Världens snabbaste polisbilar finns i Dubai


Vocativ har satt ihop en film om polisbilarna i Dubai. Poliskåren äger en hel flotta av svindyra och oerhört snabba bilar, vad sägs till exempel om Bugatti Veyron som polisbil? Men nu är detta bara ett smart pr-stunt av Dubaipolisen och bilarna används inte i myndighetsutövning utan är till för att visa upp dess rikedomar och prestige. Skrytbilar helt enkelt, men ack så vackra. Polisbilarna i Dubai… uj uj uj. Bild från Emirates247.

Fri Fart 2015 – Snabba båtar mitt i Linköping

/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/08/river breeze1Årets upplaga av Fri Fart på Kinda Kanal mitt i centrala Linköping hade många båtälskare sett fram emot. Då sommaren varit ett skämt hittills tog många med sig paraplyerna. Även om inte solen strålade så var det hyggligt väder. Tills ganska precis en minut innan båtarna började rejsa. Då kom regnet. Man kunde ju ge sig fasen på att det skulle börja regna rejält när kommunen och en massa krafter tillsammans ordnat ett trevligt event med öltält, bilutställning och annat skoj. Hur som helst så drog Fri Fart lyckligtvis en hel del folk, även om många gick hem när det regnade som värst.
/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/08/riva1
Under båtarnas ”formationsvarv” gled den ena vackra klassiska träbåten efter den andra förbi. Flest blickar fick Ernst Lillemoens cigarrformade och Rolls Royce-bestyckade underverk River Breeze. En helt magnifik båt. Sedan fanns förutom mig själv, en hel del personer som verkligen gillar klassiska, äckligt väldesignade och hantverksmässigt superfina träbåtar från Riva och Chris Craft på plats. När de gled förbi oss längs med kajkanten var humöret på topp. River Breeze hade dock ingen bra dag. Den fantastiska bootleggern som vi alla hade väntat på att få se och höra i full fart bogserades sedan förbi oss med förmodat motorproblem. Snacka om besvikelse. Men den fick i alla fall välförtjänt ta emot publikens pris.
/usr/share/nginx/html/wp content/uploads/2015/08/riva floridaDomarnas pris tilldelades Björn Bakken´s jättetjusiga Riva Florida som du ser på bilden ovan. Mycket fin! Trots skitvädret var ändå årets upplaga av Fri Fart som vanligt ett väldigt trevligt arrangemang. Kunnigt folk, fina båtar och bra uppslutning, det var bara värdet som beslutat sig att jäklas med oss. Nästa år beställer vi solsken! Om du gillar båtar ska du definitivt gå in på bårkonstruktören Åke Sundstedts sida, där finns mycket trevlig läsning om klassiska båtar!

Text & Foto: Johan Åhlund (definitivt ingen båtexpert)

Saab 99 Turbo – Blixten från Trollhättan

minisaab-99-turbo-rearsideAtt Saab´s biltillverkning gick i graven är förbannat tragiskt. Det fick jag en reminder om under Stockholms Bilfest i förra veckan. Där fanns nämligen den nya Saab 9-5 i kombiutförande, en tjusigt utmejslad skapelse som definitivt förtjänade att leva vidare tillsammans med de andra modellerna. Så blev det dock inte och när jag på väg hem passerade Narvavägen efter att ha besökt Autoropas showroom for en välhållen gammal Saab 99 förbi vid ett rödljus. Sådana hade vi flera styckan i famlijens ägo i min barndom, och jag gillade speciellt vår Combi-coupé, men det är klart att en Saab 99 Turbo hade varit pricken över i.

minisaab-99-turbo-sideshotI somras var jag precis som tusentals andra på plats i Vadstena under en av Nostalgikvällarna. Där stod en av sjuttiotalisternas absoluta drömbilar när vi pratar hyggligt snabba skapelser och lägger Lamborghinis och Ferraris åt sidan. En ljusblå Saab 99 Turbo!

99:an som redan 1958 började designas av Sixten Sason´s penna och som varsamt fick lite extra massering av Björn Envall var en vanlig syn på våra vägar när jag växte upp. Den första vi hade i familjen var om jag minns rätt en av de tidigaste modellerna. Den hade ”en halv v8” som det kallades från engelska Triumph med modesta 80 hästar ur 1,7 liter. Den bilen såg inte allt för spännande ut, men den fanns i vår ägo en väldigt kort tid.

minisaab-99-turbo-99-frontSedan blev det betydligt bättre när vi skaffade en nästan ny 99 Gl Combi-Coupé från 1977. Den var en bra bil, med den egenutvecklade motorn på två liter. Snygg var den också, med sina tjusiga och nydesignade blinkerslampor, sitt lilla bakfönster, sköna tygklädsel och lättmetallfälgar. Saab-emblemet i grillen var guldfärgat och detta polerades rejält när bilen skulle tvättas. Jag gillade den skarpt. Men, såklart drömde man om en blå 99 Turbo. Helst med blå plyschklädsel och turbinfälgar, men de där prinskorvsfälgarna som var så popluära hade också funkat.

Med turbomotorn blev prestanda något helt annat jämfört med vår 99:a. Siffrorna på noll till hundra skiftar rejält i olika lexikon. Frågar man Quentin Wilsons bok klarar bilen av sprinten på imponerande 8,6 sekunder, andra källor säger strax över nio sekunder. Hur som helst så är detta respektingivande siffror, inte minst med tanke på det med nutida mått mätt modesta effektuttaget. Accelerationen mellan 65-160 km/h hann ingen annan fyrsitsig bil på marknaden med skrevs det av lyriska biltestare.

Saab 99 Turbo var därmed nästan fem sekunder snabbare än vår lilla kombi och den var även nästan 50 km/h snabbare i toppfart. Dessutom hade den en rejäl turbokick som inte var att leka med. Men snabbt gick det när varvtalen ökade och motorn brölade, och charmigt var det.

När man detaljstuderar bilen på bilderna så kan jag inte låta bli att imponeras av vad Saabs ingenjörer lyckades med. Inkafälgarna, turbotrycksmätaren, den tjusiga klädseln, de vita linjerna längs med baklamporna, den sportiga ratten och inte minst dess häftiga turboemblem. Jag gillar den verkligen. Under huven blir det inte sämre av att den berömda tvålitersspisen verkar må bra och att ljudet fortfarande är helt fantastiskt. Speciellt när man drar på. Det var inte många bilar som hade 145 hästkrafter och som med glädje fraktade fyra personer med bagage i samma tempo som den här kärran. Turbomotorer var ovanligt och de satt i betydligt dyrare konkurrenter som Porsche och BMW. Men lilla Sverige slog till med en av de mest användbara och nu är Saab 99 Turbo en sällsynt raritet, milt sagt. Bra jobbat Saab!

Text & Foto: Johan Åhlund


McLaren 675LT – Vad säger proffsen?

Det här är Spoof´s 200:e inlägg! Nu börjar media visa upp sina tester och provkörningar av den oerhört potenta McLaren 675LT, som jag tidigare skrivit om här. Snabb är närmast en underdrift. Först ut är Evo.

675 hästar och de klistriga Pirellidäcken i kombination med en dubbelkopplingslåda skickar ner effekten i marken så effektivt att McLaren 675LT klarar av 0-100 km/h på 2,8 sekunder. 0-160 fixar McLaren 675LT på kalasfina 5,5 sekunder. Nedan visar Shmee McLaren 675LT och dess fördelar i ett långt och uttömmande klipp.
0-200 km/h avklaras på raska 7,9 och den fortsätter snabbt upp till toppfarten på 330 km/h. Vrid finns det också gott om, 700 Nm och vikt/effektförhållandet ligger på 549 hästar per ton! Nedan tar Autocar ut den på banan. Läs mer hos McLaren!

AMC AMX/3 – Smärtsamt vacker och oerhört ovanlig

AMC_AMX3_3Bilar med exotisk och vacker design finns det gott om. Ett vackert yttre borgar ofta för en stor uppmärksamhet och inte sällan för bra försäljning, men det räcker ofta inte att bygga en vacker bil. Det måste finnas en helhet, och samtidigt någon form av ekonomisk lönsamhet för att kunna dra iland sådana projekt. Det var här det gick åt skogen när AMC´s designer Dick Teague bestämde sig för att göra verklighet av sin AMX/3. Företaget hade bilar som Javelin, Cavalier och Hornet i produktion samtidigt som AMX/3 utvecklades. Javelin SST var en sportig ponycar tänkt som en utmanare till Ford Mustang, medan Cavalier och Hornet var föga upphetsande familjebilar. Den bil som de flesta förknippar med AMC är nog AMC Pacer. Bilen som blev antihjältarnas favoritåk efter att filmen Waynes World haft premiär.

Trots små resurser hos AMC lyckades Teague och hans kollegor designa en mycket linjeskön sportkupé. Väghållningen var tvungen att hålla högsta klass då man på allvar ville utmana Chevrolet Corvette. Därför blev bilen företagets första mittmotorbil.

AMC_AMX3_RearAMX/3 var knappt 4.5 meter lång och 110.5 cm hög. Med sin aggressivt utformade front med svarta luftintag och uppfällbara strålkastare såg den snabb ut. Även när den stod stilla. Karossprofilen och dörrhandtagen påminner mycket om DeTomaso Pantera, men den senare har en lägre och mer spetsig front. Dessutom saknar AMX/3 Panterans luftintag på sidorna. Interiören var handbyggd av specialdelar blandat med reglage och delar från företagets Rambler. Kvalitetsintrycket väckte blandade känslor, med halvdan passform och varierande materialval. Den läderklädda förarstolen placerades lågt, och på plats bakom den servoförsedda ratten kan man njuta av gurglandet från en smallblock v8. Man plockade ut moderata 340 hästkrafter ur den knappt 6.4 liter stora manuellt växlade motorn vilket räckte till en topphastighet på 257 km/h. Sprinten 0-100 klarades av på sex sekunder blankt vilket var fina siffror 1970.

AMX3-1AMC lät den berömde italienske bildesignern Giotto Bizzarini bygga bilarna i Bizzarinis gamla fabrik i Turin i norra Italien för att sedan transportera dem med flyg till USA. Denna tillverkningsprocedur var inte den mest ekonomiska. Projektet oroades dessutom av strejker, ökat säkerhetstänkande och en orolig valutakurs. Dessa faktorer bidrog till att AMC´s ledningsgrupp fick kalla fötter. Dessutom insåg man att man för att få ekonomin att gå ihop var tvungen att sälja bilarna för minst 12.000$ styck. Vilket var 2000$ dyrare än den vassa konkurrenten De Tomaso Pantera. Dock presenterades AMX/3 för pressen dagen innan Panteran hade premiär, vilket var synnerligen välplanerat av Teague och hans mannar.

Motvilligt insåg företagsledningen att det var bäst att blåsa av projektet innan massproduktionen drog igång. Totalt byggdes enbart sex exemplar. Bilarnas öde har dokumenterats av Jerry Beck och om man vill titta på ett hyggligt exemplar bör man bege sig till San Diego Auto Museum då Mr Teague donerat sitt exemplar dit. I en intervju gjord 1988 menade Teague att man sparat en hel del reservdelar och att man med lite tur och ansträngning kanske skulle kunna bygga ytterligare sex till tio vagnar. Det är bara att hålla tummarna! Den som vill veta mer bör lägga händerna på tidningen Road And Track, juninumret 1970 där bilen testas. I samma nummer testas även Saab Sonett II.

Text : Johan Åhlund – Bilder : Wikipedia

Lykan Hypersport – Så byggs den!


Alla som är sportbilsintresserade eller har sett Furious Seven (den femte mest sedda filmen någonsin, och den var dessutom medioker) har förmodligen koll på den oerhört exotiska superbilen Lykan Hypersport. I det 22 minuter långa klippet ovan får vi reda på hur den byggs och en hel del andra spännande fakta. Men, frågan är hur snygg en Lykan Hypersport egentligen är? I det inte alltför bright filmade klippet nedan ser vi en svart Lykan Hypersport på Monacos gator.

Det vore minst sagt kul att se en duell mellan Lykan Hypersport, Bugatti Veyron och Koenigsegg Agera! Lykan Hypersport byggdes i endast sju exemplar av Libanesiska W Motors och kostade cirka 29 miljoner. Under skalet finns en fantastisk motor, nämligen en boxersexa med dubbla turbos på 3,7 liter. Den sitter även i Ruf CTR3 och ger 740 hästar och 960 Nm vridmoment. Vi kan anta att den är snuskigt snabb med andra ord. Det sägs att en Lykan Hypersport ska klara 385 km/h och accelerera 0.100 på 2.8 sekunder.

Lamborghini Aventador och Huracan jämförs


Här ser vi en jämförelse mellan nya Lamborghini Huracán och den lite större Lamborghini Aventador. Två mycket trevliga italienska sportbilar med karisma och utstrålning. Vilken Lamborghini föredrar du? Den smidiga Huracán eller den stora Aventador? Här kan du läsa mer om olika Lamborghinis.
Aventador : 6,5 liter V12, 700 hk, 1575 kg, 698 NM vrid, 0-100 på 2,9 sekunder, toppfart 350 km/h.
Huracán : 5,2 liter V10, 610 hk, 1422 kg, 560 NM vrid, 0-100 på 3,2 sekunder, toppfart 325 km/h.

Uppdrag : Mord av Simon Kernick

Engelsmannen Simon Kernick är en vass författare av engelsk kriminallitteratur. Med antihjälten kriminalinspektör Dennis Milne i centrum skrev han två väldigt spännande deckare 2008 och 2009. Handel med döden hette den första och den var lite av en nytändning i genren då den utan att avsölja för mycket var ganska olik gängse snutlitteratur. Vanvettigt spännande och effektivt uppbyggd, och hårdför.

Det här är ingen trist brittisk idyll med gubbar i tweed som löser brott, här kastas vi in i den undre världen och bjuds på oväntade vändningar och snabbt berättande. Jag slukade den väldigt fort. Den var riktigt bra och jag riktigt längtade efter uppföljaren som kom året efter; En bra dag att dö som den hette var i samma stil. Men, sen började Kernick att skriva böcker om kommissarie John Gallan istället. Det var synd, för även om böckerna med Gallan i spetsen är hyggliga så är jag ändå besviken att Kernick började om på ny kula med en ny huvudrollsinnehavare. Men det finns hopp för oss som gillade Milne, läs längre ner. Den första boken med Gallan i huvudrollen hette Mord för mord och den fungerade hyggligt men var ändå lite av en besvikelse. Hur är då uppföljaren Uppdrag : Mord?

Uppdrag : Mord är den andra boken om John Gallan och kickar in på 394 sidor. Handlingen börjar så här:
Operation kirurgsnitt är avsedd att lura colombianska narkotikahandlare att sälja en stor mängd kokain till två polisinfiltratörer på ett hotell vid Heathrow, men den slutar i katastrof och misstankarna faller snart på en av de inblandade poliserna, Stegs Jenner. Men Stegs är inte som andra poliser. Han är något av en enstöring med flera disciplinära prickar i registret och har alltid levt på gränsen. När hans kollega och nära vän dör i skottdramat på flygplatsen bestämmer han sig för att köra sitt eget race. Samtidigt deltar kommissarie John Gallan och inspektör Tina Boyd i utredningen av mordet på den före detta gangstern Slim Robbie O´Brien, som har varit med om att arrangera operationen. Nu är han också död, skjuten tillsammans med sin gamla mor i hennes lägenhet i Islington samtidigt som händelserna på Heathrow. Stegs Jenner har sin egen agenda och utvecklar en plan som han har haft i tankarna mycket länge. Hämnden må vara ljuv men ska utföras med finess. Men är han den som polisen söker? Medan Gallan, Boyd och kommisarie Asif Malik kommer allt närmare den som ligger bakom mordet i hotellrummet avslöjar de en mordisk konspiration som för dem till kärnan av en av Londons mest ökända ligor. Vad de inte vet är att de också styrt in på en kurs som kommer att leda en av dem rakt i skottlinjen.

Jaha, men hur var den nu då? Jovars, jag tog mig igenom den och den var faktiskt bättre än den ganska ordinära föregångaren. Men Kernick behärskar genren och har ett driv i sitt berättande. Kapitlen är föredömligt korta och karaktärerna känns vid det här laget inkörda och väl fungerande. Berättarmässigt så går det undan i svängarna och historien byggs upp på ett bra sätt, och mot slutet så tar det sig rejält. Kernick levererar som vanligt spänning och den här är hittills den bästa boken om John Gallan. Men, jag saknar fortfarande Dennis Milne och hoppas att The Payback som den tredje boken om Milne heter är lika bra som de två föregående. Jag har en hög böcker att läsa framöver, och jag hoppas att The Payback kommer ut på svenska. Det vore konstigt annars då Bra Böcker nyss valt att get ut titeln Utan Nåd istället. Med en ny huvudrollsinnehavare. Givet skulle man satsat på att ge ut The Payback när man tidigare gett oss de andra två men det är bara att läsa den på engelska istället, eller att vänta och hoppas.

Text : Johan Åhlund Foto : Kriss-usa.com

Fiat 2100 – Vi köpte en 127:a istället…

fiat-blue-front-111Säg Fiat så går tankarna till små praktiska bilar med ett hjul i varje hörn. Den klassiska Topolino, den charmiga 500 och trotjänaren 127 sålde i mängder. Men vi ska inte glömma bort att Fiat hade andra fina modeller i sitt stora program. Fiat 2100 är en av dessa.

Fiatledningen hade i slutet av 50-talet bestämt att man skulle ge sig på att tillverka större bilar och slå sig in i den tuffa mellanklassen. En tuff uppgift då konkurrenterna oftast var bättre ihopskruvade, och hade betydligt högre status. Men ekonomin hade blivit bättre och kunderna var stadda vid kassa. Varför skulle de inte vilja ha en större Fiat? Fiat 2100 var ju perfekt till de som redan körde Fiat 600.

fiat-blue-front-side-Därför tog man fram modell 1500L, 1800 samt 2100 som delade kaross. Fiat 2100 tillverkades endast mellan 1959-1961 och var märkets toppmodell i mellanklassen.

Karossen ritades av Pininfarina och var lyckad med sin eleganta look. Linjerna uppskattades också av andra tillverkare och Peugeots 404 samt BMC´s Austin Cambridge påminnde starkt om varandra. Fiat valde att stoppa ner en sexcylindrig maskin i Fiat 2100 och höll tummarna att detta skulle ge status och att man nu hade skapat en ypperlig familjebil.

fiat-blue-rear-1111Med sin relativt långa hjulbas, rikliga mängder med krom, vita däcksidor samt tvåfärgade kaross kunde man färdas med stil. Utrymmena var goda och bagaget svalde mycket. Ville man lasta mer fanns ju även en kombimodell. Den raka sexan som satt under huven på Fiat 2100 lämnade 82 hästkrafter och såg till att familjen kunde ge sig ut på motorvägarna och färdas i knappa 150 km/h när det var extra bråttom.

Den drev på bakhjulen och hade en fyrväxlad manuell växellåda med rattspak. Framför föraren fanns en sober instrumentbräda med liggande hastighetsmätare och fyra mindre mätare samt sjävklart en analog klocka. Stolarna var tjocka och vackert sydda, och baksätespassagerarna hade gott om benutrymme. Reklambroschyhrerna visar eleganta människor som glatt visar upp bilens möjligheter och dess finesser. Men det räckte inte. Modellen lades ner efter ett par år, men 1500L och 1800 tillverkades fram till 1968 innan lilla smidiga Fiat 128 kom in i bilden.

Text & Foto : Johan Åhlund

Fiat 2100 in action i klippet nedan!

Superformance Daytona Coupe Le Mans Edition

superformance 1 Exotic Auto Restoration i Kalifornien har bestämt sig för att bygga en egen superversion av Carroll Shelbys klassiska supersportvagn, Shelby Daytona Coupe. En bil som redan 1965 dominerade FIA´s Gt-mästerskap. Bilen blev den första amerikanska racerbilen som kunde hävda sig mot den stenhårda konkurrensen med Ferrari i spetsen och som kom att bli en vinnare i FIA GT World Championship.

Daytona Coupe var precis som Shelbys Cobror en snabb rackare. På den långa Mulsannerakan på Le Mans toppade bilen smått ofattbara 301 km/h, och detta var 1965!

superformance 2Som utgångspunkt har man valt att modifiera sex exemplar av Superformances Shelby Cobra Daytona Coupe för att på så sätt hylla originalbilen. Den nya bilen går utanpå det mesta och har döpts till Shelby Daytona Coupe Le Mans Edition. En sanslöst läcker superbil som redan i ”standardskick” klär av det mesta på vägarna. När Exotic Auto är färdiga med det redan utsökta utgångsmaterialet har man skapat en bil med enorm potential. Vad sägs om en bedårande vacker bil med 18 tums hjul, förbättrad stötdämpning, inredning i alcantara, instrumentpanel i borstad aluminium, flygplansinspirerade vippströmbrytare och annat trevligt? I bilen på bilderna sitter en Ford v8 på 530 hk, preppad av Roush. Bilen kan dock levereras med vilken Fordmotor som helst. Varför inte en 427:a med 560 hk? En preppad banversion med strippad inredning, störtbåge, uppgraderade bromsar samt frontsplitter i kolfiber finns också att tillgå. Växellådan är sexväxlad och från Tremec. Man bygger sex exemplar som en hyllning till de sex originalbilarna.

Text : Johan Åhlund – Foto : Superformance