Personligen tycker jag att det här är en av de tuffaste bilarna som finns i Jay Leno´s garage. Den lilla bilen har i bra många av hans klipp synts i bakgrunden och nu är det äntligen dags att vi får reda på mer om hans lilla häftiga Ford Shogun. Det är en otroligt exklusiv och udda liten rackare. Byggd i sju exemplar, baserad på Ford´s lilla Festiva och bestyckad med en varvvillig V6:a (mittmotorkonverterad av Jay) som dessutom är utrustad med NOS.

Ford Shogun – Jay Lenos lilla charmtroll

Bilen byggdes ursprungligen av Chuck Beck och Rick Titus och Jay har ägt den i 26 år. Jay linkar bilen med en potent Renault 5 Turbo och det är ingen dum liknelse, inte minst om man kollar in de rejäla luftintagen i aktern och det annars knubbiga formatet.

Snabb och underhållande

Ford Shogun är alltså en snabb liten rackare, kvartsmilen går på 12,9 sekunder med 162 km/h i toppfart. När den var ny kostade en Ford Shogun lika mycket som en ny Corvette. Motorn är en tre liter stor V6:a på 220 hästar som även tjänstgjorde i familjekombin Ford Taurus.

Nitro och 310 hästar i en bil stor som en Polo

Nu har den med hjälp av Jay´s nitro-konvertering fått 90 extra hästar och lämnar alltså 310 friska hästar. Med en tjänstevikt på blott 993 kilo blir vikt/effektförhållandet 3,2 kilo per hästkraft. Med andra ord samma ratio som en Chevrolet Corvette C6. Det lär ju gå något så in i bomben när Jay stämplar på, om effekten når backen någorlunda smidigt vill säga. Vilken sleeper!
Text : Johan Åhlund – Foto Stang-Tv

Fords urläckra klassiker GT40 är med all rätt en av bilvärldens stora ikoner. Med fruktansvärt läcker design, muskler och pondus skördade den stora framgångar på racerbanorna. När den sedan återupplivades som Ford GT var den fortfarande en rasande vacker sportbil med härliga linjer och en brölande V8, villig nog att smiska upp det mesta i sportvagnsväg.
I klippet ovan har man samlat tre modeller och femtio års sportbilserfarenhet i ett tjusigt hyllningsklipp. Mycket nöje.
Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund

Redan på morgonen hängde regnet i luften, men det klarnade något under eftermiddagen och när kvalet till kvällens STCC-race påbörjades på Mantorp Park var det faktiskt hyggligt väder med uppehåll. Parkeringen började fyllas och trots att 14000 personer sprang blodomloppet i Linköping tre mil bort så kändes det som om det var mer folk i år än förra året.I depån var det bra stämning och som vanligt mysigt att gå omkring och prata med förarna och se hur mekanikerna jobbar. Just detta är viktigt, att STCC-publiken kan känna att de kan gå omkring och titta, och få byta några ord med förare och teammedlemmar. Visst finns det en gridshow, som även den är trevlig, men öppenheten och att publiken kan hälsa på teamen utan att känna att de stör är viktig.
En som verkligen var glad var Linus Ohlsson vars team Flash Engineering skakat fram en orange Nissan till dagens race. Jättekul att Nissan är med igen, många med mig minns deras insatser i mästerskapet i STCC i slutet av 90-talet och senare med den rutinerade Calle Rosenblad och Tommy Rustad bakom ratten. Då gick deras Primera riktigt bra.
Sedan ska vi inte glömma bort Rasmus Mårthen heller i sin blå Ford Mondeo som är rätt läcker. Mer bilar och deltagare är precis vad mästerskapet behöver, startfältet är alldeles för tunt nu.
Björn Wirdheim fanns också på plats, och debuterade i STCC med den äran. Han imponerade i sin SAAB 9-3 och hade en riktigt bra helg. Faktum är att han var snabbast av alla i det andra kvalet. Han körde in som tvåa i det första racet efter en kanonomkörning på Johan Kristoffersson på det sista varvet. Inte illa. I race två, som var rejält spännande på den regnvåta banan körde han in som fyra.

Race ett var en ganska händelselös historia där Richard Göransson i sin knallblåa Volvo ledde från start till mål. Från läktarna fick man titta noga efter omkörningar och det kändes nästan som om bilarna åkte på rad under 25 minuter. Dock hände det mer än man kan tro, och regnet gjorde sitt bästa för att göra banan helt regnvåt.

I race två blev det andra bullar. Regnet ökade och började göra det svårt för förarna. Det blev riktigt spännande och publiken under sina paraplyn var med på noterna när Göransson och Dahlgren i Polestar Cyan Racing fightades om förstaplatsen. Göransson hade en kalashelg med en förstaplats och en andraplats. Andraplatsen var lite av en bedrift med tanke på att han startade som tia. Han kammade med andra ord hem en hel drös med poäng till Polestar, och även Dahlgren lär vara hyggligt nöjd med en förstaplats och en femte.

Riktigt kul även att Daniel Haglöf med sin svarta SEAT kunde utmana. Han kom in på en tredjeplats vilket är strongt med tanke på att bilen byggts på rekordtid. Mattias Andersson, Dacia Dealer Team, hade en tung dag med två sjundeplaceringar. Men, han kommer igen och har verkligen visat att den blåvita Dacian kan utmana. Extra synd om Emma Kimiläinen som inte kom till start men som fanns på plats och pratade med fansen och med media.
På nästa race finns hennes rosa SEAT på gridden. Linus Ohlson i den orangea Nissanbilen körde in åtta respektive sexa vilket får anses vara bra med tanke på att bilen var helt ny. Robert Dahlgren leder just nu mästerskapet, tätt följd av teamkompisen Richard Göransson som skuggar, sju poäng efter. Nästa tävling i STCC går på Anderstorp och då blir det åka av.

Text och Foto : Johan Åhlund

Resultat – STCC Race 1, Mantorp Park
1. Richard Göransson, Polestar Cyan Racing, 47.494
2. Björn Wirdheim, Flash Engineering, +6.496
3. Johan Kristoffersson, PWR Racing – SEAT Dealer Team, +6.684
4. Daniel Haglöf, PWR Racing – SEAT Dealer Team, +9.460
5. Robert Dahlgren, Polestar Cyan Racing, +13.286
6. Carl Philip Bernadotte, Polestar Cyan Racing, +19.659
7. Mattias Andersson, Dacia Dealer Team, +21.313
8. Linus Ohlsson, Flash Engineering, +23.806
9. Rasmus Mårthen, Brovallendesign , +27.729
DNF. Reuben Kressner, Flash Engineering, DNF

Resultat – STCC Race 2, Mantorp Park
1. Robert Dahlgren, Polestar Cyan Racing, 53.699
2. Richard Göransson, Polestar Cyan Racing, +3.204
3. Daniel Haglöf, PWR Racing – SEAT Dealer Team, +9.694
4. Björn Wirdheim, Flash Engineering, +18.641
5. Rasmus Mårthen, Brovallendesign , +25.374
6. Linus Ohlsson, Flash Engineering, +30.797
7. Mattias Andersson, Dacia Dealer Team, +38.969
8. Carl Philip Bernadotte, Polestar Cyan Racing, +1 Lap
DNF. Johan Kristoffersson, PWR Racing – SEAT Dealer Team, DNF
DNS. Reuben Kressner, Flash Engineering, DNS

Mästerskapsställning STCC förarmästerskap – topp 6
1. Robert Dahlgren 115
2. Richard Göransson 108
3. Johan Kristoffersson 59
4. Daniel Haglöf 55
5. Mattias Andersson 51
6. Björn Wirdheim 45

Ford har många fans av sina sportigare bilar och de lär nog ha längtat en hel del efter just den här modellen. Ford Focus RS är äntligen här, och baserad på Focus ST har Focus RS verkligen fått mer av allt. Med sina 350 hästar sätter den de flesta, om inte alla av sina konkurrenter i den elakaste GTI-klassen på pottan. Jämfört med den förra generationen Focus RS som ju hade Volvos femcylindriga spis på 225 hästar under huven så har nykomlingen tagit ett kvantsprång mot högre prestanda.

Ingenjörerna på Ford Performance har lagt pannonrna i djupa veck och trollat fram en modell som verkligen imponerar, både på pappret men också i verkligheten. Titta bara på responsen Focus RS får i klippen i det här inlägget. Motorn är en turbomatad fyra på 2,3 liter och den sitter även i nya Mustang. Dock har den mer effekt i Focus och dess höga effekt i kombination med en synnerligen effektiv och väl fungerande fyrhjulsdrift gör att bilen går som ett spjut. 0-100 ta inte mer än 4,7 sekunder och med tanke på att Focus RS kostar 394 300:- så inser man att här får man sanslösa prestanda per investerad krona.

Toppfarten är även den väl tilltagen, inte många bilar i den här klassen toppar 266 km/h. Dock är klassen tät och det saknas ju inte konkurrens, Honda Civic Type-R, Mercedes-AMG A 45 4Matic, Golf R samt utmanare från Audi och Renault vill säkert ge sig in i matchen. Sedan lär nog många tycka att det är frestande att flytta busfokuset en aning och kanske slå till på en Ford Mustang istället. Vem som är snabbast i stora GTI-klassen på Ringen? Det hoppas vi få reda på senare i vår. Du läser mer om Ford här på Spoof.se


Text : Johan Åhlund

Att försöka kombinera flera olika egenskaper för att skapa en lyckad helhet har gjorts förr. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. När det gäller sportbilar så var Alejandro De Tomaso en av de som testade att bygga en vass sportbil med inspiration från såväl Italien som från USA. Han lät Tom Tjaarda stå för designen och resultatet blev en vacker Italiensk kaross med amerikanska muskler. Bilen fick namnet De Tomaso Pantera och bilen ersatte den ruskigt ovanliga, men pilsnabba De Tomaso Mangusta.

Designen fick folk att falla som furor och många pojkrum tapetserades med posters av modellen. Den såg rysligt snabb ut (särskilt vass ser Pantera GTS ut, bilden till höger) med sina sensuella exotiska linjer och den låga karossen. Under huven satt Fords evighetsmaskin, Clevelandåttan på 5,8 liter som lätt kunde vässas och som gav bilen det soundtrack och den prestanda som den förtjänade. Effekten var officiellt cirka 330 hästkrafter, men den gav ofta betydligt mer. Vissa exemplar visade sig ruva på 380 hästar när den bänkades. Dessutom var den hyggligt trimvänlig. Annars var konstruktionen relativt enkel och tack vare sin kilform, den 110,5 cm låga karossen och dess hyfsat låga vikt på lite drygt 1400 kilo kunde den sprinta till 100 km/h på 5,5 sekunder. Siffror som var blixtrande snabba 1971. Även toppfarten imponerade, 256 km/h var det inte många som klarade av i början på 70-talet.

Lika imponerande var dock inte kvaliteten. De bilar som såldes i USA gav ägarna mardrömmar och huruvida Elvis Presley verkligen sköt sönder sin bil i ren ilska eller inte så var de dåligt ihopsatta och detta skadade ryktet rejält. Hur som helst så är De Tomaso Pantera en synnerligen tjusig bil med tidlös design och matchande prestanda. Dessutom tilltalar den många då den första modellen var stilren i designen, de senare modellerna GTS var desto brutalare och vilken av dessa man föredrar är individuellt. Men en Pantera GTS är sannerligen inte fel, speciellt inte om den är röd med svart läderinredning, har originalfälgar och är i gott skick. Totalt byggdes cirka 7200 exemplar och även om kvaliteten inte var på topp så finns det relativt gott om exemplar kvar, även i Sverige där den är mycket populär hos sina ägare.
Mer De Tomaso Pantera på Spoof.se
Missa inte min text om De Tomasos fantastiska Mangusta, här snackar vi om en mycket speciell raritet!
Text : Johan Åhlund – Foto : Johan Åhlund (en De Tomaso Pantera GTS)

Hur står sig Chevrolet Camaro SS mot den stora elaka och v8-försedda Ford Mustang Shelby GT350R? I Chevrolet Camaro SS sitter en 3,6 liters V6-motor med 323 hästar och i det här trevliga klippet jämförs den med Shelby GT350R.

Är det så att en amerikanare kanske inte längre MÅSTE ha en stor V8 under huven? Ford har ju testat att downsizea sin nya Ford Mustang och lansera den med en fyrcylindrig turbomotor, frågan är hur den säljer och om inte den mesta av känslan och utstrålningen förloras med just en fyra under huven? Camaron är ju i alla fall bestyckad med en rejäl v8 och det ska bli spännande att se hur den tas emot bland köparna.

Läs mer om Chevrolet Camaro på Chevrolets officiella Camrosajt, gör även det samma hos Fords sajt om just Shelby GT350R.

Varför inte bygga ihop en egen, priserna för värstingen från Shelby börjar norr om 63.000 USD. Camaron är i USA nästan löjligt prisvärd då den börjar på i sammanhanget blygsamma 23.000 USD. Men, vi ska ha klart för oss att en Ford Mustang GT 5.0 i Sverige börjar på resonabla 379.000 kronor vilket är mycket bang for the buck när det gäller effekt och attityd. Camaro SS V6 mot Shelby GT350R – Vilken amerikanare föredrar du?
Text : Johan Åhlund – Bild : Chevrolet

Motor Trend och TFL har satt tänderna i Fords senaste värstingar, Ford Mustang Shelby GT350 och GT350R. Här ser du vad man får för pengarna! Sedan ska vi ju komma ihåg att det finns värre versioner från Shelby, Hennessey, Roush och många andra specialister att tillgå om man tycker att det känns lite segt med en redan tokigt potent Ford Mustang Shelby GT350! Motorn i GT350R är en V8 på 5,2 liter och 500 hästkrafter. 0-100 ska klaras på mindre än fyra sekunder och toppfarten ligger på 290 km/h. Sällan har en Mustang sett så sportigt pigg ut redan när den står still. Dessutom får den bra betyg för sitt väguppträdande och skulle man vilja åka riktigt fort på bana så finns det som sagt delar som möjliggör detta också. För mer info, gå in på Fords temasajt om Ford Mustang Shelby GT350R och sätt ihop din egen värsting. Du läser mer om Ford här på Spoof.se

Text : Johan Åhlund – Minibilden är från Ford

De Tomaso Mangusta är en otroligt ovanlig sportbil från De Tomaso. Pantera var volymmodellen och de ser man ganska ofta, men Mangustan är mycket eftertraktad och vacker. Dock kanske inte lika vass att köra. I de här klippen får du kika närmare på en bortglömd modell som förtjänade ett bättre öde. Överst berättar den pensionerade GM-designern Rick Ruzzin om sin egen Mangusta. Totalt byggdes 401 exemplar av De Tomaso Mangusta och knappt hälften tros finnas kvar idag. Nedan ser du Daryl Adams exemplar. Han åkte och tittade på 23 stycken innan han slog till på den silverfärgade pärlan! Längst ner berättar Jonathon Roots om sin fascination för modellen.


Text : Johan Åhlund – Foto : Tony Harrison

De flesta som tycker om amerikanska filmer och tv-serier känner troligtvis igen bilen på bilden ovan. Men de flesta vet nog inte vad det är för modell eller av vilket märke. Bilen blev tack vare filmen Blues Brothers och ett antal polisserier på tv schablonbilden av den amerikanska polisbilen. Stor, stark, brutal och med ytterst tveksam väghållning. Går den ens att köra utan bredställ? Kanske i verkligheten men knappast när den for fram på bio eller på tv. Då gick det hyfsat brett och med höga däckskrik, även på grus.

Det är en Dodge Monaco, en bil som tillverkades mellan 1974-1977 och som användes av flera stora polisdistrikt i USA. Den tjänstgjorde i stora antal inte minst i städer som New York och Chicago.

Elwood Blues, spelad av Dan Akryod beskriver sin Dodge Monaco i filmen Blues Brothers med följande ord: – It’s got a cop motor, a 440-cubic-inch plant. It’s got cop tires, cop suspension, cop shocks. Med andra ord var det en bil som verkligen ingav respekt, och som älskades av de poliser som hade den som radiobil.

Dodge Monaco blev populär bland poliserna på grund av dess goda utrymmen, men också för att den i stort sett var oförstörbar. Motorn var en enorm extremt slitstark pjäs på 7,2 liter och ett arv från muskelbilsperioden. Bilen var den snabbaste och mest välutrustade fyradörrarsedanen som den amerikanska polisen hade att tillgå på 70-talet.

Dessutom hade Dodge Monaco för sin storlek någorlunda hygglig väghållning. Trots att man oftast såg den på fullt uppställ i någon korsning jagandes elaka skurkar. I sina vassaste versioner lämnade den gurglande v8:an 390 hästkrafter, men oljekrisen såg snabbt till att effekten sänktes till mellan 230-275 hästkrafter. Men detta spelade inte så stor roll. Dess längd om över 5,5 meter och vikt strax över två ton med imponerande muskler och ylande sirener ingav respekt, och lite av en psykologisk fördel för poliskonstaplarna inne i kupén. I Sverige hade polisen också amerikanska polisbilar. Då handlade det om mer timida modeller som Plymouth Valiant med rak sexa på 100 hästkrafter. Inte lika så imponerande kanske. Den sista togs ur bruk 1979 och ägs av Polistekniska museet.

Så här snart 40 år senare har Dodge Monaco blivit en populär samlarbil, och polisversionerna i originalskick är inte så lätta att hitta. Däremot finns det många replikor på Bluesmobilen till salu. Det kanske vore något att glida omkring med. Men då vill det till att man har ett välfyllt bensinkort.

Johan Åhlund

Dodge Monacon på bilderna här såldes av Copcarsonline för 28.000$.

Den i San Fransisco baserade forografen Richard Thompson är en jäkel på att ta fina bilder. Han specialiserar sig på automotive samt på människor och landskap hans hemsida är väl värd ett besök. Ren inspiration, så vad väntar du på? Ladda upp kameran och ta en promenad! Här är tre mycket tjusiga bilder på en Ford GT40 MkIV!