annat bagage får plats i det djupa utrymmet framtill. Det är svårt att tro det men i bagageutrymmet ryms hela 150 liter bagage. Det finns även plats för en stor väska på hatthyllan i bilen. Givetvis finns det tre specialgjorda och mycket tjusiga väskor gjorda i samma läder som i inredningen att köpa till. Överallt man kikar inne i kupén så ser man utsökta kolfiberdetaljer, mjukt nappaläder och fiffigt designade detaljer. Form och funktion går hand i hand och man har verkligen inte strösslat panelerna med en massa knappar överallt. Här är det stilfullt, avskalat och användarvänligheten står i centrum. Less is more.

– Inredningen är mycket välgjord och precis som bilen är den bekväm och av högsta kvalitet berättar Jan när vi är på väg ut från Mantorp Park för att fylla ytterligare en tank med 98 oktanig bensin.

mclaren-mp4-12c-dashInstrumentklustret ovanför den tjusiga ratten ger föraren viktig information och Jan berättar att mätarna för olja, vatten och bensin aldrig beter sig konstigt. I mitten sitter en varvräknare vars rödmarkering börjar vid härliga 8500 RP/M och här visas även hastigheten. I det vänstra digitala fönstret visas funktionslampor, klocka samt en hel del annat och i det högra finns som sagt bensin, olja, vatten, valt körprogram (normal, sport eller track) och massor annat när föraren väljer vilken information han vill se på panelerna. Extremt tydligt och lättläst med andra ord. På mittkonsollen sitter en sju tum stor informationsskärm med en mängd olika multimediefunktioner och sat-nav snyggt inbäddad bland kolfiberinlägg (som är tillval) och orange konstrastsömmar som matchar bilens utseende. Jan kör gärna på bana och jagar bevisligen snabba varvtider, där av det stoppur som sitter vid den tjusiga kolfiberpanelen.

mclaren-mp4-12c-lock-and-loadKupén är ganska smal, men man sitter inte och trängs. I mitten finns ett läderklätt armstöd att vila armen på. Dörrarna är ett fenomen i sig. De är breda och det är ingen risk att man sitter och gnider sig mot dörren. Att man sitter placerad aningen inåt i bilen är något som Jan uppskattar och det ger också bättre tyngdpunkt. Dörrarna öppnas framåt uppåt och ger förare och passagerare ett ganska stort insteg. In med rumpan först och sedan veckla in benen. Det är det enkla sättet (jag testade även att gå in med benen först, gör inte det) att ta sig in. Dörren dras sedan ner och det kräver ingen större ansträngning att stänga den. Jag har gott om plats för benen, och sitter inte trångt. Även om Jan är lite längre än jag så känns både pedalställ och ratt lagom och om man inte passar in direkt så kan det mesta justeras så att man hittar en bekväm körställning.

– Det är imponerande att bilen är så pass bekväm att åka i till vardags. McLaren har en väldigt effektiv stötdämparteknik och den är en dröm på allmän väg. Samtidigt som den med de olika inställningarna verkligen är potent vid bankörning säger Jan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c brakingPå väg ut från Mantorp Park bjuds vi på olika sorters asfalt av skiftande kvalitet och bilen letar sig fram på ett behagligt sätt hela tiden, den känns inte alls sportigt hård eller stötig. Det måste vara världsunikt att lyckas förklä en extremvass banmissil till en så bekväm bil på allmän väg. Inte undra på att den jämförs med större lyxbilar när det gäller komfort i vardagstrafik. Här pratar vi om en synnerligen effektiv och bekväm kontinentkryssare av rang.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c senior citizen pile upPrestanda rakt fram är rent ballistisk. Precis som på alla youtubeklipp där ute trycks man tillbaka rejält i sätet när Jan öppnar upp och effektivt paddlar sig fram genom lådans växlar. Efter att ha pressats bakåt under accelerationen var jag imponerad. Än mer imponerad blev jag av bilens bromsprestanda. För precis lika effektivt som den bar iväg under acceleration, lika effektivt stannar den och när Jan återigen klev på gasen in i en mindre rondell så var det svårt att inte imponeras av det sätt som bilen formligen grävde ner sig i asfalten. Sidogreppet är helt kusligt.

mclaren-mp4-12c-ferrari-458-specialeAccelerationssiffrorna 0-100 pendlar beroende på vem du frågar, men det finns filmer på nätet där bilen fixar 0-100 på ruskigt fina 2.8 sekunder. McLaren själva menar att man med Pirelli Corsa däck klarar av sprinten till 100 km/h på 3,1 sekunder. Jag betvivlar inte dessa siffror. Toppfarten testade vi såklart inte, då vi körde på allmän väg. Vissa källor säger att den fortsätter att accelerera till 333 km/h, snuskigt snabbt!
Jag har tidigare åkt en del snabba bilar, men det här var givetvis ett steg in i de vassaste prestandaupplevelserna som man kan utsätta sig för. 0-100 km/h på tre sekunder, det är verkligen inte många standardbilar som klarar av. 0-100 på det sätt som den här bilen levererar när det gäller känsla och upplevelse, frågan är om någon standardbil på marknaden kan ge samma upplevelse?

Årets upplaga av Autoropa Racing Days var som vanligt trevligt. Solen sken (även om det blåste något helt sanslöst) och antalet bilar var helt okej. Mest Ferraris såklart, men också ett gäng McLaren. Stort tack till Jan för en rolig upplevelse samt för en kalasbra inställning till det mesta här i livet.

Du läser ytterligare ett reportage om McLaren 650S om du följer den här länken.
Du läser om flera av Autoropas event om du följer den här länken
Mer McLaren – 650S GT3
Teaservideo på McLaren 650S GT3

Text & Foto : Johan Åhlund
Copyright Spoof.se – Frilansjobb mottages gladeligen. Läs mer om mig på länken på raden ovan.
Du når mig också på mailen johan @ kanonfilm.se

Ferrari Testarossa – Ikonisk 80-talare

FERRARI-TESTAROSSA-1986-yellow-frontJag körde den röda Ferrari Testarossan aggressivt och på gränsen, passerade ett flertal folkvagnar när vägen svängde kraftigt åt vänster, längs med en oerhört vacker kustremsa. På stereon spelades låten Splash Wave och med skrikande däck körde jag om en grå buss, samtidigt som mätaren slog i botten. 293 kilometer i timmen, i en cab. Sekunden senare kraschade jag våldsamt och bilen slog runt flera varv innan den landade. Jag var förkrossad. Det blev till att mata in några pestas till i Segas fantastiska arkadspel Out Run den där kvällen i Puerto Rico, om jag ville ta mig till nästa checkpoint. Sedan dess har Ferrari Testarossa haft en plats i mitt hjärta. Där ser man hur mycket ett tv-spel kan marknadsföra en bilmodell. Out Run släpptes 1986 och den första årsmodellen av Ferrari Testarossa lanserades 1984. Att säga att den gjorde jättesuccé på bilsalongen i Paris är en gigantisk underdrift, för få bilar har hamnat på omslag lika ofta som just Testarossan.

ferrari-testarossa-rearsideUngefär samtidigt rådde spekulationsekonomi på börsen och det senaste och tydligaste beviset på materiell framgång hos många yuppies på mitten av 80-talet var att säkra ett kontrakt på en flång ny Ferrari Testarossa. En Testarossa och så den lättaste mobiltelefonen på marknaden som blott vägde 4.4 kilo, då var men en player i stil med Gordon Gekko.

Two_Miami_Vice_FerrarisUngefär samtidigt sprang Don Johnson runt i fladdrig linnekavaj på tv och jagade bovar i sin nya bil, en vit Ferrari Testarossa. Troligtvis hade de tröttnat på den kitcar av en Ferrari Daytona som Crockett och Tubbs kört runt i i de tidigare säsongerna av serien Miami Vice. Detta gjorde inte köpsuget mindre för de som var stadda med gott om cash och som ville köra samma bil som de tuffaste snutarna på tv. Och som den sålde, Testarossa blev en volymmodell för Ferrari med mer än 7100 sålda exemplar innan den uppdaterades 1991.

ferrari-testarossa-rear11987 kostade en Ferrari Testarossa 900 000 kronor i Sverige. Omräknat i dagens penningvärde är det lika med 1,7 miljoner kronor. En Ferrari Testarossa var alltså mer än dubbelt så dyr som märkets egna urtjusiga 328 GTB av samma årsmodell.

För detta belopp fick man en lång (448 cm) och relativt tung sportbil (nästan 1800kg) med ett helt nyskapande designspråk. Pininfarina designade den långa och låga karossen med de legendariska ribborna på sidorna, och de fortsatte även på bakstammen. Världen hade inte sett något liknande tidigare och den kontroversiella designen skulle finnas även på den senare Ferrarimodeller. Bilbyggare fick gälar och ribbor på hjärnan och i garage världen över plastades det Testarossaribbor på såväl epatraktorer som på slitna Volvo 142:or, med blandad framgång.

ferrari-testarossa-black-rearFerrari Testarossa var en Gran Turismo av rang. Välbyggd, lyxig, bekväm och snabb. Rysligt snabb med 1987 års mått mätt. Med en lågt monterad boxertolva på 4,9 liter fanns det 390 ystra hästar under huven, och man utlovade att bilen skulle klara svindlande 290 km/h. När det gäller accelerationssiffrorna är det fascinerande hur de varierar beroende på vilken källa man går till. Jag hittade fyra olika uppgifter i mina böcker. Allt från fina 5.3 sekunder till 6,0 och sanningen ligger väl närmare 5,8 sekunder till 100 km/h. Bilen var dock tung, nästan 1800kg så effekten behövdes. Dessutom var karossformen inte speciellt aerodynamisk, en Mercedes E230 hade betydligt bättre cv-värde.

Bilen på bilderna här är en kusligt välhållen 86:a, gul med svart läder, rullandes på de klassiska femekrade Cromodorafälgarna. På samma event fångade jag även ett svart exemplar med blodröd läderinredning från 1990. Mycket trevliga att skåda och som drog till sig många blickar och som ledde till härliga diskussioner om det glada 80-talet. Det verkar som om man inte kan vara likgiltig inför en sån här bil, dessutom blir det som sagt lätt att man hamnar i nostalgiska samtal om hur det var på den tiden då bilen var ny.

testarossa-badge-300Det som slår en när en Ferrari Testarossa åker förbi är att den är förhållandevis lågmäld i sitt sound. Boxertolvan har ett karaktäristiskt vinande ljud, fjärran från hur de moderna bilarna låter. Dock inger den respekt när den kommer rullande, bred, låg och med en kilform som vittnar om rejält tilltagen toppfart. Den är dock komfortabel och precis som det bör sitter inredningen ihop bra. Mätarna sitter i ett kantigt hus och blinkersspaken ser ut att komma från Fiats billigaste modeller, den ser ut att kunna gå av bara man spänner blicken i den. Läderratten från italienska Momo med sina tre ekrar är underskön med fina vita sömmar. Stolarna ser sköna ut med sin stansade logo och växelspakens kuliss är vacker att titta på och den femväxlade lådan kräver sin man att hantera.

Ferrari Testarossa är snudd på en ikon över åttiotalets prestanda. Den slogs om att täcka tusentals pojkrumsväggar med posters med ärkerivalen Lamborghini Countach, och det finns många exemplar kvar då den både sålde bra och Ferrari Testarossa tillverkades i stora antal.

Värdet ligger dock för märket ganska lågt och de exemplar som finns till salu är oftast mycket välskötta, men de verkar trögsålda då flera exemplar varit tillsalu i åratal på nätet. Det kan ha att göra med de snuskigt pengatörstande kamremsbytena som ska göras varannat år. Normala servicenotor slutar ofta i närheten av 45 000:- enligt en ägare som jag pratat med. Det kostar att ligga på topp. Men väl på topp så har man det säkert riktigt trevligt i sin Ferrari Testarossa. Det tvekar jag inte ett ögonblick på när den får sträcka ut på autobahn. Där hör den hemma. Sugen på en egen? Kolla på Blocket efter en begagnad Ferrari Testarossa. Eller kanske på Ebay?

Text & Foto : Johan Åhlund