Tag Archives: klassiker

Superformance Ford GT40 MKII – Underskön klassiker


Superformance har vi skrivit om här tidigare. Deras koncept att med kärlek och omsorg tillverka nya versioner av klassiska sportbilar verkar slagit väl ut. I det här klippet synas en Superformance GT40 MKII som tillverkas enligt samma princip som originalet från 60-talet. Den tidlösa designen backas upp av en toppmodern 427 kutbitum stor V8 som Roush lockat fram 550 hästar ur. Dessa skickas sedan ner i marken genom en femväxlad manuell låda. Inne i kupén finns tjusiga sportstolar, men också air-condition vilket lär behövas. En nyckelfärdig Superformance GT40 MKII kostar från 165.000 USD.

Mercedes 560 SEC AMG – Direktörsexpressen!


Jag tror att det var 1987 som jag köpte ett nummer av Teknikens Värld med en synnerligen brutal Mercedes på omslaget. Det var en kusligt läcker Mercedes 500 SEC (modell W126) som en firma som hette AMG hade satt tänderna i. Kusligt lyxig, med vässad motor och en mörk lack. Inredningen såg superb ut med ljust läder och självklart var bilen även utrustad med en mobiltelefon. Att någon hade fått fnatt och gett sig på att på allvar förädla Mercedes stora direktörsexpress var i lilla Sverige ganska oväntat. Den var väl ack så bra redan som standard? Men oj vad den var häftig efter AMG-kuren.

AMG blev ju senare en del av Mercedes och har fortsatt att leverera den ena värstingen efter den andra, men på den här tiden var man externa och minst lika påhittiga när det gäller att förbättra redan fantastiskt välbyggda Mercedesbilar.

560 SEC ansågs vara en av världens bästa bilar

Mercedes 560 SEC AMG Widebody

Mercedes 560 SEC AMG Widebody

Många ansåg under mitten av 80-talet att Mercedes S-klass rymliga sedanmodeller var världens bästa bilar. I och med lanseringen av kupéversionen, kallad SEC hade Mercedes verkligen lyckats med det mesta. Design, komfort, lyx samt inte minst kvalitetskänslan. Den blev en drömbil för många och en riktig direktörsexpress för de som ville åka bekvämt och med stil.

Den bränsleinsprutade v8:an på 5547 kubik gav nu 295 hästar (i Sverige var den aningen klenare med 279 hästkrafter) och genom en fyrväxlad automatlåda kunde man få den 1748 kilo tunga bjässen att sträcka ut i respektingivande 250 km/h. 560 SEC var med sina fina linjer en prefekt mix mellan goda prestanda och slösaktig lyx. Bilen var som gjord för snabba autobahnresor, med gott om plats för fyra personer plus en hel del bagage.

Bilen i klippet ovan tillhör bildesignern Kahren Arakelyan och är som sagt en Mercedes 560 SEC AMG från 1988. Du kan läsa mer om modellen på Wikipedia.

Text : Johan Åhlund – Foto : Germancarsforsale via Ebay

Peugeot 205 GTI: Den lilla jättedödaren


Efter att VolksWagen 1975 skapat GTI-klassen med sin körglada Golf GTI MK1 så dök det upp ett helt gäng med vassa småbilar. En av de mest lyckade, och även en av de vackraste utmanarna blev Peugeot 205 GTI. Efter att VW 1983 lanserat den andra generationen av Golf GTI satte även fransmännen en pigg motor i en liten bil. Peugeot 205 GTI lanserades med buller och bång 1984 och många ansåg att den var lika kul att köra som den var trevlig att titta på. En riktig lyckoträff och en röd liten 205:a fanns på mångas önskelista i slutet av 1984.

peugeot 205 gti adVi pratar om Peugeot 205 Gti. Den var liten, tight och skulle helst vara röd med lättmetallfälgar, GTI-emblem, gula framlampor samt röda detaljer längs sidorna. Inne hade den en liten knubbig ratt, snygga sportstolar samt piffiga mätare. Under huven satt till en början en pigg liten fyra på 1,6 liter och 105 hästar. Effekten räckte dock till ganska bra då bilen inte vägde mer än 850 kilo.

105 hästar räckte långt i 205 GTI

Just 105 hästar hade de flesta deltagarna i GTI-klassen på den här tiden. Motorn kom ett par år senare att borras upp till 1,9 liter för bättre ork och då gav den 122 hästar. 1,9:an saknade dock enligt många mycket av den varvvillighet och pigga känsla som 1,6:an förmedlade. 1,6:an var dessutom aningen lättare än sin storebror. Båda versionerna gick som en gokart och det var fullt möjligt att nå 100 km/h på låga åtta sekunder med den stora motorn. Toppfarten var fina 190 km/h. Den lilla klarade 0-100 på 8,6 sekunder. 1,9:an kom även i flera specialversioner, och hade ibland både träratt och tjusig delläderinredning.

Dessvärre ser man sällan en fin 205 GTI på vägarna. De flesta har körts hårt, rostat bort eller kraschats och detta är ju som sagt väldigt synd. En knallröd 205 GTI i gott skick är fortfarande en läckerbit. Har den dessutom originalinredningen i delläder med röda sömmar krävs det inte mycket för att jag ska trilla dit. Visst sjutton vore det kul med en liten tight åttiotalare i garaget?

Det blir allt knepigare att hitta rätt exemplar men på Car And Classic dyker det upp riktigt fina bilar ibland. Det finns dessutom flera olika forum om just Peugeot 205 GTI. Kolla gärna in 205 GTI Drivers, Peugeot Central, Forum du 205 GTI Club de France eller Svenska Peugeotklubben för mer inspiration och information.
Text : Johan Åhlund – Bild : Peugeot

Ferrari 308 – En av världens vackraste bilar

ferrari_308_gtb-642
Ferrari är en riktig drömbil för många bilintresserade. En av märkets största framgångar och vackraste modeller är den klassiska Ferrari 308. Den bästa versionen, 308 GTB Quattrovalvole som lanserades 1982 ska vi ta en titt på i den här alldeles för långa texten. Den blir dessutom ännu längre då den även har en hel del bilder.

Som om inte detta är nog kan du läsa mer om Ferraris fantastiska bilar här på Spoof. Ferrari 308 lanserades redan 1975 som efterföljare till den av Bertone designade Ferrari 308 GT4. Just 308 GT4 är om man ska vara ärlig inte är det vackraste som märket presterat. Med den nya modellen slog den vanvettigt begåvade designern Leonardo Fioravanti på Pininfarina huvudet på spiken och fans av italienska sportbilar fick haksläpp när de såg den nya 308.

Modellen var Ferraris instegsmodell och låg lägre i pris än Ferrari 512 Berlinetta Boxer och den stora och bekväma 400i. De första 712 exemplaren byggdes i glasfiber, en tillverkningsteknik som blev dyr. Därför började man 1977 bygga bilarna i plåt. Glasfiberbilarna är nu hett eftertraktade samlarbilar. Ferrari 308 odödliggjordes i tv-serien Magnum P.I och blev en storsäljare tack vare all PR som serien skapade.

ferrari-308-rearside-642Ferrari 308 är en volymmodell som sålt bra både i Europa och i USA och som fortfarande anses som en verklig klassiker med allroundkvaliteter. Den tillverkades mellan 1975-1985 i tillräckligt många exemplar för att den fortfarande kan repareras och köpas utan att det kostar miljonbelopp. Priserna för välskötta exemplar har dock ökat de senaste åren.

Hundratusentals personer trodde knappt sina ögon när den röda och synnerligen exotiska sportbilen dök upp redan i vinjetten till tv-deckarserien Magnum P.I. På bästa sändningstid jagade en solbränd Tom Selleck bovar i det soliga paradiset Hawaii. Han körde en Ferrari 308 GTSi, lackad i den härligt röda kulören Rosso corsa och stundtals gick det ganska fort längs de kurviga vägarna på Oahu.

ferrari-308-sideview-642Många pojkar och män fick nog lite av en lättare stroke när de såg Magnums tjänstebil. Detsamma kan förmodligen sägas om landets kvinnor när de fick syn på Tom Selleck. Vips så hade vi en tv-serie som fick både män och kvinnor att samsas i sofforna, trånandes till två helt olika saker. En som gick på bensin och en som gick på ljus öl. Dock ej samtidigt.

I serien användes flera Ferrari 308 men det är Ferrari 308 GTSi Quattrovalvole som körs oftast. I säsong fyra och framåt rattade vår favoritdeckare en rasande vacker och med svenska mått mätt oerhört exotisk sådan. Härligt intensivt röd, med svarta detaljer på huven och på taket. Svensson hemma i vardagsrumssoffan med Volvon i garaget hade aldrig sett på maken.

Ferrari 308 i alla dess former är en mycket vacker knallröd liten sportbil med mittmotor och V8 med hett italienskt temperament. I tv-serien kördes den ofta inspirerande. Vad många inte visste var att när det gick undan som värst på tv´n så var det i själva verket kit-cars som vi såg. Man hade försett ett antal Pontiac Fiero´s med Ferrari-kaross för de mest intensiva biljakterna. Med tiden blev det även populärt att bygga kit-cars baserade på Pontiac Fiero och det dyker även upp exemplar här i Sverige på blocket ibland.

Ferrari-308-front1-642Totalt sett sålde bilen väldigt bra, och det kanske inte är så konstigt med tanke på hur den såg ut. Designen, signerad Pininfarina var, och är fortfarande häpnadsväckande vacker. Totalt tillverkades över 11400 exemplar. Från början var det dock tänkt att Thomas Magnum skulle köra Porsche. En Porsche 928 närmare bestämt. Men, när man frågade Porsche om man kunde ta fram ett exemplar med soltak skar det sig. Den tyska tillverkaren hade då som policy att aldrig någonsin (inte ens om man bad snällt eller lockade med att ge dem en roll i en stor tv-serie) ta fram specialversioner till sina kunder. Produktionsteamet valde man att snacka med Ferrari istället. Så här i efterhand kan man ju undra hur mycket Porsche tappade på den dealen när det gäller PR, försäljning och uppmärksamhet. Serien blev ju en jättehit och cementerade Ferrari 308 som en sportbil av rang.

Under huven satt en treliters V8 med en femväxlad manuell låda med Ferraris klassiska växelkuliss. Namnet Quattrovalvole betyder att motorn har fyra ventiler per cylinder. Den lilla åttacylindriga motorn lämnade 240 hästkrafter vid hela 7000 varv per minut och använde man växellådan flitigt kunde man med den ca 1275 kg lätta bilen nå 100 km/h på 6,5 sekund vilket var riktigt raskt på den tiden. Under tiden kunde man njuta av en obeskrivligt fin motorsång samt förvånade blickar från omgivningen. I Europa gick det dessutom aningen snabbare. Europabilarna hade 15 hästkrafter till, totalt 255. Den europeiska modellen var även estetiskt mer tilltalande, bland annat hade den djupa frontspoilern betydligt mindre kofångare.

ferrari-308-side-in-pitlane-642Ljudet från en välfungerande Ferrari 308 på höga varv är inget annat än sagolikt. Hanterar man den tjusiga växellådans lägen rätt belönas man med en härligt mekanisk känsla och den svarta klotrunda växelspaksknoppen monterad på den förvånansvärt långa spaken ligger perfekt i handen.

Den här bilen gör verkligen inte bort sig på krokiga vägar. Den är som gjord för trevliga semesterresor då det faktiskt finns utrymme för eventuellt bagage. Inte minst om man vid köpet slagit till på de skräddarsydda specialväskorna som passar perfekt i bilens utrymmen. Då reser man med stil.

Inne i kupén är det relativt intimt, aningen trångt alltså. Stolarna är platta, nästan helt utan sidostöd med ett ribbat mönster. Mittkonsolens reglage är dock daterade och ser omoderna ut. Det samma gäller för instrumentbrädan med sitt instrumentkluster som knappast ens vid bilens introduktion lär ha känts varken modernt eller fräscht. Väl på plats smittas man av nostalgin och det står klart att det är en veteranbil, vars exteriör fortfarande ser fantastisk ut.

ferrari-308_ferrari-328_ferrariI den efterföljande modellen Ferrari 328 ser det aningen annorlunda ut, klockan samt mätarna för bensinnivå och temperatur har flyttats ut och hamnat ovanför stereon. Siffrorna är röda, reglagen på mittkonsolen består nu av modernare brytare och färgglada rattar. Dessutom har stolarna fått en annan prägling av lädret. Annars känner man igen sig om man tidigare kört en 308.

1985 kom alltså Ferrari 328. Du ser hur försiktig man har varit med den ursprungliga designen på bilden ovan. Till vänster en 308 och bredvid den en 328. Linjerna på en 328 är mjukare, mer masserade och den är inte lika kantig. Det finns dock många mindre detaljförändringar som man kan roa sig med att leta efter. 328:an har även aningen annorlunda fälgar, och vilka som är snyggast är en fråga som stötts och blötts mellan Ferrarifans. De rektangulära popup-strålkastarna är dock fortfarande kvar, det samma gäller för bilvärldens vackraste baklysen.

Men 328 är en modernare bil på många sätt, dessutom hade den mer effekt, två deciliter större cylindervolym och var aningen snabbare. Vilken man föredrar är mer en smaksak. Klart är att vilken man än väljer så får man en mycket vacker, hyfsat pigg och oerhört välljudande klassisk italiensk sportbil. Dessutom börjar de fina exemplaren att öka i pris. De senaste åren har de stigit en del och troligtvis kommer de att öka en bit till. Inte minst de tidiga exemplaren som byggdes i glasfiber mellan 1973-1975, de är riktiga rariteter och byggdes bara i 712 exemplar. Se bara till att köpa rätt exemplar samt att ha en hygglig buffert för service och slitdelar. Då behöver du bara odla mustasch och köpa några färgglada skjortor för att kunna känna dig som Thomas Magnum. Läs gärna mer om modellen på följande länkar: Ferrari308GTS.com, 308 QV Register, Ferrari Owners Club, samt såklart Ferrari Club Sweden och Autoropa.
Text & Foto : Johan Åhlund

De Tomaso Pantera – Design och muskler från 1971!


Att försöka kombinera flera olika egenskaper för att skapa en lyckad helhet har gjorts förr. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. När det gäller sportbilar så var Alejandro De Tomaso en av de som testade att bygga en vass sportbil med inspiration från såväl Italien som från USA. Han lät Tom Tjaarda stå för designen och resultatet blev en vacker Italiensk kaross med amerikanska muskler. Bilen fick namnet De Tomaso Pantera och bilen ersatte den ruskigt ovanliga, men pilsnabba De Tomaso Mangusta.

pantera-1Designen fick folk att falla som furor och många pojkrum tapetserades med posters av modellen. Den såg rysligt snabb ut (särskilt vass ser Pantera GTS ut, bilden till höger) med sina sensuella exotiska linjer och den låga karossen. Under huven satt Fords evighetsmaskin, Clevelandåttan på 5,8 liter som lätt kunde vässas och som gav bilen det soundtrack och den prestanda som den förtjänade. Effekten var officiellt cirka 330 hästkrafter, men den gav ofta betydligt mer. Vissa exemplar visade sig ruva på 380 hästar när den bänkades. Dessutom var den hyggligt trimvänlig. Annars var konstruktionen relativt enkel och tack vare sin kilform, den 110,5 cm låga karossen och dess hyfsat låga vikt på lite drygt 1400 kilo kunde den sprinta till 100 km/h på 5,5 sekunder. Siffror som var blixtrande snabba 1971. Även toppfarten imponerade, 256 km/h var det inte många som klarade av i början på 70-talet.

Lika imponerande var dock inte kvaliteten. De bilar som såldes i USA gav ägarna mardrömmar och huruvida Elvis Presley verkligen sköt sönder sin bil i ren ilska eller inte så var de dåligt ihopsatta och detta skadade ryktet rejält. Hur som helst så är De Tomaso Pantera en synnerligen tjusig bil med tidlös design och matchande prestanda. Dessutom tilltalar den många då den första modellen var stilren i designen, de senare modellerna GTS var desto brutalare och vilken av dessa man föredrar är individuellt. Men en Pantera GTS är sannerligen inte fel, speciellt inte om den är röd med svart läderinredning, har originalfälgar och är i gott skick. Totalt byggdes cirka 7200 exemplar och även om kvaliteten inte var på topp så finns det relativt gott om exemplar kvar, även i Sverige där den är mycket populär hos sina ägare.
Mer De Tomaso Pantera på Spoof.se
Missa inte min text om De Tomasos fantastiska Mangusta, här snackar vi om en mycket speciell raritet!
Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund (en De Tomaso Pantera GTS)

Mercedes 600 – Angela Channings lyxglidare!


Den genuint iskalla vinodlardrottningen Angela Channings färdades ståndsmässigt i tv-serien Falcon Crest. Precis som ett stort antal presidenter, knarkkungar, Bondskurkar, japanska kejsare och andra dignitärer så transporterades hon till sina möten av privatchauffören Chao Li, i en förlängd Mercedes 600. En stor och samtidigt mycket vacker limousine med slösande lyxig interiör och gott om utrymmen. En bil byggd för att slå tillverkare som Rolls Royce och Bentley på fingrarna och lite av ett statement för hur en lyxbil skulle se ut, fungera och vara.

Mercedes 600 tillverkades i blott 2677 exemplar mellan 1963–1981 och för den exklusivt sobra designen står Paul Bracq. Bracq ligger även bakom de tjusiga Mercedes SL-modellerna (Pagoda även kallad) och har även designat flera bilar åt BMW. Inte minst den vassa bålgetingen BMW 2002 Turbo. De välställda kunderna kunde verkligen skräddarsy sin bil. Ingen option var omöjlig och det var egentligen bara plånboken som satte gränserna för hur exklusiv en Mercedes 600 kunde bli. En som vet det mesta om modellen är Karl H Middlehauve som äger elva exemplar. Det är förövrigt hans totalrenoverade exemplar vi ser i filmen ovan. Hans hemsida är värd ett besök för de som gillar modellen och vill veta mer. Man slås av häpnad när man hör att en brytare till fönsterhissarna kostar lite drygt 11.000 USD om man vill ha tag på en i original…

Mercedes 600 var lyckligtvis utrustad med en rejäl motor. En V8 på 6,3 liter, som vred ur sig 250 hästkrafter och ett mycket trevligt vridmoment. Den 2,6 ton tunga bilen ser minst sagt imponerande ut och linjerna håller än, för det här är en minst sagt sober, elegant och inbjudande lyxkryssare. Top of the line från Mercedes, vilket inte säger lite. Givetvis är den utrustad med det finaste av läder överallt, gott om tjusigt ädelträ och försedd med champagneglas. En bil att åka länge i och som samtidigt fungerar som arbetsplats och kontor. Här visar Jay Leno upp ett mycket trevligt och välhållet exemplar av just Mercedes 600, väl värt en titt.
Text : Johan Åhlund – Bild : Wiki

Singer Porsche 911 – Allt du vill veta!


Chris Harris tar oss med i vad som många anser vara den perfekta sportbilen, en klassisk Singer Porsche 911 som uppdaterats till perfektion av Singer Vechile Design! Här snackar vi klassisk design med modern och tillförlitlig teknik utan tekniska överdrifter under skalet. Det är så här man skapar en åtrovärd körmaskin av rang, och många har charmats av vad Singer kan göra med en gammal 911:a. Just den sparsmakade formen i kombination med uppdaterad väghållning och att magiskt sound väcker stort habegär hos många bilfantaster. Mer om just Singer Porsche här på Spoof hittar du PÅ DEN HÄR LÄNKEN. Text : Johan Åhlund – Miniblid från Singer Vechile Design.

De Tomaso Mangusta – Hajliknande raritet


De Tomaso Mangusta är en otroligt ovanlig sportbil från De Tomaso. Pantera var volymmodellen och de ser man ganska ofta, men Mangustan är mycket eftertraktad och vacker. Dock kanske inte lika vass att köra. I de här klippen får du kika närmare på en bortglömd modell som förtjänade ett bättre öde. Överst berättar den pensionerade GM-designern Rick Ruzzin om sin egen Mangusta. Totalt byggdes 401 exemplar av De Tomaso Mangusta och knappt hälften tros finnas kvar idag. Nedan ser du Daryl Adams exemplar. Han åkte och tittade på 23 stycken innan han slog till på den silverfärgade pärlan! Längst ner berättar Jonathon Roots om sin fascination för modellen.


Text : Johan Åhlund – Foto : Tony Harrison

Checker Cab – Den gula legendaren

Checker1-6201955 presenterades en bil som kom att göra stort intryck i bilvärlden. En bil som i amerikanska storstäder snabbt kom att bli en del av invånarnas vardag. Bilens namn var Checker, bilen som snart skulle komma att färga många av amerikanska storstäder med sin gula färg.

Att bilen blev oerhört populär bland taxichaffisarna var inte konstigt. Innerutrymmena var enorma, i baksätet kunde man sträcka ut rejält. Bagageutrymmet var monstruöst och rymde det mesta man kunde tänka sig att ta med sig. Det var som ett svart hål. Dessutom var bilen byggd för att stå emot det mesta. Robust och rejäl är ord som dyker upp när man på nära håll betraktar ett exemplar.

Inredningen var ändamålsenlig och funktionell. Föraren satt på eller rättare sagt i en helsoffa och hade full utsikt genom de stora glasrutorna.

Checker blev långlivad som taxibil, begreppet Chacker Cab är klassiskt och det var under stort pompa och ståt som det sista exemplaret togs ur drift den 26 juli 1999 i New York. Bilen som kördes av taxichauffören Earl Johnson gick undernamnet Janie och var av 1978 års modell, och hade rullat nästan 160.000 mil. Janie auktionerades efter sin pension ut på Sotheby´s för lite drygt 900000 kronor. Tillverkningen av modellen upphörde 1982

Checker Cab på Youtube

Köp en egen Checker!

Här är en kille som samlar på Checker

Renault Dauphine – Bertils ögonsten

minirenault-dauphine-gordini-1962Bertil Jobs i Borlänge är ägare till en liten och populär klassiker. Hans Renault Dauphine Gordini av 1962 års modell väcker uppnärksamhet var han än ställer den. Bertil är tredje ägaren och hans lilla pärla är i väldigt fint skick. Renault beslöt sig för att ta fram en billig vardagsbil med fyra dörrar. Den skulle vara okomplicerad, ha självbärande karross och motorn bak. Tanken var att hitta en efterföljare till den lilla Renault 4CV, som började sjunga på sista versen. Lita på att man lyckades, lilla Renault Dauphine kom att tillverkas i mer än 2 100 000 exemplar och blev en dundersuccé.

Bertils exemplar har en fyrcylindrig motor på 845 kubik med fyrväxlad låda som lämnar ur sig cirka 40 hästkrafter vid 5 000 varv. Den vanliga versionen av Dauphine hade åtta häskrafter mindre. Standardversionen nådde hundra kilometer i timman efter lite drygt 32 sekunder och kunde toppa 120 kilometer per timma. Bertils Renault Dauphine Gordini hade omgjort topplock och snedställda ventiler och var lite raskare med sina 40 hästkrafter, men långt ifrån lika hårig som rallyversionen 1093 som med sina 55 hästkrafter nådde 170 kilometer i timman och verkligen skiljde männen från pojkarna. Dessa var dessutom trimvänliga och då gällde det att ha tungan rätt i mun då vettskrämda ägare berättade om hur bilen betedde sig i riktigt hög fart. Speciellt vass väghållning hade inga Dauphines, i alla fall inte när det gick fortare än åttio.

När man klättrat in i kupén var det bäst att man gillade att umgås på nära håll då bilen var ganska liten. Den var endast 3,95 meter lång och inte mer än 1,52 meter bred. Instrumentpanelen bestod av en hastighetsmätare och en tankmätare samt reglage för ventilationen. Det var i stort sett allt, och utförandet var spartanskt. Den exklusiva am-radion bar modellnamnet i vackert typsnitt och är idag ett eftersökt samlarföremål. Ser du en Renault Dauphine på gatan idag så stanna och ta en titt, för det är itne varje dag man ser den första Renaulten som kom att tillverkas i långt över två miljoner exemplar. Hur många finns kvar idag tro?

Text & foto : Johan Åhlund

Vem är Johan Åhlund?

Kolla in den här filmen om Renault Dauphine