Tag Archives: thriller

Svart som natten – Idyllen havererar i Ann Cleeves första bok i den populära Shetlandskvartetten

svart som natten _ ann cleeves_ raven blackDags att sätta tänderna i den andra boken i mitt nyårslöfte att läsa minst tio prisbelönade thrillers under 2016. Ann Cleeves första bok Svart som natten är den första boken i serien som kom att bli känd som Shetlandskvartetten. Svart som natten kvalificerar sig då den belönades med den oerhört prestigefyllda Gold Dagger 2006. Det finns med andra ord hopp om att det är en bra bok.

Svart som natten börjar en riktigt kall och frusen januarimorgon i staden Lerwick på Shetlandsöarna. Stan ligger under ett djupt täcke av snö och den ensamstående mamman Fran Hunter har just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Ovanför kretsar korparna och Fran anar oråd. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne: det är grannflickan Catherine Ross, som tillsammans med sin pappa nyligen flyttat till Shetlandsöarna från England. Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla ? men en av dem är en mördare. Vem?

Det är inte undra på att Svart som natten blev populär. Ann Cleeves skriver verkligen bra och som läsare blir man nyfiken på Shetlandsöarna. Man kan ju undra hur många besök på Shetlandsöarnas Wikipediasida som Ann´s böcker ligger bakom. Den karga miljön, öarnas geografi och den lilla staden Lerwick med sina sju tusen själar, skickligt porträtterade av Cleeves är ett perfekt ställe att plantera in en mordgåta i. Lerwick är lite av ett isolerat samhälle där alla känner alla och man med något enstaka undantag varit förskonade för kriminalitet och grova brott, men detta vänds som sagt upp och ned när det iskalla liket av den unga Catherine upptäcks. In kommer sedan Jimmy Perez som tillsammans med polisära resurser från fastlandet börjar nysta i fallet. Det visar sig snart att det blir mer komplicerat än de först anat.

Svart som natten blev en stor succé för Ann Cleeves vars skildring av invånarna i Lerwick vars idylliska vardags slås sönder blev en riktigt populär deckare. Den vann det mycket prestigefyllda Duncan Lawrie Award (som ju tidigare hette Gold Dagger Award) 2006 och kritikerna vara lyriska. Det är inte konstigt att boken blev en succé för som deckare är den rackarns bra. Spännande och oväntad och ack så välskriven! Rekommenderas, helt klart.

Svart som natten får betyget 3,8 på Goodreads och det är ett betyg som den förtjänar!

Läs mer om boken på Albert Bonniers Förlags sida om Svart som natten.
Läs mer om Ann Cleeves på Bonniers författarsida.
Här hittar du Ann Cleeves hemsida.

Här hittar du de andra böckerna i min läsutmaning:
Recension av bok #1: Belinda Bauer – Mörk jord. Blacklands. Modernista förlag. 280 sidor.

Text : Johan Åhlund : Foto : Albert Bonniers Förlag

Mörk jord – Av Belinda Bauer

belinda-bauer_mork-jord-omslagSom nyårslöfte 2016 lovade jag mig i det här inlägget, att läsa minst tio prisbelönta deckare under 2016. Först ut blev Mörk jord av Belinda Bauer. Denna psykologiska spänningsroman blev belönad med deckarvärldens finaste pris, The Gold Dagger 2010 samt nominerades till Svenska Deckarakademins pris för bästa översatta kriminalroman.

I sydvästra England, närmare bestämt i grevskapet Somerset ligger det enormt stora hedlandskapet och naturreservatet Exmoor. En dyster men samtidigt vacker kuperad plats med kilometervis med kullar, buskage och fält, placerat en bit från kustremsan. Här utspelas Belinda Bauers debutroman Mörk Jord vars handling vi nu ska gå in på, men gå gärna in på den här wikipediasidan en sväng först så att du får se lite hur det ser ut runt Exmoor innan du börjar läsa.

För arton år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev ett offer för seriemördaren Arnold Avery som mördat sex andra barn och grävt ner dem på den ödsliga heden. Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret i världsfrånvänd väntan, medan familjen faller sönder omkring henne. Och varje dag efter skolan, medan kompisarna leker och har kul, gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son. Så tar han även nästa steg – Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset. Brevet blir början på en livsfarlig katt-och- råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer att få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.

Belinda Bauer lyckas bra med att få läsaren att sätta sig in i hur den tolvårige Steven fungerar och hans bryderier. Hans brevkonversation och resonemang med seriemördaren Avery skildras till en början bara med ett par korta meningar och dessa blir snabbt så spännande att man som läsare bara måste läsa ett kapitel till, och sedan ett till.

belinda-bauer_blacklands_mork-jord_coverNågot som Bauer också lyckas med är att förmedla en nedstämdhet och en medkänsla för de umbäranden som stackars Steven tillsammans med sin deprimerade familj genomgår. Ingen kan säga att Mörk jord skildrar en lycklig barndom eller en sund familjesituation. Däremot är den stundtals en trevlig läsupplevelse, i all sin dysterhet. Som läsare känner man verkligen med stackars Steven och hans trasiga familj. Ingen tolvåring ska behöva gå igenom det som Steven genomlider i den lilla staden Shipcott.

Bauer är skicklig på att bygga upp intresset för karaktärerna. Steven och Avery är spännande motpoler och när Steven fått brevkontakt med Avery känner man som läsare att han startat något han verkligen inte önskat sig. Mörk jord är en spännande historia, men alla hyllningar och alla lovord gjorde mina förväntningar stora och trots att boken med sina föredömliga 272 sidor stundtals är mycket bra så kan jag konstatera att den saknar det där lilla extra som skulle ge den toppbetyg. Nu tyckte jag om den, men den var inte lika vass och så fantastisk som jag hoppades på. Den har sina poänger, och är helt klart läsvärd och faktum är att jag trots att jag inte ger den toppbetyg kommer att läsa flera böcker av Belinda Bauer.

Mörk jord får betyget 3,61 på Goodreads och det är väl nästan på pricken vad jag också tyckte efter att ha läst den. Alla Awards till trots.

Läs mer på Belinda Bauers hemsida
Läs mer om boken på Modernista Förlag.

Recension av bok #1: Belinda Bauer – Mörk jord. Blacklands. 2010. Modernista förlag. 280 sidor.

Mer litteratur på Spoof.se

Text : Johan Åhlund – Foto : Modernista och Amazon.

Postcard Killers – Marklund och Patterson slår sig ihop!

postcard killers_ liza marklund james pattersonAtt det redan gått nästan sex år sedan den här kom ut var min första tanke när jag plockade ner den från bokhyllan. Efter att ha läst ett mindre maraton med Jo Nesbös fantastiska böcker om Harry Hole var det dags för något annat. Liza Marklund´s böcker om Annika Bengtzon läste jag när hon var relativt ny och jag gillade de tre första böckerna (Sprängaren, Studio Sex och Paradiset).

Sedan tröttnade jag, men när hon bestämde sig för att tillsammans med deckarräven James Patterson (som skrivit böckerna om rättspsykologen Alex Cross, samt haft 56 (femtiosex) böcker på NY Times bestsellerlista) skriva en hårdför seriemördarthriller så blev det ett inköp. Postcard Killers, inte var dag man stöter på en ”svensk” bok i svenska butiker med engelsk titel. Hur som helst, med föredömligt korta kapitel och lite drygt 350 sidor skulle Postcard Killers kunna vara en tight, spännande och tempohög actionrökare. Dock med en alkoholiserad, olycklig amerikansk snut med hämndbegär som måste samarbeta med en svensk kvinnlig journalist. Klyschigt anyone?

Medierna kallar dem The Postcard Killers. De är unga, vackra och välutbildade – och de skär halsen av unga människor över hela Europa. Efter varje våldsdåd postar de ett vykort till en journalist i städerna där de dödat. Nu har de kommit till Stockholm. Det inser Dessie Larsson, journalist på tidningen Aftonposten, för hon har precis fått deras kort i sitt postfack. Samtidigt dyker New York-snuten Jacob Kanon, vars dotter mördats av The Postcard Killers och de båda tar upp jakten på mördarna.

Postcard Killers börjar med ett rappt tempo. Läsaren kastas in i deras bestialiska förehavanden med en gång och snabbt inser man att deras sociopatiska drag och brutalitet kommer bli en svår nöt att knäcka för Mr Kanon och Dessie. Ett par djävulskt elaka seriemördare som under en semestertripp drar från stad till stad och begår bestialiska mord och dessutom förser kriminaljournalister med detaljerade bilder på hantverket lär vara en polisiär mardröm att utreda. Men när Dessie och Jacob slår sina påsar ihop börjar de komma allt närmare sina antagonister, och en kamp mot klockan inleds då morden knappast kommer att ta slut innan någon sätter stopp för förövarna…

postcard killers_2När Jacob Kanon dykt upp utanför Dessies lägenhet tar boken fart ytterligare. Den känns nästan som att läsa en actionfilm. Det händer saker ofta och vetskapen om att boken håller sig på förhållandevis korta 350 sidor så är den en pageturner. Postcard Killers är svår att lägga ifrån sig och med sina korta kapitel läser man gärna ett till, och ett till. Det är ju ett bra betyg.

Morden skildras detaljerat och en kollega på jobbet mäktade inte med de detaljerade morden. Visst blir det grafiskt detaljerat, men det för ju också med sig att det samtidigt blir spännande. Lägg där till några fiffiga vändningar i handlingen så konstaterar jag att Postcard Killers var en hyggligt spännande läsupplevelse. Inte något litterärt mästerverk, utan en skickligt uppbyggd thriller vars geografiska platser gör den spännande. Den hade tjänat på att ha mer utvecklade karaktärer, inte minst Jacob Kanon. Honom hade jag gärna vetat mer om. Nu har jag inte spoilat någonting, och känner du för att ta upp Liza Marklund igen så kan den här boken vara ett bra tidsfördriv. Du läser klart den på några dagar och som pendlingslitteratur är den klockren! Plus även för den senare pocketutgåven som har några sidor extramaterial om författarduon, sånt är alltid trevligt. När kommer filmen tro?

Postcard Killers får betyget 3,77 på Goodreads och det är väl i mitt tycke en aningen högt.

Läs mer om James Patterson på Piratförlaget.
Läs mer om Liza Marklund på Piratförlaget.
Text : Johan Åhlund – Foto : Piratförlaget

Bear Island – Filmen som baserats på Alistair MacLeans bestseller Björnön

300px-Bear_Island_Poster Alistair MaCleans bok Björnön kom ut 1971 och som brukligt hade den skotske författaren än en gång lyckats skriva en bok som blev filmad. Filmen Bear Island kom 1979 och hade väletablerade och duktiga skådespelare i rollistan. Bland dessa finns namn som Donald Sutherland, Vanessa Redgrave, Richard Vidmark, Christopher Lee och Lloyd Bridges. Inte illa, och som gjort för ytterligare en kassasuccé baserad på en av MaCleans bestsellers då boken anses som en av hans absolut bästa. Bokrecensionen hittar du också här på Spoof.se.

I filmen Bear Island har man dock ändrat rejält på bokens handling. Den så tighta inledningen på boken där passagerarna plötsligt avlider en efter en är borta och i filmen hamnar man på ön nästan omgående. Detta är synd, då den snabbt gjorde att läsarens intresse hölls i ett stadigt grepp redan från början. I Bear Island installerar sig besättningen på en gammal tysk armébas från andra världskriget (fullt med hakkors och annat hantverk) och snart står det klart att mr Frank Lansing som nästlat sig in i expeditionen har en egen agenda. Hans far, som försvann under kriget var ubåtskapten på den försvunna tyska ubåtenU351, och just denna har Frank nu lokaliserat till Björnön. Men, precis som i boken så börjar expeditionsmedlemmarna dö och snart fattar Frank att han inte är ensam om att leta efter U351 och dess hemliga last.

Oväntat nog känns Bear Island mer ”MacLeansk” än den litterära förlagan. Här kastas vi in i ett tidstypiskt krigsthrillerraffel, med ingredienser som elaka tyskar, ubåtar, intriger, krigsbyten och märkliga olyckor.

bearislans1Sutherland fungerar bra som Frank Lansing som tillsammans med kapten Smithy (Beau Bridges) försöker luska ut vad som egentligen försiggår bland expeditionsmedlemmarna och vilka intressen de har på den oerhört otillgängliga isbiten till ö. Men det är lite synd att man av försvarliga skäl spelat in filmen i Alaska och i Kanada då terrängen inte påminner speciellt mycket om den riktiga ön. Inte ens kartorna som var en viktig del i boken har bevarats utan här har man hittat på helt själv hur ön ser ut vilket är lite trist.

Bear Island är ingen bombastisk actionrulle med skottlossningar och explosioner överallt, lyckligtvis. Istället känns filmen mer äventyrlig, men det är uppenbart att det har hänt en del sedan 1979 när det kommer till snöskotrar, vapen, alpin utrustning och annat.

biposter2Hade man gjort en nyinspelning hade de väl haft det allra senaste i form av Polaris sportmodeller, vapen från Armalite och de svävare som finns hade man väl bytt ut mot RaptorTrax a´la Ken Block. Jag är verkligen ingen expert på snöskotrar, men visst sjutton är det väl den svenska Larven som de kör omkring på i filmen! Hur tufft som helst att se Donald Sutherland fara fram (som i detta fall betyder åka ganska sävligt) med kanske 12 hästkrafter mellan benen samtidigt som han jagas av två kompressormatade hydrokoptrar. Även här får vi svenskar sträcka på oss lite då även dessa är svenska och byggda på Hästö båtvarv! Den ena rattas för övrigt av den världsberömde stuntmannen Vic Armstrong.

Trots detta är Bear Island rätt hygglig, men den rår absolut inte på MaCleans mer rafflande filmer som Örnnästet, Kanonerna på Navarone Styrka 10 från Navarone eller den i mitt tycke väldigt trevliga Ice Station Zebra. Björnön är småtrevlig underhållning av klassiskt sjuttiotalssnitt med ett stänk av krig, äventyr och spänning. Den duger men boken var bättre, trots att handlingen skiljer väldigt mycket mellan boken och filmen. Om man gjort en film där man behållit mer av bokens thrillerinslag hade den nog blivit betydligt mer spännande, för nu lämnar den inget bestående minne tyvärr.

Bear Island – The trailer finns här!

Text: Johan Åhlund

Alistair MacLean – Björnön : Mord i polarisens kyla (bokrecensionen)

bearislandI den utmärkta dokumentären om Ola Skinnarmo som skildrar när Ola och hans team 130 år senare gör om Nordenskiölds 6000 sjömil långa resa genom Nordostpassagen passerar expeditionen en enslig ö i Norra Ishavet söder om Spetsbergen, Svalbard. Öns namn gav mig en rejäl dos av deja vu. Björnön. Var inte Björnön en bok av skotske thrillerförfattaren Alistair MacLean? Blev den inte filmad också? Jo så var det ju. Här hittar du filmrecensionen!

Jag trodde mig äga boken och mycket riktigt, i källaren låg den. Björnön skrevs av MacLean 1971 och anses vara en av hans bättre böcker. Nu har jag precis läst ut den lite drygt 260 sidor långa boken. Just att skriva lagom långa spänningsromaner var MacLean bra på.

Björnön handlar om ett fartyg på väg till Björnön med ett filmteam. En rik excentrisk affärsman ska göra en film på ön, men under redan dit hamnar det slitna fartyget i en rejäl storm. Nästan samtliga ombord sätts ur spel på grund av en fruktansvärd sjösjuka. Läkaren Marlowe gör sitt bästa för att hantera situationen, men plötsligt dör en medlem av filmteamet. Någon timma senare hittas ytterligare en skådespelare död och det verkar som om någon ombord påbörjat ett mordiskt hantverk, och i takt med att liken blir fler och fler börjar misstankarna sprida sig bland fartygets passagerare. Vem förgiftar dem och varför?

MacLean var en gigant när det gäller grabbig litteratur under 60-70-talet, med titlar som Örnnästet, Kanonerna på Navarone, Polarstation Zebra, Mot Fort Humboldt och många fler sålde han miljontals böcker. Förr oss grabbar som föddes under 70-talets början så var det mer regel än undantag att ha bokhyllan proppad med hans böcker, helst de tjusiga pockerutgåvorna (eller de inbundna om man hade flisen) från Forum som var mycket tjusiga. Omslagen påminde om klassiska posters till actionfilmer. De som Bonnier gav ut var inte lika vackra, men ändå betydligt finare än de som Forum gav ut på sjuttiotalet. De omslagen var helt horribla och skrämde nog bort många läsare, men inte de som visste vad som läsaren bjöds på om man började läsa.

Själv skrev jag ett ganska ambitiöst arbete i åttan eller nian om MacLeans författarskap efter att ha läst Örnnästet och Full fart mot döden och minns att han då sålde en bok var tjugonde sekund. Minst sagt imponerande, och när det gäller militära spänningsromaner var han nummer ett på den tiden. Många blev dessutom mycket framgångsrika filmer.

Björnön börjar bra, med fin karaktärsintroduktion och tillskillnad från andra av MacLeans böcker så har den här inget militärt tema. Här är det istället en tight thriller som berättas snabbt och effektivt, och läsaren har det inte lätt att pussla ihop vem som ligger bakom morden. Men spännande är det, och som förväntat så blev boken också film. Just att skapa en känsla av utsatthet och att man befinner sig på en liten yta avskuren från omvärlden gör boken till en trevlig läsning, trots att den skrevs för 42 år sedan. Att förlägga handlingen till ett fartyg samt till en av världens mest otillgängliga och ödsliga platser och sedan stoppa in en mördare i alltihopa är ett smart recept!

Trots ett på grund av åldern ett stundtals förlegat språk är Björnön som bok en hyggligt spännande läsupplevelse. En klassisk ”who did it” i tight miljö i sann Agatha Christie-stil som får läsaren att rikta misstankar åt flera olika håll ju längre handlingen pågår. Dessutom är den föredömligt kort med sina 269 sidor vilket gör den snabbläst, perfekt att ta upp på pendlingen till jobbet.

Alistair MacLean – Björnön

Uppdrag : Mord av Simon Kernick

Engelsmannen Simon Kernick är en vass författare av engelsk kriminallitteratur. Med antihjälten kriminalinspektör Dennis Milne i centrum skrev han två väldigt spännande deckare 2008 och 2009. Handel med döden hette den första och den var lite av en nytändning i genren då den utan att avsölja för mycket var ganska olik gängse snutlitteratur. Vanvettigt spännande och effektivt uppbyggd, och hårdför.

Det här är ingen trist brittisk idyll med gubbar i tweed som löser brott, här kastas vi in i den undre världen och bjuds på oväntade vändningar och snabbt berättande. Jag slukade den väldigt fort. Den var riktigt bra och jag riktigt längtade efter uppföljaren som kom året efter; En bra dag att dö som den hette var i samma stil. Men, sen började Kernick att skriva böcker om kommissarie John Gallan istället. Det var synd, för även om böckerna med Gallan i spetsen är hyggliga så är jag ändå besviken att Kernick började om på ny kula med en ny huvudrollsinnehavare. Men det finns hopp för oss som gillade Milne, läs längre ner. Den första boken med Gallan i huvudrollen hette Mord för mord och den fungerade hyggligt men var ändå lite av en besvikelse. Hur är då uppföljaren Uppdrag : Mord?

Uppdrag : Mord är den andra boken om John Gallan och kickar in på 394 sidor. Handlingen börjar så här:
Operation kirurgsnitt är avsedd att lura colombianska narkotikahandlare att sälja en stor mängd kokain till två polisinfiltratörer på ett hotell vid Heathrow, men den slutar i katastrof och misstankarna faller snart på en av de inblandade poliserna, Stegs Jenner. Men Stegs är inte som andra poliser. Han är något av en enstöring med flera disciplinära prickar i registret och har alltid levt på gränsen. När hans kollega och nära vän dör i skottdramat på flygplatsen bestämmer han sig för att köra sitt eget race. Samtidigt deltar kommissarie John Gallan och inspektör Tina Boyd i utredningen av mordet på den före detta gangstern Slim Robbie O´Brien, som har varit med om att arrangera operationen. Nu är han också död, skjuten tillsammans med sin gamla mor i hennes lägenhet i Islington samtidigt som händelserna på Heathrow. Stegs Jenner har sin egen agenda och utvecklar en plan som han har haft i tankarna mycket länge. Hämnden må vara ljuv men ska utföras med finess. Men är han den som polisen söker? Medan Gallan, Boyd och kommisarie Asif Malik kommer allt närmare den som ligger bakom mordet i hotellrummet avslöjar de en mordisk konspiration som för dem till kärnan av en av Londons mest ökända ligor. Vad de inte vet är att de också styrt in på en kurs som kommer att leda en av dem rakt i skottlinjen.

Jaha, men hur var den nu då? Jovars, jag tog mig igenom den och den var faktiskt bättre än den ganska ordinära föregångaren. Men Kernick behärskar genren och har ett driv i sitt berättande. Kapitlen är föredömligt korta och karaktärerna känns vid det här laget inkörda och väl fungerande. Berättarmässigt så går det undan i svängarna och historien byggs upp på ett bra sätt, och mot slutet så tar det sig rejält. Kernick levererar som vanligt spänning och den här är hittills den bästa boken om John Gallan. Men, jag saknar fortfarande Dennis Milne och hoppas att The Payback som den tredje boken om Milne heter är lika bra som de två föregående. Jag har en hög böcker att läsa framöver, och jag hoppas att The Payback kommer ut på svenska. Det vore konstigt annars då Bra Böcker nyss valt att get ut titeln Utan Nåd istället. Med en ny huvudrollsinnehavare. Givet skulle man satsat på att ge ut The Payback när man tidigare gett oss de andra två men det är bara att läsa den på engelska istället, eller att vänta och hoppas.

Text : Johan Åhlund Foto : Kriss-usa.com

Rush – 2013 års absolut bästa film!

Fornel 1 är som de flesta vet en sport med stor rivalitet och stundtals hårda bandage, både på och utanför banan. De senare åren har detta märkts tydligt under tävlingarna och i depån där förare som Sebastian Vettel och Mark Webber haft minst sagt frostiga relationer. Några som också tampades rejält på racerbanorna var Niki Luda och James Hunt, och nu har Ron Howard gjort filmen Rush om just dessa herrars kamp under den makalöst omtumlande racing som Hunt och Lauda bjöd på.

rush-movie-dvd-banner6421976 var ett intensivt och otroligt spännande år inom F1. Då hette de tuffaste rivalerna James Hunt och Niki Lauda och säsongen hade all dramatik och spänning som man kunde önska, dessvärre även den hemska olyckan som Niki själv råkade ut för. En som taggades och inspirerades av Hunt och Laudas karaktärer, olikheter samt rivalitet men också deras vänskap var Peter Morgan. En duktig manusförfattare som dessutom är god vän med Niki Lauda. Efter att manuset till Rush bearbetats fanns det bra förutsättningar för en film, och då Morgan även är god vän och kollega till den oscarsbelönade regissören Ron Howard så slog de åter sina påsar ihop. De två i kombination är ren dynamit när det kommer till kreativt skapande. Men, den verkliga fullträffen kom när de tillsatte skådespelarna.

För få gånger tidigare, om ens någonsin har man lyckats så bra när det gäller att hitta rätt personer. Chris Hemsworth och Daniel Brûel är kusligt lika sina verkliga förlagor. Niki Lauda träffade även teamet under inspelningen och häpnade över likheten med sig själv och Brûel, och faktum är att de även pratar exakt lika.

rush2Med ett upplägg som detta i kombination med att Ron Howard är en gudabenådad regissör (han har ju gjort massor med bra filmer genom åren, men med Rush överträffar han sig själv rejält) så fanns förhoppningen om en mycket njutbar film. De som själva var med på den tiden eller som har ett starkt intresse av motorsport vet vad jag menar. Att skildra den lätt kaxige playboyen Hunt visade sig för Hemsworth vara en barnlek, och när Brûel kommer in i bilden är det som om man själv ser de verkliga karaktärerna framför sig. Det är en märklig känsla, Brûel ÄR verkligen Niki Lauda på duken framför mig. Se och jämför verklighetens karaktärer med filmens på bilden nedan!

rushcast642Dessutom är Rush oerhört fint berättad, med härlig känsla för sjuttiotalet med allt vad det innebär, men här finns också tät och spännande racing. Att påstå att Rush är välgjord är en underdrift när man sätter den här filmen under lupp. Man har dessutom mycket skickligt skapat en varm och härlig film där racingen kommer i andra hand, och där de otroligt komplexa personligheterna står i centrum. För handen på hjärtat, mycket mer olika än Hunt och Lauda när det gäller personlighet, egenskaper och bakgrund kan man nog inte bli. Dessa otroligt vinnarskallar och oerhört vassa förare drabbade samman med buller och brak på banan, samtidigt som de hade en otroligt respekt för varandra och detta skildrar filmen mästerligt.

rush1Bildkvaliteten är också en höjdare med fina färger och bra skärpa. Ljudet är glädjande nog i samma klass och i en film som denna lyfter det hela upplevelsen. När det gäller extramaterial så finns här en hel del intressant. Det handlar om korta filmer om cirka 5 minuter, men de är intressanta och det är spännande att höra hur man jobbat med filmen, med att hitta rätt skådespelare, få till den rätta tidsandan samt hur filmen växte fram.

Rush är helt enkelt en kanonfilm i alla avseenden. Det händer någon gång att jag sätter högsta betyg (kanske var fjärde år eller så) och den här är så nära en perfekt filmupplevelse som jag kan komma. Helt suverän. För de som vill fördjupa er så finns det så klart mycket info på nätet om Hunt och Lauda, men även några fina böcker om deras uppgörelser både på och utanför banan. Missa inte dokumentärerna nedan om du vill grotta ner dig ytterligare i Lauda och Hunt!

Text : Johan Åhlund
Bilder : Filmbolaget samt Team-BHP.com

Rush – Trailer

Lauda VS Hunt – BBC Dokunentär. Missa inte denna!

Season Review

Bilderbergmötet – Anders Jallai imponerar

bilderbergmotet1 Det blev ett rejält liv när Anders Jallai marknadsförde sin nya thrillerdeckare Bilderbergmötet i media. Han valde nämligen att använda en bild med Carl Bildts ansikte placerat i en rysk krypskytts kikarsikte och dundrade sedan ut det i en promotionfilm på Youtube. Lagom populärt. Det blev minst sagt uppmärksammat, och Jallai nya bok fick en rejäl boost i media. Det är den vi ska titta närmare på här.

Det är försommar i Stockholms skärgård. En svag bris drar in från havet. Det värmer efter en lång och kall vinter. Den f d operatören inom militära SSI, Anton Modin, har lagt av och dragit sig tillbaks för alltid – tror han – för att fiska eller bara ta det lugnt. Men något märkligt händer på hotellet i det lilla kustsamhället. Det fejas och fixas men ingen information slipper ut. Säpo syns på orten och även utländska säkerhetstjänster. Men det är först när Modin känner igen två israeliska säkerhetsagenter som han reagerar. Någonting mycket känsligt kommer äga rum på hotellet den här sommaren, och allt kretsar kring Bilderbergmötet.

Den hemlighetsfulla Bilderberggruppen håller ett toppmöte varje år. Det har fyra gånger tidigare hållits i Sverige. Förutom det spännande dramat får vi veta hur ett toppmöte med världens mäktigaste planeras och utförs i form av säkerhetsarrangemang, logistik och deltagare. Vad är det som planeras inom Bilderberggruppen som vi vanliga inte får ta del av? Bilderberggruppen som av många anses styra världen informellt. Är det en världsregering som skapas?

Anders Jallai har med sin spännande bakgrund som dykare och före detta stridspilot i kombination med en stor skopa kreativitet skapat en rejält spännande thriller i denna den fjärde boken om Anton Modin. I Bilderbergmötet finns många spännande scener, inte mins om dykning men också om hur en operatör inom svensk underrättelsetjänst kan tänkas arbeta. Modin har som sagt lagt av med jobbet inom SSI och tänker tillbringa tiden i Grisslehamn med att dyka och fiska, gärna tillsammans med sina kompisar Järven och Harry. Men när det börjar dyka upp konstiga typer på orten samtidigt som polisen Muhammed Gustavsson här av sig med sina misstankar till Anton inser han att det är dags att så att säga börja jobba igen.

Bilderbergmötet är en driven och välskriven thriller. Jallai har lyckats med bokens karaktärer, de är lätta att tycka om och gör sitt bästa för att tillsammans göra en insats när det sker saker som äventyrar både lokalbefolkningen men som också kan resultera i en internationell kris. Dessutom ökar tempot rejält mot slutet och läsaren bjuds på en hel del välskriven action med högt tempo och med ett storymässigt driv. Mycket spännande och helt klart rekommenderad läsning för oss som gillar genren. Jallai vet vad han gör och många längtar nog redan på den femte boken om Anton Modin.

Johan Åhlund


Anders Jallai

Drama City – Välskriven thriller av George P Pelecanos

Det var ett tag sedan jag satte tänderna i George P Pelecanos thriller om den villkorligt frigivne Lorenzo Brown, så detta blir mer ett lästips än en utförlig bokrecension. Hur som helst så är Pelecanos en mästare på stadsskildringar och en mycket duktig författare. I Drama City följer vi Lorenzo som efter avklarat fängelsestraff för narkotikalangning nu hittat rätt i sitt liv och jobbar som inspektör för den lokala djurskyddsföreningen. Han patrullerar Washingtons mest nedgångna kvarter och letar efter vanskötta hundar. Hans vän och övervakare Rachel Lopez gläds åt hans nuvarande laglydiga liv, men hon vet inte att hon i stort sett är det enda som håller honom inom lagens ramar.

Lorenzos gamla gäng lockar och att ha en massa kriminella vänner kan vara en svår frestelse att motstå. Speciellt när ett fullskaligt gängkrig riskerar att bryta ut och Lorenzo får allt svårare att hålla sig utanför. Samtidigt lever Rachel ett dubbelliv, hon är ansvarsfull och noga med sitt jobb som övervakare på dagarna, men lever ett helt annat liv på nätterna. Då hon jagar sprit och sex. Deras vägar kommer snart att mötas under former de inte skulle kunna ana.

Trots gängkrig och annat elände så är Drama City en ganska återhållsam roman. Pelecanos är som sagt helt suverän på att beskriva sitt Washington och när man läser så ser man stadens gator och dess olika karaktärer på ett nästan kusligt sätt. Det är svårt att sluta läsa, samtidigt som karaktärerna Lorenzo och Rachels olika liv skildras så här välskrivet. Drama City är en resa i droger, socialt utanförskap och osäkerhet men framförallt ensamhet. Nu låter det kanske som om boken är destruktiv och en mardröm att ta sig igenom. Så är definitivt inte fallet. Den läser sig själv och även om den inte är det mest gripande jag läst så tog jag mig igenom de blott 270 sidorna på ett par dagar och det är ett tecken på att jag inte kunde lägga Drama City ifrån mig. Bra jobbat Pelecanos!

Text : Johan Åhlund
Foto : Förlaget

A Walk Among The Tombstones – Trailer


Nu är filmatiseringen av Lawrence Blocks bestseller (spoilers om handlingen i länken) A Walk Among The Tombstones här. Liam Neeson har huvudrollen och filmen har premiär i september. Av trailern att döma verkar det bli hyggligt spännande. Boken är beställd så nu blir det att försöka att läsa klart den innan filmen har premiär.