Tag Archives: testarossa

Countach – Lamborghinis brutalaste tjur!


Ok, chansen att du haft den här bilen på väggen i pojkrummet om du är född på 70-talet är ganska stor. Detsamma gäller för postern av Ferraris Testarossa som också fanns, och många hade även bilden på den där palmen som sträcker sig ut i havet från den perfekta stranden, eller rent av bilden på tjejen på tennisplanen som med bollen i handen lite försiktigt lyfter på den korta kjolen så man ser lite av rumpan. Så var många av pojkrummen på 80-talet inredda, ofta tillsammans med posters från Okej bredvid. På min vägg hängde postern på den röda Lamborghinin ovanför sängen och på andra sidan rummet satt en poster på Bruce Lee och en bild på en vit Ferrari Testarossa.

lamborghini-countachEn Lamborghini Countach 5000s var det elakaste man sett och vetskapen om att det faktiskt fanns en röd som rullade i grannstaden var ganska häftigt. Den hördes när Gustav kom körande med den kan man säga. Och jäklar vad den var grym. Den såg dock bättre ut i verkligheten och röd med ljust läder var kombinationen som fick oss att gå bananas när den passerade våra Suzuki K50´s utanför skolan. Vi såg den bara ett par gånger, men den gav ett stort intryck med sina häftiga dörrar, sin brölande V12:a och den stora spoilern baktill. Faktum är att jag fortfarande får ett mindre hjärtstillestånd de gånger jag ser en Countach. Något som för övrigt sker alldeles för sällan nu för tiden.

Prestanda då? Jo den mittmonterade V12:an i Countach 5000 Quattrovalvole är på 5,2 liter. Precis som namnet säger har den fyra ventiler på cylinder den ger den i sina bästa stunder ett magnifikt ljud och 455 hästkrafter och 500 Nm. De klarar 0-100 på 4,9 sekunder och toppfarten ligger på 295 km/h. Prestanda som verkligen inte gör bort sig, och när bilen kom 1995 var den lite snabbare än värsta rivalen Ferrari Testarossa. Men designen, uj uj uj. Så kompromisslös och så aggressiv att man häpnar. Fortfarande tillhör den det absolut brutalaste som någonsin rullat på allmän väg! Say no more, men titta på klippet och njut. Kolla sedan in den här jämförelsen mellan just Lamborghini Countach och Lamborghini Miura! Här hittar du mer material om Lamborghini på Spoof.se. Bilen har även en framträdande roll i filmerna Cannonball Run, inga Oscarvinnare kanske, men perfekt underhållning för oss biltokar. Givetvis går du in på Lamborghinis hemsida och kollar runt lite. Kul även att Lamborghini själva har en temasajt om just Countach. Den hittar du här! Mer sugen på en Ferrari Testarossa? Här hittar du ett rejält reportage om just den!
Text : Johan Åhlund – Minibilden : Johan Åhlund

Out Run – Segas arkadmästerverk samt jämförelse mellan de olika versionerna!


Vi som är födda på 70-talet och är intresserade av tv-spel har säkerligen ett gäng favoritspel som vi i vår ungdom plöjde ner ohälsosamma mängder enkronor i. Första gången jag kom i kontakt med Segas fantastiska racerspel Out Run var på en semesterresa till kanarieöarna. Troligtvis julen 1986. Spelkabinettet med ratt och stol hade lastats in i spelhallen veckan innan och kön ringlade lång från automaten, och så även från växlingskassan. I en Ferrari Testarossa cab (som ju inte fanns) kunde man som spelare fara omkring längs hyfsat varierade vägar tillsammans med blondinen i förarsätet. Men först fick man välja musik i bilstereon. Det ska sägas direkt att musiken i Out run (av Hiroshi Kawaguchi) är helt fantastisk. Låtar som Splash wave, Magical Sound Shower och Passing Breeze har en speciell plats i mitt hjärta. Och så även spelet, att flänga omkring i en kurva med pedalen platt i mattan och 293 km/h på mätaren samtidigt som det börjar dyka upp mötande trafik är inte helt fel. Out Run är fortfarande hyggligt snyggt och om det fanns ett arkadkabinett i närheten hade jag gladeligen lagt in några kronor och börjar arbeta mig runt Devils Canyon igen. Dessutom var detta inte Segas enda superbra racerspel, Sega Rally håller även det mycket hög klass! Självklart köpte jag Out Run 2 till Xbox, och det funkade väl som lite light nostalgi, men det slår inte originalet på något sätt. Ett underbart spel på sin tid, och det kom även att bli legendariskt!

Nedan finns en spännande jämförelse mellan olika portningar och versioner av spelet. Man minns det så väl när ens kompisar på allvar menade att det inte var så stor skillnad i grafiken mellan Spectrums version jämfört med Atari ST eller Commodore Amigas… Yeah right… 🙂

Text : Johan Åhlund

Ferrari 250 GTO Berlinetta 1962 – Världens dyraste bil


Det här är en Ferrari 250 GTO Berlinetta från 1962. En legendarisk Ferrarimodell som tillverkades mellan 1959-1962 och som sällan är till salu, men som nu auktionerades ut av Bonhams. Bilen var i mycket fint skick och hade ägts av samma familj i hela 49 år. Den hade även en intressant historik med flera hillclimbtävlingar på sitt cv och den har tidigare körts av förare som Jo Schlesser/Henri Oreiller, Paolo Colombo, Ernesto Prinoth och Fabrizio Violati.

Ferrari_250-GTO_STRADAGTO-modellen var det vassaste man kunde tänka sig från Italien 1962, en riktig GT-racer som vann åtskilliga lopp och som ofta gjorde upp med AC Cobra och Ford GT på racerbanorna. Man vann Tour De France flera gånger men också Taga Florio tre år på raken, samt Tourist Trophy på Goodwood samt de två riktigt prestigetunga segrarna i Le Mans 1962 och 1963. Enligt Ferrari själva byggdes endast 36 bilar av årsmodell 1962. Det samt dess patinerade och rejält händelsefulla historik gjorde att priserna drog iväg rejält på Bonhams auktion i Carmel, Kalifornien torsdagen den 14 augusti i år.

Buden stod som spön i backen och när klubban föll så hade en köpare lagt upp svindlande 38 115 000:- för sin bil. Trettioåttamiljoneretthundrefemtontusen dollar. Med augustis dollarkurs betyder det lite drygt 259 miljoner kronor. Med andra ord så slogs det tidigare rekordet för världens dyraste bil med i runda slängar 56 miljoner kronor. Det rekordet hade för övrigt en Mercedes-Benz W196 R F1-racer från 1954.

Text : Johan Åhlund – Bild från Ferrari

Lamborghini 5-95 Zagato Concept

Awesome-Lamborghini-5-95-Zagato-2Lamborghini med sitt högkvarter i vackra Sant’Agata Bolognese har i många år samarbetat med de erkänt duktiga karossbyggarna Zagato. Faktum är att samarbetet nu firat femtio år och då passade man på att visa upp en ny fräck designstudie kallad Lamborghini 5-95 Zagato som är en rejält omstylead Gallardo med aggressiv och otroligt djärv design. Bilen är en one-off specialgjord till bilsamlaren Albert Spiess och förutom att uppmärksamma samarbetet med Lamborghini så firar den även att Zagato själva fyller 95 år.

Om Lamborghini 5-95 Zagato är vacker kan man kanske diskutera, färgen är i alla fall väldigt originell. Karossmästarna från Rho utanför Milano har i alla fall får klartecken att ta fram en design som väcker uppmärksamhet och med tydliga vindavvisare, massor av luftintag och glasytor pryder karossen och man har även kortat ner aktern något. Under huven finns den klassiska V10-motorn på 5,2 liter från donatorbilen.

2014-Lamborghini-595-Zagato-3Lamborghini-5-95_Zagato_Concept-1Klart är i alla fall att Lamborghini 5-95 Zagato ser betydligt bättre ut när den fotograferas ute. Även om färgerna på bilderna som kommer från visningen på Concorso d’Eleganza Villa d’Este vid Comosjön i Schweiz i den här posten är lite överdrivna så ser den ju rätt tjusig ut.

Det gjorde den inte på de studiobilder som läckte ut först. Zagato ligger bakom mängder av tjusiga bilar, speciellt italienska fullblod från Alfa Romeo, Lancia, Ferrari och som sagt Lamborghini.

Vi pratar alltså om ett av världens mest berömda designhus, med en cv som sträcker sig över lång tid, med ett stort antal extremt vackra slutprodukter. Det var 1964 som de började jobba med Lamborghini och då med Lamborghini 3500 GTZ och det är detta som nu firas med Lamborghini 5-95 Zagato.
Bilder från Inautonews och från Zagato

Autoropa Racing Day – Mantorp Park 2015

silverblue-458-in-mantorp-parks-pitlaneDet var oroväckande blåsigt väder på Mantorp Park när Autoropa bjöd in sina kunder till en trackday den åttonde maj. Dagen är ett efterlängtat tillfälle att träffa såväl kompisar som säljare, mekaniker och att få prova på att ratta en Jaguar längs Mantorps bana för att bli en bättre förare. Ovan en tjusig Ferrari 458 Speciale lackerad i en ovanlig kulär som under dagen rastas hårt. Den var i gott sällskap och det är ingen tvekan om att det finns ganska många Speciale i landet nu vilket så klart är trevligt.

Du läser fler av mina motorreportage på följande länkar:
McLaren MP4-12C på Mantorp Park
Bilder från Autoropa Racing Days 2011
Ferrari 512M – En klart ovanlig Ferrari
Ferrari Testarossa – Ikonisk 80-talare
Ferrari 512 Berlinetta Boxer – Rolands ögonsten
Mclaren 650s – Snabbare än du tror
Maserati Mistral – Vacker som en dag
Bilder från Swedish GT på Mantorp Park
Sunbeam Rapier – Klassiker i kalasskick

amazing-line-up-at-autoropaI bandepån trängdes mestadels nyare Ferraris men också en hel del McLaren. Förra året fanns några stycken McLaren på plats men i år var det nog ett tiotal på plats, och de rörde på sig rejält.

jaguar-f-type-rearVid depån ser jag en Jaguar komma körande och ur den kliver några lyckliga killar som fått ta del av hur man med en någorlunda normal bil får chansen att bemästra kurvor och hitta rätt spår innan det är dags att kliva på gasen och ge järnet på den långa rakan. Autoropa hade även med sig Jaguars urläckra F-Type Coupe. Bredvid den fanns också en körsbärsröd XF. Bredvid mig står Tony Sundell från Autoropa Stockholm och han verkar ha läst mina tankar. Jaguar hade även med sig några fina exemplar av den ack så vackra F-Type Coupé som syns ovan. – Kan du tänka dig ett bättre sätt att lära sig att köra på bana? Med vår Jaguar får man åka med och det är härligt när bilen kränger och föraren verkligen känner hur den beter sig på banan, en körning här lär man sig mycket av säger Tony.

ferrari-599-vs-ferrari-458-redPå plats fanns ett 70-tal bilar. De flesta nyare Ferraris och här finns många riktigt tjusiga modeller, inte minst den potenta 458 Speciale. Ovan fightas en Ferrari 599 mot en Ferrari 458 Speciale.

mclaren-mp4-12cMcLaren verkar ha klivit fram rejält de senare åren sett till försäljning och efter en åktur i en knallorange MP4-12C förstår jag varför. Maken till bil att gå har jag nog aldrig varit med om. Autoropa hade många representanter på plats såklart och det var som brukligt en väldigt god stämning. Efter att klockan passerat 10 avtog blåsten något och solen sken över hela banan vilket gav bra förutsättningar när ekipagen radade upp sig för bankörning.

Många besökare och förare bokade också in sig i de Land Rovers som fanns på plats och superlativen haglade när de kom tillbaka efter en rejäl tur ute i den leriga terrängen. – Jag trodde aldrig att bilen skulle klara av att ta sig uppför de branta backarna, men det gjorde den utan problem. Dessutom imponerades jag av deras hill descent control. Otroligt behaglig att åka i och jag är riktigt imponerade av bilen säger Sven Olof Pettersson.

ferrari-maranello-so-beautifulDe som gillar snabba lyxresor hade också en hel del att njuta av då Autoropa hade flera nya Bentleys på plats. Den sportigt bekväma Continental GT drog blickarna till sig och den oerhört bekväma lyxkryssaren Continental med läder och ädelträ mest överallt skjutsade runt nyfikna besökare ett antal turer i närområdet. Ovan en riktigt vacker lyxkryssare av rang, Ferraris mycket fina 550 Maranello.

ferrari-testarossa-in-profileParkeringen fylldes upp med en uppsjö av sportiga bilder och några av de som stod ut var Citroen SM, en vanvettigt välhållen röd Ferrari Testarossa (bilden ovan), några BMW M6, ett gäng nyare Porschar samt såklart ett femtiotal andra Ferraris.

ferrari-458-tuned-in-blackBland förarna ute på banan var det flera som utmärkte sig. Jan med sin McLaren lade 23 mil på mätaren i hög hastighet. Ägaren till en synnerligen brutal 458 med vinge och massor av modifikationer (bilden ovan) drog på rejält, det gjorde också en kille i en några år äldre Maserati som verkligen gav motorn de varv som behövdes.

När det gäller ljud så var det en bil som stod ut ordentligt och som hade dagens bästa sound. Det var lite oväntat en röd Ferrari 355, som lät fruktansvärt maffigt, oftast på fullvarv och med en inspirerande körstil. Kanske inte alltid snabbast men nog hade killen bakom ratten det roligt. Inte undra på att den fick svalna med öppen huv i depån mellan körpassen.

Text & Foto : Johan Åhlund

McLaren MP4-12C – Prestandamissilen från Surrey

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c pitlaneNär McLaren den 31 mars 1988 visade upp den ultrapotenta och minst lika läckra McLaren F1, som var Gordon Murrays skötebarn stannade min puls ett ögonblick. Sällan om ens någonsin (det skulle väl vara när Ferrari visade upp sin F40) hade jag känt ett större habegär. När man sedan 21 år senare i september 2009 visade upp McLaren MP4-12C slog kanske pulsen inte lika snabbt.

Designen lämnade en hel del att önska för många (bland annat mig, det ska erkännas). Precis som med Audis R8 hade jag personligen svårt för vissa detaljer. Men faktum är att designen har växt i mina ögon sedan den lanserades. McLaren MP4-12C är om du frågar mig en vackrare bil än dess efterträdare McLaren 650S, då föregångaren inte har de där udda plastdetaljerna kring framlamporna.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c twinsMen utsidan är inte allt och klart som fasen att bilen har en extrem potential då den ju var utvecklad av elitens elit när det gäller prestandabilar, teknisk spetskompetens, aerodynamik och effektivitet. Det är inte konstigt att det finns gott om erfarenhet och tekniskt avancerade lösningar att använda när man har tävlat i Formel 1 sedan 1966. Man kompromissar helt enkelt inte, och sitter det ett scoop, en diffuser eller en spoiler på bilen så fyller den en funktion. Här är det effektivitet och kompromisslös prestanda som står i fokus. Något som kanske oroade många bilälskare i början som fruktade att man skapat en bil på gränsen till klinisk steril tristess i sin jakt på effektivitet. Men de flesta kom nog på andra tankar när McLaren släppte prestandasiffrorna för MP4-12C.

mclaren_mp4_12c_pit_newestUnder skalet sitter avancerad teknik av yppersta klass. Motorn är en lätt V8 på 3.8 liter med dubbla turboaggregat, monterad midskepps i ett lätt och nydesignat kolfiberchassi. Motorrummet är en orgie i kolfiber och den tjusiga McLarenlogon vilar man gärna ögonen på genom huvens glas. Effekten var ursprungligen 600 hästkrafter (vridmomentet 600 Nm) och den höjdes 2013 genom en mjukvaruoptimering till 625 hästkrafter. De extra hästkrafterna gjorde bilen rappare och nu klarade den av sprinten 0-200 km/h på blixtrande 8,8 sekunder. Vill du prompt åka 0-300 km/h så går det också bra, det tar 26,5 sekunder. Som jämförelse tar vi här en Golf GTI med 200 hästkrafter. Den klarar av 0-100 på 6,9 sekunder och 0-200 km/h på 22 sekunder. Jämför detta med McLarens 3,1 respektive 8,8 sekunder så inser man hur urbota snabb en MP4-12C verkligen är. Dessutom är den snål.

jan-mclaren-mp4-12c– Jag tycker det är fantastisk att den inte drar mer än 0,85 liter per mil när jag ligger och kör i 100 km/h säger Jan som äger den ilsket orangea pärlan i den här texten. Till höger ser du Jan bredvid sin ögonsten.

För att nå dessa prestanda utnyttjar Jan gärna den sjustegade SSG-lådan med sina paddlar, och under den blixtrande accelerationen låter den oerhört mysigt inne i kupén. Jag pratade med flera ägare under dagen om bilens förträfflighet och många gillade den såklart på grund av accelerationen och dess väghållning men också på grund av dess ljud. På Autoropa Racing Days brukar jag alltid springa på Autoropas Jonas Carlén (till skillnad från mig smart nog försedd med handskar i den svinkalla blåsten) som precis som jag far runt med kameror och fotar. Han summerade ljudet av en McLaren längs Mantorp Parks raka bra.

– Det låter precis som när den värsta åskan går, och det är härligt när de laddar på längs med start och målrakan menar Jonas.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c full throttleLåg vikt är också något som McLaren jobbat hårt för att uppnå. Monocellen som man kallar bilens kupé för är gjord helt i kolfiber. Den väger lite drygt 75 kilo och är extremt stark och säker. Faktum är att den är tre gånger starkare än aluminium. Med all kolfiber och andra lättviktsmaterial och en lätt motor väger bilen in på strax över 1300 kg torr.

Jans pärla är lackad i den helt fantastiska kulören Elite Volcano Orange. En färg som minst sagt drar ögonen till sig och verkligen är bedårande. Inte minst när solen smeker dess linjer och lackens fantastiska djup verkligen skiner upp. Det är så här en McLaren MP4-12C ska se ut! Ställ den på en parkering, så lita på att den skiljer sig från mängden.

mclaren-mp4-12c-resting– Bilen drar ju såklart ögonen till sig och varje gång jag tankar eller ställer den ifrån mig kommer det fram folk och är nyfikna och undrar vad det är. Kameror tas fram och den fotograferas ur alla möjliga vinklar. Aldrig någonsin har någon varit otrevlig utan folk är oerhört trevliga och nyfikna när de kommer fram och vill prata säger Jan.

När vi tankar står det en rejält hottad Ferrari 458 vid pumpen bredvid, bakom står en röd Ferrari 430 Scuderia och på kö står ytterligare några exotiska sportbilar som måste fylla på tanken på macken efter ett antal varv på Mantorp Parks långa slinga. När Jan tankar klart flyttar vi bilen till parkeringen och han går in och betalar. Då bekräftas hans story om tankningsuppmärksamheten.

Lastbilschaufförer, kommer fram. Budbilskillar, mackpersonal och andra som tankar stannar upp och beundrar den intensivt orangea bilen. Mobilkamerorna får jobba hårt och alla gillar den. Det kan nog vara så att man får räkna med att ett tankstopp kan ta lite längre tid än med till exempel en Opel Kadett när man kör en engelsk missil med stamtavla.

– Kliv in med rumpan först och sedan slänger du in benen så hamnar du i en perfekt körställning bakom ratten instruerar Jan efter att han låtit den tjusiga dörren glida upp på förarsidan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/i need a raiseDet som slår en när man efter att ha baxat sig in i kupén med arslet först är att man har väldigt god sikt ut. Framåt och åt sidorna vill säga, och de väl tilltagna backspeglarna ger dig bra koll på läget om vad som sker bakom. A-stolparna skymmer inte sikten då man som passagerare och förare sitter mer centrerat och därmed har god sikt. Chansen att någon ligger precis bakom och vill köra om är väl inte direkt stor i den här bilen, men att se bakåt är aldrig fel, inte minst om man vill parkera. Stolarna är klädda i mjukt nappaläder med kulörnamnet Carbon Black, mycket bekväma och kramar om en precis lagom.

mclaren-mp4-12c-airbrakeDet lär inte vara några problem att åka långa sträckor i den här bilen. Faktum är att det även finns fack och avläggningsytor för telefoner, solglasögon och annat jox. Tandborste, kontokort och annat bagage får plats i det djupa utrymmet framtill. Det är svårt att tro det men i bagageutrymmet ryms hela 150 liter bagage. Det finns även plats för en stor väska på hatthyllan i bilen. Givetvis finns det tre specialgjorda och mycket tjusiga väskor gjorda i samma läder som i inredningen att köpa till. Överallt man kikar inne i kupén så ser man utsökta kolfiberdetaljer, mjukt nappaläder och fiffigt designade detaljer. Form och funktion går hand i hand och man har verkligen inte strösslat panelerna med en massa knappar överallt. Här är det stilfullt, avskalat och användarvänligheten står i centrum. Less is more.

– Inredningen är mycket välgjord och precis som bilen är den bekväm och av högsta kvalitet berättar Jan när vi är på väg ut från Mantorp Park för att fylla ytterligare en tank med 98 oktanig bensin.

mclaren-mp4-12c-dashInstrumentklustret ovanför den tjusiga ratten ger föraren viktig information och Jan berättar att mätarna för olja, vatten och bensin aldrig beter sig konstigt. I mitten sitter en varvräknare vars rödmarkering börjar vid härliga 8500 RP/M och här visas även hastigheten. I det vänstra digitala fönstret visas funktionslampor, klocka samt en hel del annat och i det högra finns som sagt bensin, olja, vatten, valt körprogram (normal, sport eller track) och massor annat när föraren väljer vilken information han vill se på panelerna. Extremt tydligt och lättläst med andra ord. På mittkonsollen sitter en sju tum stor informationsskärm med en mängd olika multimediefunktioner och sat-nav snyggt inbäddad bland kolfiberinlägg (som är tillval) och orange konstrastsömmar som matchar bilens utseende. Jan kör gärna på bana och jagar bevisligen snabba varvtider, där av det stoppur som sitter vid den tjusiga kolfiberpanelen.

mclaren-mp4-12c-lock-and-loadKupén är ganska smal, men man sitter inte och trängs. I mitten finns ett läderklätt armstöd att vila armen på. Dörrarna är ett fenomen i sig. De är breda och det är ingen risk att man sitter och gnider sig mot dörren. Att man sitter placerad aningen inåt i bilen är något som Jan uppskattar och det ger också bättre tyngdpunkt. Dörrarna öppnas framåt uppåt och ger förare och passagerare ett ganska stort insteg. In med rumpan först och sedan veckla in benen. Det är det enkla sättet (jag testade även att gå in med benen först, gör inte det) att ta sig in. Dörren dras sedan ner och det kräver ingen större ansträngning att stänga den. Jag har gott om plats för benen, och sitter inte trångt. Även om Jan är lite längre än jag så känns både pedalställ och ratt lagom och om man inte passar in direkt så kan det mesta justeras så att man hittar en bekväm körställning.

– Det är imponerande att bilen är så pass bekväm att åka i till vardags. McLaren har en väldigt effektiv stötdämparteknik och den är en dröm på allmän väg. Samtidigt som den med de olika inställningarna verkligen är potent vid bankörning säger Jan.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c brakingPå väg ut från Mantorp Park bjuds vi på olika sorters asfalt av skiftande kvalitet och bilen letar sig fram på ett behagligt sätt hela tiden, den känns inte alls sportigt hård eller stötig. Det måste vara världsunikt att lyckas förklä en extremvass banmissil till en så bekväm bil på allmän väg. Inte undra på att den jämförs med större lyxbilar när det gäller komfort i vardagstrafik. Här pratar vi om en synnerligen effektiv och bekväm kontinentkryssare av rang.

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/05/mclaren mp4 12c senior citizen pile upPrestanda rakt fram är rent ballistisk. Precis som på alla youtubeklipp där ute trycks man tillbaka rejält i sätet när Jan öppnar upp och effektivt paddlar sig fram genom lådans växlar. Efter att ha pressats bakåt under accelerationen var jag imponerad. Än mer imponerad blev jag av bilens bromsprestanda. För precis lika effektivt som den bar iväg under acceleration, lika effektivt stannar den och när Jan återigen klev på gasen in i en mindre rondell så var det svårt att inte imponeras av det sätt som bilen formligen grävde ner sig i asfalten. Sidogreppet är helt kusligt.

mclaren-mp4-12c-ferrari-458-specialeAccelerationssiffrorna 0-100 pendlar beroende på vem du frågar, men det finns filmer på nätet där bilen fixar 0-100 på ruskigt fina 2.8 sekunder. McLaren själva menar att man med Pirelli Corsa däck klarar av sprinten till 100 km/h på 3,1 sekunder. Jag betvivlar inte dessa siffror. Toppfarten testade vi såklart inte, då vi körde på allmän väg. Vissa källor säger att den fortsätter att accelerera till 333 km/h, snuskigt snabbt!
Jag har tidigare åkt en del snabba bilar, men det här var givetvis ett steg in i de vassaste prestandaupplevelserna som man kan utsätta sig för. 0-100 km/h på tre sekunder, det är verkligen inte många standardbilar som klarar av. 0-100 på det sätt som den här bilen levererar när det gäller känsla och upplevelse, frågan är om någon standardbil på marknaden kan ge samma upplevelse?

Årets upplaga av Autoropa Racing Days var som vanligt trevligt. Solen sken (även om det blåste något helt sanslöst) och antalet bilar var helt okej. Mest Ferraris såklart, men också ett gäng McLaren. Stort tack till Jan för en rolig upplevelse samt för en kalasbra inställning till det mesta här i livet.

Du läser ytterligare ett reportage om McLaren 650S om du följer den här länken.
Du läser om flera av Autoropas event om du följer den här länken
Mer McLaren – 650S GT3
Teaservideo på McLaren 650S GT3

Text & Foto : Johan Åhlund
Copyright Spoof.se – Frilansjobb mottages gladeligen. Läs mer om mig på länken på raden ovan.
Du når mig också på mailen johan @ kanonfilm.se

Lite bilder från Autoropa Racing Days på Mantorp 2011

Till helgen är det återigen dags för Autoropas event på Mantorp Park. Jag laddar upp tills dess med det här inlägget från 2011.

Två otroligt välljudande Ferrari 430´s på väg ut ur Mantorp Parks depå. Den ena är en Scuderia och ägarna Seth och Bertil smiskade dem rejält under Autoropas event Autoropa Racing Days i somras. Ett event som jag nästan glömt och jag passar härmed på att slänga upp lite bilder som jag tagit, då jag hittat dem i kamerans minneskort som jag nu tömt. Galet trevlig stämning och massor av fina bilar. Dessutom var vädret helt perfekt och featureartikeln i LinköpingsPosten blev bra redigerad.

Ronalds 512 BBi glänste i solen. Makalöst fin och den gick väldigt bra.
En av Ferraris finaste modeller på senare år tycker jag, En 575 Maranello i svart med ljust läder.
599 GTB Fiorano hade jag svårt för när den kom. Jag tyckte inte att den var speciellt snygg, men när jag såg och hörde den här så ändrade jag åsikt. Den är perverst läcker.
Bra många miljoner rullar förbi. Det går i cirka 230 km/h just här enligt en av killarna från Autoropa. 599xx jagas av en Enzo som följs av en 430 Scuderia.
Bentley var på plats med sina mekaniker i sina vackra overaller. Den kopparfärgade Continental GT var överjävligt läcker och tolvan under huven lät fantastiskt.
Seth-Ingvar trivdes på banan där han och kompisen Bertil fightades med sina 430´s.
Bertil poserar vid sin kärra.
Seth och Bertils bilar innan nästa bansession.
Det blir inte mycket vackrare än så här. Det enda som slår linjerna på en F40 är möjligtvis en 288 Gto.
Det fanns även en Ford Gt i racetrim på plats, här går det undan rejält.
Stefan Lill-lövis Johansson intervjuas av Viasat.
En väldigt vacker kollega.

Text & Foto : Johan Åhlund

Ferrari 512M – En klart ovanlig Ferrari

ferrari-512m-on-trackI en tidigare post skrev jag om Ferraris åttiotalsikon Testarossa. Om Ferrari Testarossa läser du mer om här. En klassiker som med sin speciella design ritade om kartan rejält för den tidens superbilar. Det finns relativt många såna i Sverige, men när jag ändå var ute och fotade så dök det upp en bil som man nästan aldrig ser. Den här posten handlar om den ovanliga Ferrari 512M, och mig veterligen är bilen på bilderna den enda i landet.

ferrari-512m-pitlaneTestarossan tillverkades från 1984-1991 innan den uppdaterades första gången och fick namnet Ferrari 512 TR. Ferrari 512 TR tillverkades i 2261 exemplar mellan 1991-1994. Sedan lanserade man den tredje versionen, som fick namnet Ferrari 512M, där M står för Modificato. De två modellerna är väldigt lika. Kolla bara de två bilderna nedan, den översta är en 512M och under ser vi en Testarossa.

ferrari-512m-rearside1
ferrari-testarossa-rear1Pininfarinas grunddesign med ribborna längs med karossen finns kvar, men utseendemässigt har det hänt en hel del på efterföljarna. Jämför bilderna ovan! Linjerna är lite mjukare på den del ställen, både fram- och bakljusen är annorlunda och även fälgarna. Huven har nu dessutom två flyginspirerade luftintag och tittar man en stund så ser man fler skillnader om man har de båda modellerna nära varandra.

Det är mest en smaksak vilken man tycker är vackrast. Flera jag pratade med menade att den var vackrare än den svarta Testarossan som stod en bit bort, men andra gillade inte alls bakljusarrangemanget på 512M. Jag kluven då jag tycker att den ser bra ut framifrån med en front som påminner en hel del om Ferrari 355, men anser att föregångaren är snyggare bakifrån. Däremot tycker jag att fälgarna på Testarossan är betydligt vackrare än den på 512M.

Som föregångarna är detta en stor bil, 196cm bred, och 448m lång så tar den upp en del plats när den dundrar fram längs vägarna.

ferrari-512m-and-porsche-gt3Under huven finns fortfarande den tolvcylindriga boxermotorn kvar. Men dess ursprungliga 390 hästkrafter är nu uppe i 440. Dessutom väger den något mindre och har bättre aerodynamik än tidigare versioner. Detta borgar därför för finfina prestanda. 0-100 går på 4,7 sekunder och den toppar respektingivande 315 km/h. Varvmässigt så drar den ända upp till 7250 rpm. Vridstark är den också med sina 500 Nm.

Ljusmässigt så lät den här bilen betydligt vassare än den vanliga Testarossan. Det låter hårdare och mer racemässig, speciellt när den gav järnet längs med Mantorp Parks långa raka. Då lät den potent, och dess sound skiljer sig helt klart från märkets nyare vagnar, både de åttacylindriga som de tolvcylindriga. Det är dock riktigt trevligt att se en bil som används som den är tänkt för, och med det menar jag att den körs aktivt. En bana kanske inte är dess rätta element då det är mer en kontinentexpress än en banracer, men den gick rent och fint och hade bra pace längs med rakan.

Totalt byggdes 500 exemplar vilket gör den till den mest sällsynta Testarossamodellen och det här var den sista Ferrarin med boxertolva. När 512M gick i graven lanserades den gudomliga Ferrari 550 Maranello. En superbt vacker långfärdsbil med en V12 monterad fram med drivning bak.

Text & Foto : Johan Åhlund

Ferrari Testarossa – Ikonisk 80-talare

FERRARI-TESTAROSSA-1986-yellow-frontJag körde den röda Ferrari Testarossan aggressivt och på gränsen, passerade ett flertal folkvagnar när vägen svängde kraftigt åt vänster, längs med en oerhört vacker kustremsa. På stereon spelades låten Splash Wave och med skrikande däck körde jag om en grå buss, samtidigt som mätaren slog i botten. 293 kilometer i timmen, i en cab. Sekunden senare kraschade jag våldsamt och bilen slog runt flera varv innan den landade. Jag var förkrossad. Det blev till att mata in några pestas till i Segas fantastiska arkadspel Out Run den där kvällen i Puerto Rico, om jag ville ta mig till nästa checkpoint. Sedan dess har Ferrari Testarossa haft en plats i mitt hjärta. Där ser man hur mycket ett tv-spel kan marknadsföra en bilmodell. Out Run släpptes 1986 och den första årsmodellen av Ferrari Testarossa lanserades 1984. Att säga att den gjorde jättesuccé på bilsalongen i Paris är en gigantisk underdrift, för få bilar har hamnat på omslag lika ofta som just Testarossan.

ferrari-testarossa-rearsideUngefär samtidigt rådde spekulationsekonomi på börsen och det senaste och tydligaste beviset på materiell framgång hos många yuppies på mitten av 80-talet var att säkra ett kontrakt på en flång ny Ferrari Testarossa. En Testarossa och så den lättaste mobiltelefonen på marknaden som blott vägde 4.4 kilo, då var men en player i stil med Gordon Gekko.

Two_Miami_Vice_FerrarisUngefär samtidigt sprang Don Johnson runt i fladdrig linnekavaj på tv och jagade bovar i sin nya bil, en vit Ferrari Testarossa. Troligtvis hade de tröttnat på den kitcar av en Ferrari Daytona som Crockett och Tubbs kört runt i i de tidigare säsongerna av serien Miami Vice. Detta gjorde inte köpsuget mindre för de som var stadda med gott om cash och som ville köra samma bil som de tuffaste snutarna på tv. Och som den sålde, Testarossa blev en volymmodell för Ferrari med mer än 7100 sålda exemplar innan den uppdaterades 1991.

ferrari-testarossa-rear11987 kostade en Ferrari Testarossa 900 000 kronor i Sverige. Omräknat i dagens penningvärde är det lika med 1,7 miljoner kronor. En Ferrari Testarossa var alltså mer än dubbelt så dyr som märkets egna urtjusiga 328 GTB av samma årsmodell.

För detta belopp fick man en lång (448 cm) och relativt tung sportbil (nästan 1800kg) med ett helt nyskapande designspråk. Pininfarina designade den långa och låga karossen med de legendariska ribborna på sidorna, och de fortsatte även på bakstammen. Världen hade inte sett något liknande tidigare och den kontroversiella designen skulle finnas även på den senare Ferrarimodeller. Bilbyggare fick gälar och ribbor på hjärnan och i garage världen över plastades det Testarossaribbor på såväl epatraktorer som på slitna Volvo 142:or, med blandad framgång.

ferrari-testarossa-black-rearFerrari Testarossa var en Gran Turismo av rang. Välbyggd, lyxig, bekväm och snabb. Rysligt snabb med 1987 års mått mätt. Med en lågt monterad boxertolva på 4,9 liter fanns det 390 ystra hästar under huven, och man utlovade att bilen skulle klara svindlande 290 km/h. När det gäller accelerationssiffrorna är det fascinerande hur de varierar beroende på vilken källa man går till. Jag hittade fyra olika uppgifter i mina böcker. Allt från fina 5.3 sekunder till 6,0 och sanningen ligger väl närmare 5,8 sekunder till 100 km/h. Bilen var dock tung, nästan 1800kg så effekten behövdes. Dessutom var karossformen inte speciellt aerodynamisk, en Mercedes E230 hade betydligt bättre cv-värde.

Bilen på bilderna här är en kusligt välhållen 86:a, gul med svart läder, rullandes på de klassiska femekrade Cromodorafälgarna. På samma event fångade jag även ett svart exemplar med blodröd läderinredning från 1990. Mycket trevliga att skåda och som drog till sig många blickar och som ledde till härliga diskussioner om det glada 80-talet. Det verkar som om man inte kan vara likgiltig inför en sån här bil, dessutom blir det som sagt lätt att man hamnar i nostalgiska samtal om hur det var på den tiden då bilen var ny.

testarossa-badge-300Det som slår en när en Ferrari Testarossa åker förbi är att den är förhållandevis lågmäld i sitt sound. Boxertolvan har ett karaktäristiskt vinande ljud, fjärran från hur de moderna bilarna låter. Dock inger den respekt när den kommer rullande, bred, låg och med en kilform som vittnar om rejält tilltagen toppfart. Den är dock komfortabel och precis som det bör sitter inredningen ihop bra. Mätarna sitter i ett kantigt hus och blinkersspaken ser ut att komma från Fiats billigaste modeller, den ser ut att kunna gå av bara man spänner blicken i den. Läderratten från italienska Momo med sina tre ekrar är underskön med fina vita sömmar. Stolarna ser sköna ut med sin stansade logo och växelspakens kuliss är vacker att titta på och den femväxlade lådan kräver sin man att hantera.

Ferrari Testarossa är snudd på en ikon över åttiotalets prestanda. Den slogs om att täcka tusentals pojkrumsväggar med posters med ärkerivalen Lamborghini Countach, och det finns många exemplar kvar då den både sålde bra och Ferrari Testarossa tillverkades i stora antal.

Värdet ligger dock för märket ganska lågt och de exemplar som finns till salu är oftast mycket välskötta, men de verkar trögsålda då flera exemplar varit tillsalu i åratal på nätet. Det kan ha att göra med de snuskigt pengatörstande kamremsbytena som ska göras varannat år. Normala servicenotor slutar ofta i närheten av 45 000:- enligt en ägare som jag pratat med. Det kostar att ligga på topp. Men väl på topp så har man det säkert riktigt trevligt i sin Ferrari Testarossa. Det tvekar jag inte ett ögonblick på när den får sträcka ut på autobahn. Där hör den hemma. Sugen på en egen? Kolla på Blocket efter en begagnad Ferrari Testarossa. Eller kanske på Ebay?

Text & Foto : Johan Åhlund

Ferrari 512 Berlinetta Boxer – En italiensk dröm

512-BBi-1En bil med tydlig Italiensk design av högsta klass. Med linjer som håller i all evighet, och detaljer att titta på i timmar. Så skulle man kunna beskriva Ronalds Ferrari 512BBi av 1982 års modell. Ferrari 512 Berlinetta Boxer är en riktig raritet och ett äkta klassiskt italienskt fullblod. Bilen var bland det vassaste man kunde köpa när den var ny, och med sin boxertolva under huven visade den konkurrenterna var skåpet skulle stå.

En som äger ett makalöst fint exemplar är Ronald, nybliven pensionär med flera sportbilar hemma i garaget och engagerad i den svenska Ferrariklubben. Han brinner för sportbilar och den här bilen är hans favorit. Den har han tagit till Mantorp Park och den ska nu användas på banan. På plats finns ett antal moderna sportbilar och ägarna till de mer klassiska modellerna är oftast i samma ålder som Ronald, vilket borgar för trevliga samtal i depån och inte minst tips på hur man tar banans kurvor på det mest effektiva sättet.

ferrari-512bb2Ferrari hade flera imponerande modeller bakom sig, och ärkerivalen Lamborghinis vanvettigt snabba och aggresivt formgivna Countach var huvudkonkurrenten om titeln om världens snabbaste supersportbil. De båda italienska sportbilstillverkarna gjorde allt för att vinna kampen om vem som tillverkade den häftigaste superbilen. Det var stundtals rena effektkriget mellan Ferruccio Lamborghinis män i Sant´Agata och Enzo Ferraris konstruktörer i högkvarteret i Maranello.

mini512bbsideLinjerna påminner inte så lite om Ferrari 308 Gtb, och det är sannerligen ingen dålig förebild. Låg, oftast röd med vackra fälgar och de jaktplansliknande luftintagen strax framför bakskärmarna förklarade att här finns det resurser och prestanda som räcker och blir över. Beteckningen 512BBi står för att den har en slagvolym på fem liter och har tolv cylindrar, och har bränsleinsprutning. Med sina 340 hästkrafter kunde den varva ur rejält och toppfarten låg, om man hade medvind och solen i ryggen på strax över 280 km/h. En imponerande siffra än idag.

– Jag använder den en hel del och den har fungerat bra under de tio år som jag har ägt den berättade en glad Ronald, när jag träffade honom på Mantorp Park. Det är härligt med ägare som verkligen använder sina ögonstenar och Ronald njuter av dess prestanda när vädret tillåter. Ljudet från boxertolvan vid full acceleration är rent magiskt.

512-bbi-interiorDet är inte bara utsidan som är slående vacker. Inredningen går i ljust läder, och i mitten sitter den fina växelspaken med sitt klassiska gallerkuliss. Instrumentpanelen är i svart läder och mätarna har ilsket röda siffror. Överallt finns fina sömmar och musikanläggningen från Pioneer har Ferraris logo.

Ferrari 512 Berlinetta Boxer tillverkades mellan 1976 fram till 1985 innan den ersattes av Ferrari Testarossa, som med sina ribbor på karossidorna även den kom att bli en stilikon.
Du vet väl om att du kan läsa mer om olika Ferraris här på spoof!
Text & Foto : Johan Åhlund

Självklart kollar du in esteten och Ferrariälskaren Holger Schubert´s fina exemplar i klippet nedan!