Peter Poker Wallenberg – Man måste ju få ha lite kul!

POKERSTAR1SMALL I somras fotade jag en hel del racing, inte minst flera lopp i STCC. Det blev många roliga bilder, och ett minne som fortfarande står sig var när Peter Poker Wallenberg krängde av sig overallen och hjälmen efter ett tight heat i Swedish GP. Jag har haft turen att träffa honom flera gånger förut på racerbanorna, men jag har nog aldrig sett honom gladare än på Mantorp.

Det var inte så konstigt i och för sig då de vann racet (se klippet nedan). Så jag passade på och bytte några ord med Peter Poker Wallenberg samtidigt som jag sköt några bilder. Strax innan den här bilden togs hoppade han upp i luften precis som deltagarna hos Stina Dabrowski, men riktigt så snabb var inte min kamera. Poker har fattat det här med att ha roligt, se bara bilderna efter hoppet!

POKERSTARSSMALL1 Så här såg det ut i depån hos Peter Poker Wallenberg Racing under finalen på Mantorp. Poker själv har precis klivit ur sin Aston Martin Vantage GT4 och teamet väntar med spänning på när Daniel Haglöf lägger några snabba varv på Mantorps långa slinga under tidskvalet. Framme vid pit-lane byter jag några ord med ingenjörerna och de njuter i fulla drag när den Combitechsponsrade Saaben presterar som bäst. – Men du Peter, varför har alla smoking idag frågar jag. – Jo det är ju så att man måste få ha lite kul ibland, därför har alla i teamet kostym och handskar idag, racing ska vara roligt skrattar Poker innan Saaben kommer in i depån. Han har fattat vad livet går ut på, racing är stundtals blodigt allvar, men det ska ju samtidigt vara roligt också. Jag minns hans sommarprat i P1 och har letat lite efter det och det ska gå att lyssna på det på den här länken. Peter Poker Wallenberg är dessutom en riktig racingräv som förutom svensk banracing dessutom har ställt upp fyra gånger i 24 timmarstävlingen på Nürburgring Ring. Affärsvärlden gjorde en spännande intervju med honom 2005. Här finns även en från kulturbloggen.

Peters Sommarprat

POKERSTARSSMALL2 Lita på att teamet får uppmärksamhet när de ser ut som antingen SÄPO-agenter eller James Bond-kloner på Finalracet. Ett kanonfränt inslag i depån. Inte en sur min här inte! Det verkar dessutom vara ett lyckat samarbete enligt den här artikeln. Här hittar du teamet på Facebook. Svensk racing behöver flera profiler som mr Wallenberg!

POKERSTARSSMALL3 POKERSTARSSMALL4

Text & Foto copyright : Johan Åhlund


Missa inte de andra klippen på teamets Youtubekanal

En dödsvind för mitt folk – Sitting Bull

sittingbullbokenBiografier brukar ofta vara intressanta och läsvärda om den som ligger bakom boken gjort sin läxa och lagt ner lite arbete på sin bok. En av dessa som verkligen sitter på en rejäl kunskapskälla och som har förvaltat den på ett ypperligt sätt när den satts på pränt är Tommy Eriksson, som innehar stora kunskaper om Nordamerikas indianer.

Sitting Bulls liv och leverne skildras på ett förträffligt sätt och att inleda varje kapitel med citat från huvudrollspersonen själv är ett smart drag. Sitting Bull hade med in intensiva utstrålning ofta kloka saker att säga och för varje kapitel känns det som om indianernas livssituation blir allt värre och värre i takt med att amerikanerna på ett synnerligen utstuderat sätt gör sitt bästa för att utradera dem frånjordens yta.

Ofta blir det såväl gripande som fruktansvärt sorglig läsning, inte minst när en viss General Custer kommer in i bilden. Men också den genomonde överste Nelson Miles som smider elaka planer på att en gång för alla lösa ”problemet” Sitting Bull.

Tommy Eriksson tar läsaren med på en spännande och gripande resa, där indianerna peppras med brutna löften, svek och förräderi, samtidigt som de för ett krig för sin överlevnad mot en grym och utstuderad fiende med betydligt större resurser. Visst, indianerna var definitivt inga änglar och även Sitting Bull som var en krigare av rang kunde även han visa grymhet. Men då gällde det oftast strider för sitt liv och sitt folks överlevnad.

Handlingen: I råkall gryning bankar döden på en grovhuggen stugdörr vid en tillfrusen flod i South Dakota, USA. En skoningslös strid följer. Sitting Bull faller livlös till marken badande i blod. Året är 1890. Tidernas mest berömda indianhövding är mördad. Och den vita ”härskarrasen” triumferar.

Angreppen utförda av den amerikanska militären var oerhört brutala och varken kvinnor eller barn skonades. Indianerna led enorma förluster vid Little Big Horn och Wounded Knee (om vi bara ska nämna några av de slag som de utsattes för) och boken ger läsaren perspektiv över hur det var att leva under oerhört svåra förhållanden. Inte minst när man plågas av hårda vintrar, när man svälts ut, fördrivs från sina hem och när ens rättigheter tas ifrån en med våld. Lägg därtill alla systematiska angrepp, ofta utförda med oerhörd grymhet av amerikansk militär.

Sitting Bulls liv skildras med stor detaljgrad och Eriksson har gjort ett styvt jobb för att på ett färgstarkt och noggrant sätt skildra indianhövdingens liv, från det att han föddes 1831 i Dakota fram till dagen han mördades vid den frusna floden i South Dakota den 15 december 1890.

Sitting Bulls liv handlar mycket om att aldrig vika ner sig och svika sina ideal. Att tillsammans med sitt eget folk få leva ifred på sin egen mark nära naturen och få utöva sin andlighet ifred från den vita ”härskarrasen”. Vi vet i efterhand hur det gick.

Kort sagt så har Tommy Eriksson med den här boken skrivit en riktig pageturner. Det är rappt berättat, och stundtals vackert skildrat, och boken berättar rakt och utan krusiduller om de umbäranden som indianerna fick utstå med allt vad det innebär i form av förtryck och elände. Dessutom redogörs även en hel del missförstånd och oklarheter i hövdingens liv, och det finns gott om intressanta fotnoter, ett flertal fina foton och en diger källförteckning. Lägg där till en genomgång om andra böcker på samma tema.

För den som vill veta mer om Sitting Bull och hans liv, men också är intresserad av en välskriven och väldokumenterad skildring om livet i Amerika under 1800-talet så är En dödsvind för mitt folk – Sitting Bull klockren läsning. En mycket bra svenskspråkig biografi om Sitting Bull, visade sig inte vara helt fel. Bra jobbat!

Text : Johan Åhlund

Acer Predator XB321HK – 4K på 32 tum med G-sync

predator 32 inch
Jaha så här ser den kreativa hörnan ut. En Acer Predator XB321HK har landat. Alltså en 32″ stor 4-K skärm med G-sync och en hel del vettiga finesser. I veckan ska det gömmas sladdar och göras fint. Det ska bli spännande att jobba på den här. Jämfört med min tidigare Samsung Syncmaster SA27 så är den ganska stor, men det behövs när man kör i 4-K. Ska utvärderas ett tag framöver. Den står hemma på skrivbordet just nu. Har i stort sett bara kopplat in den och sett att den funkar och inte gjort någon kalibrering eller så. Kör 4K-upplösning och det ser riktigt bra ut. Initialt en hel del backlight bleeding (det hade jag dock räknat med). So far ett heltokigt menysystem dock. Ska testa mer och se hur Acer Predator XB321HK beter sig i spel och sånt i mellandagarna. Dock, väldigt bra stativ/fot, bra möjligheter att vinkla och höja och sänka, bra kvalitets känsla överlag, fantastiskt att kolla på film på. Predatorloggan på skärmens front ser dock skitbillig ut. Tomas Ytterberg testade den utförligt på Sweclockers, klippet nedan. Jag håller med honom om det mesta!

Läs mer om skärmen på den här länken!